Förälskelsen och attraktionen gör att vi fullständigt kan gå upp i och förlora oss själva i en annan person. Och det är ok! Så länge vi är medvetna om att vi är tillfälligt uppslukande och inte fastnar där. När det blir till ett beroende är det någonting helt annat, eftersom det förslavar.
Jag har sett vänner och klienter vars hela världar kommer att kretsa kring partnern eller exet. Tunnelseende är bara förnamnet och jag vet hur det känns! Om det är någonting som dränerar kraft och förminskar jaget, så är det just detta.
Hur kan du vara hela dig själv om du lever uteslutande för en annan person? Om din ”kärlek” till den andre sker på bekostnad av respekten och omtanken för du? Vem blir du då om förhållandet en dag tar slut?
Medberoende t.ex. handlar om vi känner oss värdefulla när en partner behöver oss, eller vår tro att de behöver oss. Vi känner oss sedda i goda handlingar. Och när vi inte bekräftas kämpar vi ännu hårdare.
Kommer tillbaka till det som jag sagt så många gånger förr: vi kan inte ge det vi inte har. Respekterar och tycker vi inte om oss själva finns det ingen grundad kärlek att dela med sig utav. Då handlar det istället om behov. Ofta omogna sådana.
Jag hör ibland personer resonera:
”Du är hela mitt liv” Jag gör precis allt för dig! Utan dig är allt meningslöst!”
Det där är självutplånande – attraktionsdödare till tusen. Romantiserade förvrängningar. Vilka är vi om det inte finns tydliga konturer gällande vår person? En klar och tydlig röst som säger: ”detta är jag!”
Egentligen finns det bara ett sätt ur det snäva: hitta och utveckla det som får dig att må bra utan en partner. Agera som om det finns ett högt värde i dig. Att du faktiskt är bärare av någonting dyrbart. Även om du först inte själv tror på det, så agera…
Upprätt kroppshållning, högt buret huvud, fokuserad blick, tydlig och klar röst…så småningom föds det större saker. En dag börjar du tro på det du agerar! Då skapas det sköna känslor i magen. Fake it until you make it! Känslor föds genom handling och du behöver inte sitta och vänta. Jag påstår inte att det är lätt – men det går. Ett steg…
Michael Larsen – relationscoach
Fantastiskt inlägg!
Må väl
/T
Helt rätt väg att vända sin uppgivenhet efter en skillsmässa, ’fake it until you make it’
’ det är inte hur man har det…utan hur man tar det’
Oavsett de stormande känslorna inombords efter en separation är det oerhört viktigt att skrida till handling med något. Arbeta, studera, träna, bygga om i huset etc. Det är viktigt att ha något att fokusera på. Att varje dag duscha göra sig fräsch och klä sig snyggt. Det bidrar till att behålla sin värdighet och självrespekt….oavsett kaoset inombords. Risken är att man går för långt i handlingarna och inte tillåter smärtan komma fram. För min del blev det lite så…men efterhand sjunk sorgen in och i olika etapper bearbetade man inte bara själva separationen och hur den gick till och att han haft en ny kvinna vid sidan om i ett år…utan framförallt bearbetningen av alla år man haft tillsammans och framtida förväntningar som gick i krasch.
Det fanns en stor underliggande mening med vår separation som jag idag aldrig skulle vilja vara utan. Den att vi inte förstod hur illa vi gjorde varann och förlorad tillit i ett tidigt skede i förhållandet låg och pyrde hos oss båda. Den som skadat tilliten hamnar i ett underläge och vill kompensera medan den som blivit sviken blir osäker och känner sig otrygg.
Idag har vi respekt för varandra och den tid vi hade ihop..26 år.
Jag var en trygg människa innan förhållandet och är det nu igen.
Jag tror att otrygghet genom att gå och vara rädd för något skadar dels en själv och automatiskt förhållandet.
Det är därför viktigt att ställa sig själv frågan ibland om man känner sig trygg i sin tillvara och gör man inte det så ska man göra de nödvändiga förändringarna som krävs för att sätta sig själv i en trygg tillvaro.
Vi lever inte i krig eller andra oroligheter i Sverige. Men min övertygelse är att hjärnan och kroppen reagera på samma sätt oavsett om det är rädsla för att mannen ska lämna dig när du har småbarn eller krig. Otryggheten skapar låsningar i förhållandet som kan vara svåra att upptäcka själv.
Det är så oerhört viktigt vad vi säger till varandra…uttalade ord kan knäcka även den starkaste.