Frågan kommer ofta upp från kvinnor: ”Varför är det så få män som kommenterar på din blogg och på Facebook? Bryr de sig inte om relationer?”

Så här säger min erfarenhet om saken: generellt sätt så reagerar vi män först vid skarpt läge. När hon t.e.x. med all tydlighet uttalar: ”jag vill inte fortsätta vår relation!” Ser alltför ofta de ambitiösa ansträngningarna när vi redan har satt foten på den emotionella minan – då det redan är för sent. Kvinnan som vi är i förhållande med har under alldeles för lång tid känt sig bortprioriterad.

Varför är det så? Varför är många framgångsrika under den inledande dejting/förälskelsefasen och en kortare tid in i förhållandet, men blir senare alltför avslappnade och tar för givet. Vad är det som får henne att känna sig förbisedd och ensam i hans sällskap?

Män har i årtusenden fostrats till att prestera och lösa uppgifter utan att involvera känslor. Generationer av bl.a. krig och tunga kroppsarbeten har lärt män att man måste kunna stänga av den känslomässiga tillförseln för att över huvud taget orka med. Generellt sätt är kvinnor betydligt bättre på att både göra och kommunicera känslor. Samtidigt!

Om jag skulle slänga ut ett provokativt politiskt påstående så skulle många män reagera och kommentera. Men i det känslomässiga landskapet känner många sig inte lika hemma, utan istället hämmade. Som pojkar belönades vi för handlingskraft, när vi tog hem verbala segrar och var vassare än de andra inom idrottsliga prestationer. Vi är inte tränade i att lita på känslor och sätta ord på dem.

Alltför få hade äkta manliga förebilder som visade oss hur vi skulle bygga balans mellan kraft och inkännande. Styrka och sårbarhet. Istället matades vi med budskap om att sårbarhet och känslighet är feminint, tecken på svaghet, mysbyxa, undfallande anpassning och fysisk klenhet.

Jag  vänder på begreppen: att kunna förstå känslor, ha förmågan att prata med kvinnan vid sin sida om sådant som stressar och gör oss osäkra, gör oss tydliga, vilket skänker tillit. Det går att pressa kroppen på gymmet eller under löprundan, och samtidigt vara känslomässigt generös.

Det finns ingen motsättning mellan att vara tydlig, initiativrik, kraftfull och emotionellt intelligent. Förutom i våra huvuden!

Det är livsnödvändigt för vår självrespekt och respekten från kvinnan som vi lever med, att göra, manifestera, ta utrymme och avsluta projekt som vi påbörjat. Ord och handling måste vara i synk. Men alltför ofta tror vi att det är antingen handling eller ord som gäller. Vi behöver både kunna vara en som lyssnar, pratar och gör.

Vi måste inte vara övermänniskor som har stenkoll på allt, utan närvarande med den som vi påstår oss älska. Närvarande då hon ventilerar känslor, pratar, försöker få oss att förstå och vill mer än att vi enbart jobbar, gör karriär, är logiska, renoverar…

När våra känslomässiga/kommunikativa muskler inte tränas förtvinar de.

Vilket är ditt kärleksspråk? Webinar torsdag 19/4 klockan 20.00. Du är varmt välkommen!

Michael Larsen – relationscoach