En påminnelse från tidigare:
Många, många fler än vi kan föreställa oss, bär på nedbrytande sidor som vi tar med in i relationer. Det kan vara allt från olika typer av missbruk till för stort kontrollbehov, lögner, förminskande av oss själva, ilska, stark bekräftelsehunger, svartsjuka m.m.
Vi har alla icke smickrande delar i våra personligheter som vi behöver lära att förhålla oss till. Vi kan släta över, skylla på uppväxten, andra, otur, konspirationsteorier, himlakropparnas läge, exet m.m. Kruxet är att det berövar oss personlig makt.
Destruktiva drag är allt sådant som berövar oss värdigheten inför vår egen person – det som bryter sönder närheten till en partner, barnen, vänner och familj.
Det handlar inte om att vi skall vara perfekta, utan någorlunda tillfredsställda när vi står där framför spegeln och borstar tänderna, knäpper igen knapparna på ytterkläderna, tittar ut genom bilrutan, dagdrömmer om framtiden eller vad vi nu gör.
Några förslag:
- Erkänn inför dig själv att det finns ett problem. Det vi blundar för går inte att förändra.
- Förstå det destruktiva – dess orsaker, vad det gör med dig och dina relationer. Vad i din egen person behöver du jobba med?
- Fastna inte i överanalyserande och skuld. Det är lätt att vända ut och in på allt och försöka hitta syndabockar.
- Hur ser bortförklaringarna ut? ”Jag är ok! Du överdriver! Det ordnar sig bara jag… Om hon inte sårat mig så hade allt varit annorlunda…Jag har ändå redan ställt till det för mycket.”
- Vad är det som du vill slippa känna? Destruktiva drag används ofta för att täcka över någonting sårbart på insidan. Vad i ditt liv, är det du inte vill att andra skall se?
- Hitta en oemotståndlig anledning till att vilja förändra och släppa taget om det som förstör ditt liv. Hur vill du att andra skall minnas dig när du en dag checkar ut från det här livet? Vilka spår lämnade du i sanden?
- Föreställ dig att du sitter bredvid ditt barn (eller barnet du ännu inte fått) och hon eller han ber dig om råd – vad skulle du säga? Vad vill du att pojken eller flickan skall se i dina ögon?
- Hur vill du känna dig i kroppen? Vem vill du vara i relationer? Ställ frågor till dig själv och skriv ned svaren.
- Ta på ett par träningsskor – ut och spring eller gå – ta med dig EN fråga som du upprepar under hela träningsrundan: vad innebär det att vara fullständigt sann mot sig själv? Håll fast vid frågan, hur andfådd du än är.
- Försonas med att nederlag på vägen är en del i processen att bli en mer hel person. Var förlåtande, borsta av dig och res dig upp igen. Och igen.
Michael Larsen – relationscoach
Hej Michael
Tack för dina fina ord, det är som att Dina olika inlägg kommer i mitt flöde precis i rätt tid och följer mig på vägen… Jag läser lyssnar tar in och lär mig mycket av det Du skriver …..
Tack för att Du delar med Dig….:)
MVH Susann Wallmark
Ja, nog är det så att det finns destruktiva sidor att jobba på. Antar att det är gamla sår som behöver läkas. Jag märker hur jag kan triggas igång jättehårt i vissa situationer. Hur det helt plötsligt dyker upp försvar hos mig som heter duga. Och så blir jag en sån som försvarar mig och attackerar tillbaka på ett sätt jag inte egentligen vill.
En fantastisk blogg. Jag hittade den för ngt år sedan och hade glömt bort den bland alla bokmärken, eller så har jag helt enkelt inte varit mottaglig för eftertanke…
Nu sitter jag och önskar att jag sökt mig hit tidigare…
Sitter i min ensamhet och mår sämre än jag någonsin gjort i hela mitt liv. Förhållandet till mannen i mitt liv har eller håller på att gå i graven, och jag ångrar så att jag inte sett mitt egoistiska beteende förrän nu när det med allra största sannolikhet är över! Det gör så ont att jag betett mig så illa mot honom så jag skapat större och större avstånd mellan oss, och hela tiden i tysthet lagt all skuld på honom!
Resultatet blev att han sökte den uppmärksamhet och närhet han så desperat behövde på annat håll…
Att få höra det från den man älskar trodde jag aldrig, inte från honom!
En bomb rakt in i hjärtat. Sorg och ilska, som sedan efter långa samtal visar hela bilden och jag blir medveten om min roll i det hela… Vi har båda felat och tagit varandra för givet.
Det enda positiva i detta elände är att jag blivit medveten om mitt destruktiva beteende och inser att jag kopierat mönster från mina föräldrars äktenskap… Jag ville aldrig bli som dom!
Men nu sitter jag här. Med hjärtat krossat, och väntar på om han ska komma hem med öppna armar eller om jag ska falla ännu längre ner i sorg och förtvivlan och bli tvungen att börja packa…
Jag vill hellre dö än lämna det Vi som fanns, bakom oss…