Jag har bekräftelsebehov! Jag tycker om när folk får ut någonting av det jag skriver, när jag sitter i konsultationer, hur jag är som person, eller om någon säger något uppmuntrande om mitt yttre (Ja, även vi män har detta behov).
Det är min erfarenhet att vi är sparsamma med komplimanger i det här landet. Eller för att uttrycka det mer direkt: Bekräftelsesnåla! Det blir så tydligt när jag varit utomlands, eftersom kontrasterna mellan hur det är där och hur det ser ut här, blir så skarpa. Inte konstigt att vi svenskar tycker om att resa.
Det är som om jantelagen format oss till att tro: ”Om jag ger dig något, som t.ex. en komplimang, så kan du bli uppblåst. Dessutom har jag då även gett av mig själv.”
Jag har själv under långt tid försökt hålla tillbaka den delen i mig själv som har behov av bekräftelse, eftersom det skulle kunna uppfattas som en svaghet. ”Man skulle ju vara så mogen att kunna bekräfta sig själv.” Visst är det viktigt att kunna ge sig själv komplimanger och uppmuntrande tankar, MEN det räcker inte! Vi behöver höra det från andra också. Vi är sociala varelser och inte åtskilda från omgivningen.
Det är inget svaghetstecken att ha bekräftelsebehov, så länge vi inte skadar oss själva genom det. Det är alltid till vår egen fördel att kunna ÄGA våra s.k. ”svagare” sidor, eftersom de annars kommer att äga oss. Att äga, innebär att försonas med och integrera alla de paradoxer som finns inom oss. Som en lärare sa till mig, under min utbildning: ”Own your fear!”
Kloka ord! Jag håller med. Bekräftelse är viktigt och vi behöver det alla! Den som påstår annat har missat något eller förnekar hur bra det är.. 🙂
Hej Michael, du verkar som en mycket klok, eftertänksam och reflekterande person!
Tog du helt och hållet åt dig av dessa ord? I Sverige har man inte bara svårt att ge, utan även att ta emot bekräftelse tycker jag. Många fokuserar och grubblar över de väldigt få kritiska orden som ges, istället för att glädjas åt de betydligt fler positiva speglingarna man faktiskt får. Även ett ”tack” eller ett leende är små bekräftelsetecken som man borde ta åt sig av.
Jag håller med dig Malin. Vi behöver verkligen bli bättre på att ta emot positiv uppmärksamhet. Jag tror att vår uppfostran och samhället i allmänhet lärt oss att låta negativet bita sig fast, mer än vad komplimanger gör. Vi kan bara se på nythetsflödet. Tack för dina kloka ord och påminnelsen om att ett leende och det är de små bekräftelsetecken som är viktiga. Ja, jag tog till mig min lärares råd:-)