Om du låter passion, lust och fantastiskt sex vara din enda ledstjärna när det gäller att hitta rätt partner, så kommer du oundvikligen att så småningom känna kallduschen längs med ryggen.
Det finns en hel del personligheter som lärt sig att bekräftelse är någonting som enbart ges och fås genom utseende, och hur de presterar i sängen. Det är lätt att slukas upp i njutningens energifält och förväxla detta med kärlek.
Alla blir äldre och vad skall vi fylla på oss själva med om allt enbart bygger på ungdomlig skönhet? Botox?
Förälskelse är både någonting fantastiskt och samtidigt något som kan vara oerhört vilseledande. Sexuell attraktion som enda grundsten i ett förhållande gör oss villiga att vara emotionella sopstationer. Hur är det med tillit, pålitlighet, trygghet, transparens, godhet, inre skönhet, generositet och kommunikation…?
Vi styrs i alltför hög grad av rädsla för ensamhet och att inte duga/räcka till. Vi offrar integriteten för att passa in och för att få känna kärlek, eller rättare sagt, det vi tror är kärlek. Brödsmulor för vad?
Hur många har inte suttit där med smärta och ett oändligt antal frågetecken för att ”kemin kändes så rätt”?
Att välja rätt person av rätt anledning är ett vackert konststycke som vi behöver lära oss. En av grundförutsättningarna för detta är att vi känner oss själv någorlunda väl:
”Vem är jag? Vad vill jag? Vad värdesätter jag i livet? Vad har jag att ge?”
Rätt partner/person:
- Vill dig väl (inte bara då det är skönt flow) även då det stormar. Han eller hon finns där för dig i alla lägen. Personen är empatisk och kan ge omtanke till dig. Liksom till den egna personen.
- Känner sina rädslor utan att vara helt i händerna på dem. Vi kan inte leva i ett helt och sunt förhållande om allt handlar om rädsla för ensamhet. Skulle du vilja leva med någon som valt dig enbart p.g.a. rädsla för att vara ensam. Vill du enbart vara fyllnadsmaterial i någons liv?
- Har impulskontroll: kan hon/han hantera och kanalisera frustration, sorg, ilska, sexualdrift etc. ? Om du inte älskar emotionella berg och dalbanor så sök efter personen som har hittat trygghet på insidan. I alla fall en någorlunda stark sådan.
- Har slängt checklistan och ser dig som oändligt mycket mer än punkter på en önskelista. Du känner dig sedd och lyssnad till. På riktigt!
- Behandlar andra respektfullt.
- Lever fri från illusionen om perfektion. Ingen av oss har full koll och har greppat allt, så därför är det nödvändigt att förstå och känna empati för vår egen och partnerns brister och sprickor. Se skönheten i imperfektionen.
- Humor (inte detsamma som att skoja bort) är ett någonting vackert, eftersom det mjukar upp kanterna och injicerar optimism. Att skratta tillsammans är ett afrodisiakum.
Ikläd dig inte rollen som tidsfördriv i någons liv. Ta dig själv på allvar utan att bli tungt seriös. Inse på djupet att besvarad kärlek läker…
Michael Larsen – relationscoach
Exakt. Exakt därför är mina krav, som många ser det, höga. Skulle jag nöja mig med att vara någons tidsfördriv så skulle det finnas potential.
Just det gör mig faktiskt mörkrädd. Hur många män som lockas och låter sig nöjas med ett stort leende, glada ögon och en kropp som stämmer in på deras utseendeideal. På dejtingsidorna finns de i parti och minut. Men de vill inte ha mig. Som en äkta, komplex människa. Som en partner. Som är så oändligt mycket mer än former som väcker lust. Gode gud vad jag är trött på det.
Jag förstår förstås att det är utsidan som lockar till en början. Utsidan är viktig även för mig. Men när det är så tydligt att det räcker med det. När det faktiskt är skit samma vem JAG är. Så extremt oattraktivt.
Nåväl. Jag kanske är lite bitter. Och kanske blir ensam hela livet. Ok. Bara aldrig någonsin någons tidsfördriv. Någons skydd mot ensamhet, ångest och frustration. Någons objekt för lust. Någons bevis på att vara värd något. Någon som bekräftelse.
Aldrig.
Tack Marianne; som jag skulle skrivit det !
Ha en Fin Kväll.
❤
Tack detsamma!
Bra skrivet!
Tack!
Eller stimulans/boost på alla sätt å vis i 4 år för att kunna överleva på ”hemmaplan” där bara det materiella å pengar existerar!? Sen backar efter löften om VI med mera, när mina krav kom…..är jag bitter, JA!!!
Samma här! Efter drygt 4 år med något man inte ens kunde drömma om, något man inte ens visste kunde existera, något man bara såg på romantiska filmer om. Efter och ha pratat med varandra i drygt 4 år nästan varje dag. Byggt upp en fantastisk bild över en framtid att bli gamla ihop, uppleva saker, se den fantastiska lystern i varandras blickar, längtan, passionen, så är det borta, bara så. Så vara bitter, vilket syfte uppfyller det? Det man får hoppas på är att nästa dag blir lättare. Att ju längre tiden går, ju lättare blir det. Sen att det just nu känns ofantligt långt borta. Men det är så man får tänka, så man får leva, morgondagen kanske blir bättre.
/T
T, Dina ord ”Se den fantastiska lystern i varandras blickar, längtan, passionen” vred om i mitt hjärta för så va det verkligen, tom utomstånde kommenterade att kärleken lyste om oss! Att sen bli sviken då han sagt att JAG va ”Hans livs kärlek” å han ville leva sitt liv med mig är ofattbart….han är och förblir ”Mitt livs kärlek”. Det gör lika ont idag som för 14 månader sen, men jag försöker att finna/se ljuset……
Heléne…….. Jag lever just nu tyvärr också i en tro att det kommer göra ont resten av livet att ha förlorat sin soulmate, men försöker göra det bästa av det och se glädjen i dom människor som finns kring mig idag och som stöttar mig och gör sitt yttersta för att lyfta mig
Helene, exakt det du skriver känner jag igen mig i och efter 10 månader säger han plötsligt att han inte vill vara beroende, vill ha egen tid…det går ej att begripa hur snabbt en människa kan ändra sig…det gör sååå ont
Försöker jag med och har som Du vänner som ger mig glädje samt stöttar mig……Det hemskaste av allt är att hur KAN man vilja göra någon man säger sig älska, så illa – egenmäktigt förfarande! Take care T
Det är ju en fråga som du förmodligen aldrig kommer få svar på, så det lönar sig inte att fundera varför. Sköt om dig Heléne
/T
Helene
Du o jag har varit med om exakt samma sak. Jag har också ställt mig frågan många ggr..hur kan man göra någon som har varit ” ens stora kärlek” det bästa som hänt m m m m så illa…obegripligt