Ganska ofta får jag frågan om jag inte blir trött på att skriva och jobba med separationer/skilsmässor. Det kan ligga nära till hands att tro svaret är ”ja”, men det finns så oerhört mycket mer i det än människor som går skilda vägar och tunga känslor. Förutom att trösta, ge struktur, skapa förståelse för det som kanske först inte går att förstå, handlar det om att ingjuta styrka så att inte generaliseringar och cynism få slå rot.
De jag inledningsvis möter är förkrossade, fyllda med skuldkänslor, ensamma och känner sig värdelösa som föräldrar (många). Under resans gång sker något: det är inte ovanligt att människor aldrig tidigare upplevt någon slags inre GPS, hjärtas önskan eller vad vi väljer att kalla det, kommer i kontakt med något djupare. Förut har hela deras identitet kretsat kring rollen som partner och/eller förälder.
EN DJUPT ROTAD IDENTITET SOM PLÖTSLIGT LÖSES UPP ÄR FRUKTANSVÄRT TRAUMATISKT. DET ÄR EN SLAGS KÄNSLOMÄSSIG TSUNAMI SOM SLÅR TILL.
Efter en tid ser jag personer som känt bottenlös hopplöshet börja skymta längtan. Liv väcks i deras ögon och röster vilket är oslagbart att få ta del av.
Om du bara visste vilka lärare jag har i dem jag möter. Det är som om förståelsen för det här med att vara människa tar nya och bredare former. Så svaret på frågan i rubriken är nej – jag tröttnar inte, utan lär mig och får energi av att se nya drömmar resa sig ur mörkret.
Michael Larsen – livscoach och mental tränare
Undrar så hur länge det ska ta innan jag känner hopp igen? Förstår att alla är olika och har olika förutsättningar. Men du som har erfarenhet. Känner att jag behöver ha ett datum så att jag orkar stå ut….går i terapi och har flera vänner som stöd så jag bearbetar detta men det är tungt:(
Det är så förfärligt svårt att kunna förstå hur jag ska ta mig upp ur detta bottenlösa hål. Även fast veckorna går försvinner inte smärtan. Det känns som jag hela tiden tar ett steg fram för att sedan hamna två steg bakåt, hela tiden. Försöker vara stark och tänka på barnen men känslorna av hopplöshet och förtvivlan är så starka. Tänk om det inte blir bättre än såhär…
Det kommer att blir bättre – helt säkert även om det inte känns så just nu. Varma tankar till dig.