Du kämpar för att nå fram! Du försöker hitta olika sätt till att kommunicera på, uttrycka ditt intresse och kärlek, men möts av: ”det är komplicerat just nu. Det är mycket på jobbet. Jag vill, men…När tiden är mogen…”
Du hoppas på att en dag! En dag ska hon eller han inse hur bra ni skulle kunna ha det tillsammans.
Jag pratar med klienterna som kämpat i åratal för att vända på situationen. De skickar kärleksfulla meddelanden, förslår parterapi, drar sig undan i hopp om förändring, ställer ultimatum och ger ännu mer av sitt hjärta.
Vad är det som driver dig i dina försök till att visa kärlek? Och hoppet om att få! Är det förälskelse som motiverar dina tappra försök? Obehag inför ensamhet? Det olidliga i att bli bortvald? Tiden som du redan investerat i er? En mix av olika psykologiska krafter?
Om kvinnan eller mannen som du kämpar för inte är närvarande, lovar stort och håller smått, inte är säker på sina känslor, är en av och på person (slut, tillsammans, slut, tillsammans…), är det dags för dig att stämma möte med rösten inombords, som någonstans djupt där inne vet vad som är det rätta att göra.
Det känns skrämmande att ta och hålla sig till beslutet om att inte längre förhandla med den egna lyckan. Att välja bort personen som inte ser till att skapa förutsättningar för er.
Många människor må vara mästare på att formulera sig och ha talets gåva, men att visa handling bakom de vackra planerna och löftena är någonting helt annat.
Drömmar utan handling är luftslott! Ingen kan bo i dem!
När vi inte tar hand om vår dyrbara tid på ett så bra sätt som möjligt. Inte lyssnar till vår intuition, ger av vår kropp och sårbarhet till den som tar oss för givet och/eller ser oss som tidsfördriv i väntan på någonting bättre, slår vi hårt mot vårt självförtroende/självkänsla.
Personen som vill att du ska vara del av hennes/hans liv, kommer se till att så blir fallet. Det är inte enbart upp till dig att få det att fungera!
Vi behöver lära oss stå ut med panik, tvivel, ensamhet och ambivalenta känslor så att vi kan hitta tillbaka till, eller kanske för första gången känna integritet.
Integritetens födelseplats är sättet på vilket vi behandlar vårt jag (även då det smärtar).
Ångest är ett akuttillstånd som kommer att klinga av. Tillfälliga ångestlindrande åtgärder som t.ex. att svara och träffa den som får oss ur balans är inte någon medicin.
Den om vill vara tillsammans med dig har för länge sedan slut på ursäkter.
Michael Thor Larsen – relationscoach
Tack denna text. Igenkänning! Glad midsommar
Mm…fyra år av väntan på en man som inte klarar av närhet…har försökt gå vidare men har så svårt att släppa honom. Har dejtat andra men Ingen får mig att släppa tankarna på honom…
Jag tycker det kan stämma även när det gäller vänskapsrelationer.. Har lämnat några bakom mig, där det oftast kändes ensidigt. En relation, oavsett vilken (förutom förälder och litet barn) kräver engagemang från båda håll, som i en vågrörelse. Ibland kräver relationen mer från ett håll, men i en frisk relation vänder det och båda får plats och utrymme..
Det här kan vara oerhört svårt. Den andre kanske har fullkomligt giltiga skäl till sitt beteende men kärleken kan ju finnas där från båda iallafall. Hur mycket orkar man kompromissa och hur länge? Är det ok att man bor på olika platser, träffas sällan, prioriterar sina barn, har långa arbetstider osv? Jag antar att texten var mer menad när det verkar som att den andre har konstant ursäkter som inte är riktigt giltiga men verkligheten är att det ofta är en blandning av både och. När man älskar, längtar, ger och ibland får tillbaka är det svårt att fatta tuffa beslut som att man inte är beredd att kompromissa längre. Det är inte ok att alltid ge mer än man får tillbaka. Men att komma till insikt kan ta tid och mycket tanke kring vem man är och vad man själv behöver för att det ska kännas bra.