Mannen eller kvinnan ger sin partner uppmärksamhet och kärlek. Hon/han visar dagligen gester av uppskattning, men dessa når inte fram. En smygande känsla av att inte vara sedd börjar göra sig hörd. Personen som ger av sig själv, kämpar ytterligare för att nå fram: ”Om jag gör det här så…”
Om du tillhör gruppen av människor som känner att du ger och ger, men inte får någonting tillbaka: Varför? Varför lägger du din energi på någon som inte anstränger sig för att behålla dig i sitt liv?
Jag vet: Du hoppas på att hon/han skall förändras och börja se dig. Jag frågar dig igen: Varför?
Låt mig ge dig en mental bild: Föreställ dig att du befinner dig på en flygplats. Du har bokat en resa till ett fantasiskt resmål. Du sitter med ditt bagage i vänthallen och sprudlar av förväntan. Du tittar upp mot tavlan med avgångar och ser att flyget blivit försenat en timme. En lätt rastlöshet börjar infinna sig, men du tänker: ”Bara en timme. Det går fort!” Timmen har gått och nu kommer det upp ett nytt meddelande, som säger att avgångstiden är framflyttad fyra timmar.
Du går till informationsdisken som visar sig vara obemannad. Frustrationen ökar. Timmarna går och nya avgångstider kommer ständigt upp. Du känner dig trött, hungrig, irriterad och desillusionerad.
Precis som den här berättelsen, befinner du dig i ett känslomässigt standby läge när du anstränger dig för någon som inte är närvarande. Det nöter sakta men säkert dig. När är det dags att lämna flygplatsen och boka en ny resa?
Vilka drivkrafter inom dig, är det som gör att du lägger tid och energi på någon som inte är tillgänglig? Förväxla inte rädsla för ensamhet eller revansch instinkter med kärlek.
Jag har ett budskap till dig: Det finns någon där ute som inget hellre skulle önska än att få ha dig i sitt liv. Vad är kärlek, om inte TVÅ människor som njuter av varandras sällskap och har den andres lycka för sina ögon?
P.S. Jag vet hur svårt det kan vara att släppa taget och titta åt ett annat håll. Fruktansvärt svårt. MEN frågan är: Har du något annat val om du inte skall förlora dig själv?
Michael Larsen – livscoach
Oj, vad jag känner igen mig! Stannade alldeles för länge och försökte tills jag nästan inte visste vem jag var. Har nu lämnat och det var/är inte lätt. Trodde på äktenskapet men till slut blev priset för högt. Försöker nu jobba upp min självkänsla och hoppas/tror på att få uppleva en relation med kärlek i. /Karin
Hej Karin! Tack för att du delar med dig här på bloggen:-) Håller med dig i att det är lätt att vi försöker och kämpar i sådan hög grad att självkänslan till slut går förlorad. Det är ett alldeles för högt pris att betala. Att du kommit till denna insikt är ett stort steg i processen att vinna tillbaka dig själv. Kärleken kommer garanterat när du minst anar det. Michael
Hur gör man när man kämpar för att få tillbaka en människa som inte vill ha än men man hoppas hela tiden på att denne ska vända om och komma tillbaka igen? Man hoppas, hoppas och hoppas och hjärnan VILL INTE ge upp och inse sanningen. Man känner sig så himla ovärd och ingenting. Jag saknar honom.
Ja, det gör ont det du går igenom. Precis som du säger så vill inte hjärnan ge upp. Min egen erfarenhet säger mig att det finns ett par frågor vi bör ställa oss själv i en situation som du befinner dig i: ”Varför kämpar jag för en person som inte vill vara tillsammans med mig? Är det värt att lägga all sin energi och självkänsla i händerna på en annan människa (särskilt hos en som inte väljer att vara vid din sida)?
Det är en sorgprocess du går igenom Frida och det tar TID. Tårarna du fäller rensar och gör dig på sikt starkare, även om det inte känns så just nu. Ditt självvärde är inte beroende av om person vill vara med dig eller inte. All värme och styrka till dig!
Michael
Tusen tack för ditt svar, ska tänka på det =)
Vänliga hälsningar
Frida
Om han behandlar mig precis så som du beskriver & i sin ilska flertalet ggr säger att jag ska ta mitt pick & pack & sticka, som häromveckan…. Jag beställde då tid på banken för att vi skulle sära på vårt hus & berättade det för honom vilket han inte kommenterade förräns dagen innan vi skulle dit, då var han arg över hur jag kunde göra så mot barnen, om jag verkligen visste vad det innebar om vi gick till banken, att vi inte skulle va så drastiska, sen tog han beslutet att avboka bankmötet & berättade det för mig, men sen då…. Han beter sig ju likadant ändå, ignorerar mig osv.
Vad behöver du i den här fruktansvärda situationen? Tack för att du delar med dig Peronella. Värme till dig.