”Jag är så trött på allting som jag måste vara!”

Orden kommer från kvinnor och män som jag pratar med. Vi läser och hör om hur man behåller passionen i relationen, så vi pressar oss själva och varandra. Vi matas till att tro att vi inte är tillräckliga (det säljer) och bombarderas med budskap om: så får du ”superkroppen”, hittar dig själv, rensar ut gifter, blir mer självständig, stoisk, en sex gudinna, alfahanne, framgångsrik, andlig, bli av med skam, hitta din power, älska dig själv…

Bättre, bättre, bättre…! Det har aldrig funnits så mycket information som nu, samtidigt som den psykiska ohälsan är skyhög.

En av de stora orsakerna till att vi blir emotionellt impotenta i tvåsamheten är stress. Gapet mellan var/vad vi ”borde” vara och var vi faktiskt befinner oss är milslång. 

Så vi börjar söka efter någon som ska fylla i tomrummet; ett komplement som ger oss kvitto på att ”jag lyckats! Om den här fantastiske kvinnan eller mannen vill vara tillsammans med mig så har jag ett högre värde.”

Det första året känns i många fall enastående. Under denna smekmånadsperiod ser och visar vi upp de bästa versionerna av varandra – förälskelsehormonerna gör oss odödliga och kompromissvilliga. Vi anstränger oss för varandra, ser det bästa i partnern och är villiga att möta henne eller honom i drömmarna.

Och så en dag, blir vi lite för bekväma. Säger och gör saker som får den andre att känna sig förminskad, otillräcklig, förbisedd och utbytbar. Partnern som vi en gång idealiserade har nu blivit till människa.

Det är lätt att älska i lust, men hur är det i bilköer, kollektivtrafik, barn och bonusbarn, hämtning/lämning, projekt som få vänta p.g.a. fel tajming, ekonomi under stress, föräldrar som behöver hjälp då de blivit äldre, kroppsliga förändringar, uppmärksamhet från andra…?

Hur många av oss fick lära vad kärlek egentligen är för något? Vi upprepar mönster som vi ärvde från föräldrar och andra vuxna.

Några blir alldeles för själviska i tvåsamheten medans andra blir självutplånande. Hur villiga är vi att slipa av de vassa kanterna (egot) inom oss själva för kärlekens skull? Hur sanna är vi gentemot vårt jag tillsammans med en partner? Blir vi härskare eller diplomat?

Gnistan hålls vid liv och tänds åter, genom hur vi beter oss mot varandra. Identifiera det som släcker den och gör någonting åt det nedbrytande. Vill inte partnern och pekar ständigt ut dig som syndabock? Lämna!

Det är lätt för mig att säga, men din tid är dyrbar och en relation utan kärlek stjäl gnistan i våra ögon. Döda relationer är förödande för vår hälsa.

Kärlek är handling. Vad gör ni för varandra? Vad behöver du börja göra för din egen person?

Bryt dina destruktiva beteenden – webinar söndagen den 30/8 klockan 21.00. Du är varmt välkommen! Följ den här länken för anmälan.

Michael Thor Larsen – relationscoach