Det finns ett uttryck: ”var uppmärksam på vem du umgås med för en dag blir du likt den personen.” Jag vet inte om det stämmer men tanken är intressant.
En sak är i alla fall klar: vi anpassar oss och formas i den relationsmiljö vi vistas i över tid. Vår formbarhet kan både vara någonting fantastiskt och förödande. Jag vet av egen erfarenhet vad jag pratar om, vilket du säkert också gör.
När det finns kärlek från båda håll uppstår och pågår ett naturligt och mjukt flyt. Vilken skön känsla! Med det sagt: problem och utmaningar finns överallt, men viljan till förståelse och flexibilitet utan att förlora personligheten är närvarande.
Vattnet är rent, klart och drickbart när slammet (omedvetna destruktiva mönster) rensats från botten.
I en försurad relationsmiljö frodas de emotionella infektionerna: oärlighet, sanningar som diplomatiskt förhandlas bort för husfridens skull, tillbakahållande av det som är värdefullt för oss, misstänksamhet, flackande blickar, brist på lyhördhet, gränslöshet etc.
Vi kompromissar bort hjärtats dyrbara värderingar som överlevnadsstrategi. Som Darwins teori säger: den som är bäst på att anpassa sig överlever. Vill vi verkligen ”överleva” i den svavelstickande relationen? Eller krävs det att vi kliver ut i den friska luften? Andas in livet och oss själva! Fullt ut!
Vi kan behöva försätta oss i personlig karantän för att kunna se vad som verkligen pågår, så att inte det icke normala blir normaliteten.
Konsten att möta rätt partner – webinar den 7 september kl 20.00. Du är varmt välkommen!
Att våga blotta hjärtat igen – webinar den 10 september kl 20.00. Du är varmt välkommen!
Michael Larsen – relationscoach
Hur gör man, tänker man, när man vet att man måste gå vidare för att handling och ord har satt enorma spår! Så när man försöker det och planerar något trevligt för o komma ifrån saknaden, så sitter man där ändå och tänker bara på personen i fråga…..fast man vet hur slammig botten var. Går det ens att få botten ren igen någon gång?
/T
Att du alltid ska tala till mig! Tack för att du finns!
Tack för dina ord Helene:-)
Intressant…enligt ditt resonemang med Darwins teori borde steget ha varit att aldrig ha gått tillbaka efter första ggn man lämnade ca 1,5 år in i relationen. Istället tog det 26 år.
Naturligtvis har jag varit svag och inte den starke för annars hade jag gått.
Har länge funderat på varför jag var så otroligt anpassningsbar?!
Snäll, väluppfostrad, hjälpande och glad samt lite naiv och inte över huvudtaget världsvan.
Du blir som du umgås!
Den stämmer!