Det är en av de vanligaste frågorna som jag från personer som är singlar: ”hur ska jag träffa någon?” Med följdfrågor som: ”hur ska jag våga lita på någon igen? Var finns alla vettiga män/kvinnor?”

Hjärnans belöningssystem får sig ett kort rus när vi ser en bild av någon som tilltalar/attraherar oss, eller om någon som vi tycker verkar vara intressant matchar oss i dejtingappen.

Det som ställer till det för många i en ”svepkultur” med ett oändligt antal bilder, är förväntan på att någon ännu mer spännande ska dyka upp i flödet. Och i detta svepande tror jag att det är lätt att förlora sig själv.

Att träffa någon som vi känner äkta attraktion för sker inte alltför ofta, vilket jag tror är en del av naturens kodning. Det är menat att vara så!

Det ligger även i människans profil att försöka visa upp en så härlig sida av oss själv som möjligt. Under en dejt presenterar sig många på ett sätt såsom vi tror att den andra ska finna tilltalande. Vi vill leva upp till förväntningar vilket emellanåt sker på bekostnad av vilka vi egentligen är.

Mixen av längtan, attraktion, ett praktiskt och emotionellt bagage gör det minst sagt komplicerat när de första veckorna eller månaderna (i bästa fall) av ett skönt rus, börjar gå över till någonting mer seriöst.

En del människor dejtar hellre eftersom ett förhållande kräver så mycket mer av oss.

För att de ska fungera mellan två människor behövs:

  • Två personer som någorlunda väl har sorterat upp i sitt gamla relationsbagage.
  • Ärlighet: inför vår egen person så att vi inte sysslar med försköningar av verkligheten. Vi behöver vara ärliga mot oss själva så att vi kan vara det mot en annan.
  • Förmåga till självreflektion: om vi är ointresserade eller oförmögna till att se hur egna ord, handlingar och beteenden påverkar andra, kommer vi aldrig att kunna ha en hälsosam relation.
  • Attraktion som innehåller integritet, vilket betyder att vi kan känna stark dragning till någon utan att lägga våra värderingar och självrespekt åt sidan, för att det till varje pris ska fungera med den andre.
  • Respekt: inte enbart som ett vackert ord, utan som handling: ”känner hon/han sig respekterad av det som jag gör nu? Respekterar jag mig själv när jag går med på detta?”
  • Impulskontroll: om vi ständigt är styrda av tillfälliga känslor såsom sexuell lust, ilska, rädsla, utfyllnad av tomhet genom missbruk etc. kommer vi ständigt att såra en partner, då kärleken behöver närvaro och gränser för att överleva.
  • Ett hyfsat mått av självkännedom: ”detta är jag! Detta har jag att ge! Detta behöver jag.”
  • Uthållighet: du, liksom jag vet att livet inte är en skön sky bar med magisk utsikt, utan ofta dess motsats. Det finns räkningar att betala, egna barn, bonusbarn, osäkerhet, sjukdomar, föräldrar som blir äldre…
  • Återkommande uppdateringar av tvåsamheten: ”var befinner vi oss nu? Vart är vi på väg? Vad har vi missat då vi hållit en för hög hastighet?”

Möten uppstår ständigt eftersom det ligger i vår DNA att vilja dela livet med någon. Genom att se och ge våra sår all den omsorg de behöver, ökar vi dramatiskt förutsättningarna för sund relation.

Men ju mer vi har jobbat med oss själva, desto svårare blir det att träffa någon eftersom vi ser så mycket klarare kring vad vi behöver i livet.

Kom även ihåg: tvåsamhet är inte nödvändigtvis receptet för lycka. Det finns många människor som föredrar ett liv som singlar och känner djup tillfredsställelse i det.

Att ha barn tillsammans med en narcissist del 2 – webinar måndag den 21/12 klockan 21.00. Du är varmt välkommen! Följ den här länken för anmälan.

Michael Thor Larsen – relationscoach