Det ligger naturligt för de flesta av oss att vilja våra medmänniskor väl och att ställa upp när någon behöver oss. Men tyvärr leder empatin oss emellanåt in på självutplåningens väg och vi raderar ut våra gränser.

Förmågan att sätta sig in andra människors situation och förstå deras bakgrund är beundransvärda egenskaper, men vad händer när vi säger ja till personer som vi borde säga nej till?

Vad händer när vi…?

Ännu en gång kommit på partnern med att vara ute på olika sexchattar/forum? Fått lyssna till ännu ett av hans/hennes vredesutbrott där hånfulla kommentarer uttalats om dig inför andra? Shoppat upp pengarna som skulle användas för att betala boendet? Ignorerat dina känslor för tvåhundraelfte gången och du säger till dig själv: ”han/hon hade en fruktansvärd uppväxt med en massa svek och trauman, men är innerst inne en omtänksam och kärleksfull person.”

Ja, kanske är mannen eller kvinnan som du har nära inpå en enastående person. Kanske finns det potentialer som ingen annan än du har upptäckt. Kanske kan det en dag bli helt fantastiskt. Kanske…

En härskarpersonlighet, missbrukare, någon som aldrig tar initiativ, som inte förstår egna eller andras känslor och struntar i vilket. Varianterna är många och som den empatiska person du är, ligger det nära till hands att känna av andras känslolägen. En ytterst finstämd mottagare för vad som händer i omgivningen och blixtsnabb reaktion: ”jag ser hans/hennes smärta och vet att jag kan lindra den.”

Inledningsvis är vi ivriga och känner oss oumbärliga. Vilken fantastisk känsla det är att få känna sig behövd. Att kunna göra skillnad i någons liv!

Men så går det lite tid och vi har skrapat av en liten bit på en av våra grundvärderingar, och svalt beteenden som vi aldrig borde ha accepterat. Vi tystade rösten i vårt hjärta som ropade: ”nej!” Istället förhandlade vi och likt en diplomat i världsklass lyckades vi avstyra ett krig. För att överleva gjorde vi oss fanatiskt anpassningsbara och formulerade A4 sida efter A4 sida med hoppfulla förklaringar.

När vi är kärleksfulla mot andra men trampar på oss själva, sysslar vi med självskadebeteende. När vi går emot intuitionen som med all tydlighet kommunicerar till oss att någonting är fel, är vi inte kärleksfulla mot vår egen person.

Att skicka upp fredsduvor och ställa sig bakom en rosamålad väg med texten ”neutralitet”, kommer inte att skapa fred! När du ger upp dina gränser i hopp om att få bli älskad, förlorar du inte bara respekten från den andre, utan främst från dig själv.

Det är inte alla människor som delar den empatiska världsbilden. Det finns de som vill ha oss nära därför att det är till gagn för dem. Ingenting annat! Det är inte alla som älskar oss för att vi är snälla och vill väl.

Se upp för vad som är kärlek och vad som egentligen handlar rädsla för ensamhet, att vara utbytbar och separationsångest. Var vaksam så att du inte är för förstående mot det som en dag kommer trampa sönder din självrespekt.

Några tankar att tänka och beväpna sig med:

  • Den som kränker dina gränser älskar inte dig!
  • Du kan inte fixa och rädda den som inte vill se och inte tar tag i sina sår.
  • Det är inte alla människor som delar din humanistiska världsbild.
  • Ingen annan än du kan sätta upp de inre gränsposteringarna mot det destruktiva och se till att de är bemannade.
  • Gör en handling idag som gör att du kan känna dig stolt när du går till sängs ikväll.

”Att börja lita på sig själv i valet av partner” – webinar torsdagen den 15/10 klockan 21.00. Du är varmt välkommen! Följ den här länken för anmälan.

Michael Thor Larsen – relationscoach