Först av allt:
Jag vill att du skall veta en sak. Det aldrig barnets fel att föräldrarna skiljer sig. Det är inte ditt fel! De är vuxna och har sitt eget ansvar. De får ta hand om sina saker. Ok!?
Jag har aldrig varit med om det du går igenom, men jag kan föreställa mig att det gör ont. Eller ibland kanske också en lättnad över att slippa mer bråk. Vad tänker du?
Jag vet att det är jättemånga barn och ungdomar som har föräldrar som separerar och skiljer sig. Det betyder att du inte är ensam. Vet inte om det är en tröst för dig, men att tänka på det kan ibland göra det lite lättare.
Det är antagligen många frågor som kommer upp: ”var skall jag/vi bo? Hur kan jag trösta min mamma eller pappa när de är ledsna? Hur blir det på sommarlovet? Finns det någon jag kan prata med om det som händer? Vad känner jag(ibland vet man inte)?
Vet du vad? Vi människor klarar mycket mer än vad vi tror. Särskilt när vi har andra människor nära – de vi tycker mycket om och som lyssnar på oss. Jag vill att du skall ha fina människor i din närhet.
Ibland vill man inte prata alls. Bara stänga in sig på rummet och strunta i allt där utanför. Och det är ok!
Emellanåt kan det göra ont i bröstkorgen eller att man får huvudvärk. Det kan blir så när det är många tankar och känslor som far hit och dit. Det är helt normalt! Det finns andra barn och ungdomar har det på liknande sätt.
Jag vill att du skall veta en sak:
Din mamma och pappa älskar dig. Även om de ibland höjer rösten, är ledsna och verkar upptagna med sina egna problem. De älskar dig – därför att du är deras barn. Så har naturen byggt upp det. Det finns föräldrar som har jättesvårt att visa sin kärlek, därför att de har sina sår i själen. Men jag vet att de tänker på dig och vill att du skall ha det bra. Din mamma och pappa älskar dig. Liksom andra i familjen!
Jag önskar att du skall tycka om och respektera dig själv som person. Självrespekt är en stor gåva! Den gör att vi kan fatta rätt beslut i livet. Det betyder bl.a. att se till att vi har bra människor nära. Att göra sådant som är bra för oss själva. Att ta hand om sin kropp och skriva ned eller prata med någon om sina tankar. Jag vet att det kan kännas jättetufft ibland. Men skriv ned orden i din mobil eller på en lapp:
Jag tänker respektera mig själv, oavsett vad! Självrespekt är något av det bästa som finns!
Det är ok att få vara ledsen och arg, när man känner att det inte går att bestämma över det som händer i familjen. Saker som inte blir som det var tänkt. Drömmar som inte slog in. Ibland kan man till och med känna att allting är hopplöst.
Men tänk så här:
Det går att bygga upp nya drömmar igen. Det kan ta tid och ibland kännas jättesvårt, men det går. Det kommer en dag då du kan skratta igen. Jag vet: du kanske inte tror på det just nu. Men en dag blir du överraskad över att få höra ljudet från ditt eget skratt. En dag så!
Jag skall avsluta med några ord:
Du är ok oavsett om någon annan person säger någonting annat. Du är mycket mer än ok som den människa du är! Du är faktiskt fantastisk(även om du inte själv tror på det). Jag vet att det är så! Jag vill att du skall få vara lycklig. Du är enastående för att du är du! Det finns de som älskar dig!
Allt det bästa till dig – vem du än är och var du än är! Du är inte ensam!
Michael Larsen – relationscoach
Åh vad fint Michael, jag blev riktigt rörd❤️Det här borde alla skilsmässobarn få ta del av.
Såå fint skrivet men samtidigt svårt. Hur skall jag kunna tala om för mitt barn att den andra föräldern älskar barnet när den valt att inte finnas där? När den medvetet flyttar långt bort och tappar all kontakt. Möjligen skickar en julklapp eller födelsedagspresent men inget att räkna med.
Mitt barn är den viktigaste personen för mig men jag har inte svaren på alla frågorna som kommer kring den andra föräldern. För jag vet inte och får inte veta något heller.
Barnet är bortvalt och sorgligt nog medveten om det.
Om du själv älskar ditt barn och visar det på alla sätt i ord och handling och dessutom inte talar illa om den andre föräldern har du redan där hjälpt ditt barn. Gör så gott du kan, det blir jättebra.
Med vänlig hälsning,// Kristina, familjebehandlare och stödgruppsledare för ”Skilda världar”, för barn med separerade föräldrar
Tack Kristina,
Gör/gjort som du skriver men hur skall man då svara på frågorna som kommer?
Jag har generellt svarat jag vet faktiskt inte och det får faktiskt xx svara på. Dock blir det svårare när barnet frågar mig hur jag upplevt xx – som faktiskt både psykiskt och fysiskt tryckte ner mig. En del vill vara ärlig och tala om hur det var, en del vill skydda barnet.
Kan verkligen förstå hur du kämpar med ad du ska säga Malin.
Jag tänker att det är ett stort ok som hamnar på dina axlar och att du behöver få stöd.
Kanske skulle ditt kära barn behöva få en egen psykolog eller terapeut att prata med.
Det finns barnens juristbyrå. De kanske kan ge tips och råd för hur du ska tänka och göra.
Nedan är ett avsnitt när Eva som jag gick hos, pratar med just Tea från barnens juristbyrå.
Vet inte alls om det hjälper dig men jag tror att det kan vara skönt att få prata med någon annan om sådant som kanske har mer erfarenhet.
https://www.evaberlander.com/evas-relationspodd/46-eva-moter-juristen-tea-guttsmann/
Ledsen för din och ditt barns skull.
En bra text som påminner en tycker jag om vilket huvudansvar man har som förälder, att sätta sig in i hur ens barn har det, hur världen ser ut från dens perspektiv och ge dem utrymma att vara både ledsna, glada, lättade, arga, besvikna eller vad de kan känna över skilsmässan.
Deras känslor kan bytas ut flera gånger på en dag och också flera gånger i livet. De kan känna att skilsmässan inte påverkar dem alls ett tag och sen plötsligt är i en situation där det påverkar dem jättemycket och det kanske knappt ens förstår själva att det är skilsmässan som ligger till grund.
Inte ens vi vuxna har alltid lätt för att förstå var ifrån våra beteenden och känslor kommer ifrån, vad som triggar oss. Det är än svårare för barn och de har än svårare att uttrycka sig.
Jag tror många gånger att det kan vara bra för barn att de får någon tredje part att prata med som inte är familj. Man ska inte alltid göra sig själv till den som barnet ska anförtro sig åt och speciellt inte om man inte kan ta att barnet kanske är besviken och arg på en för det känner barn av och då säger de inte vad de egentligen känner av lojalitet.
Jag tycker det här är den absolut viktigaste och till viss del svåraste delen vid skilsmässa. Fint att du tar upp det och ger ditt perspektiv. Tack
Jag tycker det är en text som alla barn behöver få höra! Även de som lever tillsammans med både mamma och pappa. Livet som barn och tonåring är inte lätt alla gånger, inte för någon.
Stor kram och tack för fina ord!