Det är lätt att förlamas när vi ser allt vi måste göra för att nå fram. Målet som känns så avlägset långt borta och all kraft som måste satsas. För några år sedan började jag löpträna. Inledningsvis var det trögt och kändes mest meningslöst. Under den första kilometern tänkte jag alltid samma sak: ”Vad skall det här vara bra för?”

Efter någon månad hände det något – hamnade i det som jag kallar för ”zonen”, ett tillstånd där det känns som om man kan hålla på i det oändliga. Man lyfts fram och glädjen slår emot en. En fantastisk känsla! Alla som upplevt det vet vad jag pratar om.

Vad du än sysslar med, kan även du kliva in i zonen. Det handlar om att ta första steget. Vi kan alla bli bättre genom repetition över tid. Euforin kan låta oss vänta, men förr eller senare gör den entré, även om bara för en kort stund. Det är det där korta ögonblicket som kan förändra allt. När du väl känt känslan kommer den att sprida sig till fler områden av ditt liv.

Det handlar om att vara UPPMÄRKSAM och NÄRVARANDE. Ibland tänker jag: ”Om det här var det sista jag gjorde, på vilket sätt skulle jag då göra det?” Vet att jag skulle krama ur så mycket liv av upplevelsen det bara gick.

Första steget är ofta det svåraste, men när du väl börjat är du på väg och då kommer det att hända saker med dig. Du är för bra för ursäkter!

Michael Larsen – livscoach

P.S. Det är klippet inspirerar mig. Vad gör det med dig?