Det finns ett arabiskt utryck som säger något i stil med: ”När vi planerar våra liv skrattar Gud.”

Nu skulle någon kunna tänka: ”Vänta nu! Han som skriver om att vi skall hitta vårt syfte och använda vår vilja till att förverkliga mål och drömmar. Nu kommer han med ett citat som det ovan. ”

Jag ser ingen som helst motsättning mellan att ha mål, drömmar, ”galna” projekt OCH insikten om att vi inte har kontrollen över allt som sker omkring oss. Det finns t.o.m. en HEL DEL som vi inte kan styra över. Det är en konst att hålla tillräckligt fast vid något, så att det inte glider ur händerna på oss. Samtidigt så pass löst att vi inte stryper det naturliga flödet. Detta kan gälla en målsättning, människor och en relation.

Under det här skrivandets gång föds ytterligare tankar:

Ett osunt kontrollbehov och perfektion är den ultimata rädslan. Passionens fiende nr 1. Det är skölden vi sätter upp av rädsla för att misslyckas. Tänker att det kan vara det som det arabiska uttrycket syftar på. Det krampaktiga fasthållandet vid kontroll som gör oss blinda, trångsynta och som gör att vi upprepar våra automatiska negativa beteenden.

VARFÖR ETT OSUNT KONTROLLBEHOV?

Om vi någon gång i livet, inte sällan som väldigt små, kände en djup och total maktlöshet fattade vi någonstans beslutet: ”Aldrig mer!” Vi bestämde oss för att aldrig släppa någon tillräckligt nära, så att vi utsattes för risken att bli sårade, övergivna och svikna Vi byggde en emotionellt ointaglig fästning. Perfektion blev bladet på vårt svärd.

När vi bestämmer oss för att ”gå tillbaka” och läka den delen i oss själva, som en gång upplevde den totala kontrollösheten, lär vi oss gradvis att både kunna hålla fast OCH släppa taget när så behövs. Vi upphör med att vara våra egna fångvaktare.

Michael Larsen – livscoach