Det är en sak att be om ursäkt för ord och handlingar när vi sårat någon, men en helt annan då vi förminskar vår person genom attityden: ”Förlåt om jag tar för mycket plats.” Jag talar om försiktigheten som gör människor alldeles för suddiga i konturerna. Den inre inställningen som gör att andra lätt missförstår, eller inte ens ser oss. Under alldeles för lång tillhörde jag dem som gömde mig bland kulisserna. Scenen tillhörde någon annan. Visste att jag hade något att säga och bidra med, men att pondusen inte bodde i mig.
När du gör dig själv tydligare (handlar inte om att peka med hela handen), utan att sträcka på kroppen, bära huvudet lite högre och inse att du har en röst. En röst som kan förändra och förbättra. Om du inte tror att du har något att komma med så är det dags att börja ifrågasätta det nu.
Ditt liv tillhör dig och du har en uppgift, även om du ännu inte upptäckt den. I mina ögon är syftet med våra liv att upptäcka våra unika potentialer och omsätta dem i handling. När du KÄNNER ditt syfte, hur litet det än tycks vara, kommer du att ta det där extra steget framåt. Hur länge till skall skatterna du bär på, förbli en hemlighet för oss andra?
Livet är inte skyldiga oss någonting. Det är vi som är skyldiga livet: Hela våra bästa jag.
Michael Larsen – livscoach
Lämna en kommentar