Människans relation till sex är som jag ser det relativt enkel, men däremot är den till intimitet betydligt mer komplicerad. Skador på intimitetsområdet speglas i synen på egna kroppen, andras och sexualiteten.
En person som inte är i kontakt med djupare känslomässiga register i sig själv, ser på sex som enbart något spänningsreducerande och/eller få avklarat. ”Bara göra” för att lätta på trycket och nära egot får människor att gå långt. När partnern vill ha ögonkontakt (mer än ett par sekunder), vill hålla om, ha förspel i vardagen (vilket också inkluderar tömma diskmaskinen) kyssas… väcks rastlöshet och irritation. ”Varför skall hon göra det så komplicerat!?” Inget fel på snabbisar men vad händer om enbart det som gäller? Hur smakar daglig snabbmat efter ett tag?
Ett djupare intimt möte fungerar som en spegel – vi möter oss själva i en annan vilket även kan väcka det trasiga. De mentala/emotionella nödutgångarna är i den sargade själen många.
Det finns en hel industri som handlar om och med sex, men ingen med intimitet och närhet. Scanna hjärnan på mannen som är på väg in i baren i Thailand för att köpa sex och personen som älskar, så får du se väldigt olika saker. Lust kan avpersonifiera för att egot enbart kräver och vill ha, ha, ha.
En ökenskalbagge kan ha sex på några sekunder, men inte hjärtat som känner. Personen som älskar har sex även då hon/han inte har sex. Känslor, längtan, svettig lust, omtanke, viljan till någons bästa, vandrar nära varandra. Det finns inget gap. Fantasi och föreställningsförmågan kan ta oss hur långt som helst. På alla områden.
Vi behöver röra oss i rätt världar. Liksom att lära känna oss själva.
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Låt oss prata Kärlek och Relationer! Webinar den 6/12 kl 20.00.
Min fråga….vad tror Du/Ni….kan man älska någon, utan Lust?? Kan man känna åtrå till någon utan att själv vara ”kapabel” till sex…att bara vilja tillfredställande den andra, utan att vilja ”ta emot” själv??
Kan man älska någon utan att själv känna Lust till denna??
Lotta, jag tror inte det. Jag kan inte i alla fall och är inte ett sånt förhållande i längden destruktivt? Jag levde i 10 år med en kvinna som var totalt ointresserad av sex ändå sa hon att hon älskade mig. Varje gång vi älskade dog jag en liten bit för varje gång. Förstår än i dag inte hur jag stod ut i 10 år.
Tänkte på snedvridningen i det sexuella. Där den ena tillfredsställer mycket mer än den andra. Dessutom att det fokus på att det blir orgasm. Inte njutningen runt hela situationen utan känns som att blir det inte happy ending då anses det som konstigt. Jag är den som ger mycket, sambon nästan inget alls. Trots att vår relation är så destruktiv och trasig så visar sig detta även i sängen. Han är den som är viktigt.. Om han nu vill så gärna att jag ska stanna kvar så borde det ändras i sängen också.
Busan; been there, done that.
Han förändras aldrig.
Lämna !
Att vara i givandeträsket är inte vackert, det är att bli utnyttjad.
Gå vidare.
Han kommer o vara likadan med nästa.
Vi är medberoende i såna relationer.
När två ” givare” träffas då sker det magiska.
Lycka till !
Kloka ord emilienne!
Lotta…jag tror att det finns personer som kan älska någon oerhört mycket men inte ha lust till sex. Sexualdriften ser väldigt olika ut hos människor.
En del vill träna oerhört mycket för att bli tillfredsställda i vardagen andra kanske vill utföra fågelskådning i lugn och ro.
Vi är så olika och själv är jag inne på att det bland annat kan bero på den genetiska dvs biologiska orsaken till vilken mängd hormoner vi har i kroppen. Män med mycket testosteron har troligtvis större behov av sex, medan de med lägre halt kanske söker mer vänskapligt förhållande.
Förutom den biologiska faktorn kan även den sociala uppväxten spela roll. Hur var sexualkunskapen i skolan och i hemmet. Hur betedde sig föräldrarna mot varandra i hemmet.
Själv kan jag komma ihåg hur min far, med lite sprit i kroppen, kunde börja flörta med min mor och göra henne lite generad inför oss barn, på grund av hans uppmärksamhet. Han hjälpte också till med allt i hemmet så han var en man som kunde bekräfta genom ord och handling som troligtvis ledde till den intima känslan i förhållandet, som Michael benämner ovan.
Jag dejtade en man i fredags och kände direkt att här är en man som inte förstått det intima. Så jag kliver av innan det börjat, då jag vet vad jag vill ha. Han påminde dessutom mycket om min förra man i sitt sätt att vara och det väckte inte trygga varma känslor hos mig.
Lotta, jag tror att det är viktigt att komma överens med sig själv om man kan och vill leva tillsammans med någon som inte har sexuell lust. Älskar man personen så kanske man gör valet att stanna kvar. Det finns många historier där en av parterna har råkat ut för olyckor eller sjukdomar som inte gör att man kan genomföra ett samlag mer, men där man aldrig skulle lämnar förhållandet ändå, just för att man älskar varandra så mycket.
Men det blir en helt annan sak om man haft sex i förhållandet men att det har upphört. Då kan det bli jobbigt, så som Håkan beskriver.
Lycka till
Tack snälla Anna K för Dina kloka ord och tankar……inte lätt när man längtar efter kärlek, närhet OCH sex…..och det ena uteblir liksom. Att bara ta emot, utan att få ge….då haltar det liksom. Att känna att jag inte kan ”tända” min (nyfunna!) man, känns otillfredsställande och….en tom känsla.
Tycker om honom…
Tack för den här texten!
Du har precis satt fingret på något jag grubblat på ett tag. Min man och jag hade ”fantastiskt bra sex”. Som sedan började kännas som en aktivitet för att tillslut för mig kännas helt ”mekaniskt”. När jag ville ha intimitet i form av kramar, smekningar eller ögonkast i vardagen fick jag höra att jag var klängig. Han ville egentligen aldrig riktigt umgås annat än på sina villkor. Diskutera renoveringar i hemmet, sitta vid datorn och leta efter ngn viktig fakta, hålla på med sina fritidsintressen.
Alla mina förslag till saker som kunde skapa samhörighet ratades. Allt från en promenad till att laga mat tillsammans, till att ta en fika vid köksbordet istället för att titta på TV. Jag förtvinade som människa. Kände mig oälskad. Fick inte ihop det med den passionerade givmilde mannen i sovrummet. Vi somnade aldrig samtidigt. Låg aldrig och pratade på kvällen eller morgonen. Jag vet ju att han älskade mig.
Nu står jag här. Separerad sedan ett par år tillbaka. Trygg i mig själv. Jag har nu träffat honom! Han som ger på samma sätt som jag, som om vi talar samma språk. Där kärleken ständigt flödar i ord, handling och kroppsspråk! Det är helt underbart. Något jag aldrig upplevt förut och är otroligt glad över att få vara med om. Tänk om alla kunde få uppleva det här, sann kärlek. Den tar aldrig slut eller pausar, är aldrig trött och grinig. Vi vill varandra väl och det är aldrig några draman eller utspel där man står som ett frågetecken. Jag känner mig inte längre ”klängig” utan blir bemött med värme och sedd för den jag är. Jag ser tillbaka, ger tillbaka, älskar tillbaka.
Tack för din text, för insikten den gav mig!
Någon som älskar och älskas på samma villkor
Lena, jag fäller en tår då jag läser det du skrivit. Fantastiskt…
Jag letade fel på mig själv i evigheter till min avsaknade lust. Provade preventivmedel hit och dit, mixtrade med hormoner, maten…. Det blev så jobbigt att vara den som inte ville. Jag var övertygad om att felet låg hos mig. Egentligen visste jag redan då, det vet jag nu, att jag var på fel plats. Men jag ville inte erkänna det. Jag kom med en massa ursäkter, sa att jag älskade min man ändå. Min kropp och mitt hjärta hade stängt ned för att skona mig själv och slippa konfrontera det som var svårt, nämligen att jag inte kände kärlek längre och borde bryta upp.
När jag tagit steget på min nya vandring, fick jag en värdefull följeslagare, som tog mig i hand. En följeslagare som gett mig möjligheten att förstå hur jag (och alla andra) fungerar. Insikt för insikt har landat på min inre plattform och med det lugn som följer i dess fotspår, agerar jag i större utsträckning från insidan och ut. Från den som är jag. Öppet och kärleksfullt. Kärleken bor inom oss och den söker inte…Den möter. Och det är där i mötet som värme, närhet, intimitet och synliggörande sker, utan kraft och ansträngning. Det bara ÄR!
Tack för ett värdefullt inlägg Michael, om än några dagar gammalt!