En påminnelse från tidigare:
Det finns ett utryck som går ungefär så här: ”lita inte på någon som kommer fram till dig utan en tråd på kroppen och erbjuder sin tröja.”
Kan någon som inte vet vad kärlek är mena orden: ”jag älskar dig!”? Det vi inte har kan vi inte ge. Så – hur är det med kärleken, eller åtminstone empatin till oss själva? Kan vi erbjuda plagget vi inte har?
Att avslöja känslomässig utarmning, snålhet, rädsla, cynism, tidiga sår etc. är en början. Förändring börjar från platsen där vi kan se.
Hur kan vi dra upp någon som fallit i en isvak om vi inte är medvetna om situationen, har redskapen och står stadigt? Rätt utrustning består bl.a. av att ta risken att få hjärtat sårat. Det finns inga garantier. Vad i livet är helt säkert egentligen?
I ett samhälle späckat med kontrollfunktioner kan det ligga nära till hands att vi översätter ”full koll på allt”, även på våra relationer och kärleken. Skyddsväst är i vissa miljöer livsnödvändigt, men i nära relationer…
Det är helt avgörande att börja här – inom oss själva:
Vad i min historia är det som gör att jag anlägger emotionella säkerhetszoner/avstånd?
Medkänsla till sårbarheten i oss själva gör att vi kan se andra på ett mycket djupare plan. Vi behöver inte dekorera perfekta skyltfönster. Vi upphör designa oss själva till perfekta visningsvåningar.
Kärlek till jaget (inte detsamma som självupptagenhet och narcissim) gör att vi respekterar oss själva, vilket i sin tur leder oss bort från destruktiva miljöer, relationer, människor och vanor. Härifrån har vi någonting att ge.
Hur börjar vi? Idag, den här minuten: vilka vanor behöver du lägga åt sidan? Vilka nya behöver praktiseras? En litet kliv som tar dig bortom de automatiska och alltför förutsägbara trygghetsparagraferna. Ett modigt pansarbrytande hjärta.
Hur ser tycka om sig själv ut i din värld?
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
I min värld ser tycka om mig att respektera min magkänsla. Att det eller detta är inte ok för mig, är inte bra för mig, detta är bra för mig, detta gör mig glad, hon/han/den/det ger mig en god känsla. Det är att tycka om mig i min värld. Att inte tänka och tycka som alla andra utan som jag tycker och tänker. Men jag har så otroligt lätt för att anpassa mig så att jag anpassar bort mina egna värderingar, mina egna tycken och känslor. Jag måste jobba på det från och med NU, idag 12:36…
Håller med om allt.
En tycka om mig själv väg, att vandra…
Ta mina egna steg i större utsträckning.
Hitta mina vägar, även de minsta stigarna och utforska dem, trots att de är nya och ovissa.
Ta mer plats, inte vara smidig och ”lägga mig”.
Lyssna på min inre röst ännu mer och våga lita på den, för att jag är viktig för mig själv och för andra.
”Se mig för här är jag”
Tack för dagens värdefulla inlägg!
Ja precis, att lyssna ännu mer på min inre röst och våga lita på den. Absolut!
Jag har börjat träna på att vara snällare med mig själv de gånger då jag önskat att jag gjort annorlunda…men inte riktigt lyckades…för att jag agerade på en stark känsla i stunden. Den där impulskontrollen som inte va så hög jämt. Men ingen mår bättre av att jag slår ner på mig själv när jag misslyckas…så jag har bestämt mig för att sluta med det. Eller iaf hejda mig när det händer…
Att tycka om mig själv, handlar ju om att se på sig själv som man är och vara accepterande, tillåtande och kärleksfull…utan att döma ut sig själv för att man inte kan vara perfekt. Att älska sig själv som den ofullkomliga människa man är. Som vi alla är.
Tycka om mig själv ser ut på många olika sätt. Men ett viktigt är att agera med impulskontroll. När jag gör det så tycker jag om mig själv mer, eftersom det ger mig centrering kring mig själv och mindre upptagenhet med andra. Dålig impulskontroll gör istället mig till ett rö för vinden, den vind som andra styr.
Att tycka om mig själv handlar också om att praktisera mod. Att gå emot mina invanda rädslor och göra det jag inte törs. Att strunta i rösten som talar om för mig att jag inte duger, utan gå emot det och göra saker som är läskiga men som ger mig erfarenheter av att jag visst duger – exakt precis som jag är, mentalt och fysiskt. Och inte bara duger, utan är en fin och bra människa!