Om du bara visste hur många jag pratar och skriver med, som våndas över att inte kunna lämna ett förhållande eller släppa taget om en f.d. partner som inte är bra för dem. Förnuftsmässigt vet dessa personer exakt vad som behöver göras, men psykologiska krafter styr i en helt annan riktning.
De har koll på exets Fb status, Instagram, sänder och besvarar meddelande, sporadisk sex i hopp om en återförening. Återförening med vad?
Tänk vad våra intellekt kan stå sig slätt i jämförelse med ensamheten en söndag! Längtan efter att han eller hon fullständigt ska transformeras till en närvarande och kärleksfull person.
Varför kan det vara så svårt? En del människor säger:
”Det sitter bara i huvudet!”
”Bara” i huvudet?
Våra hjärnor är troligen något av det mest komplexa som existerar i universum. När vi tänkt tankar och upplevt känslor hundratals, ofta tusentals gånger, har vi konstruerat vanor och neurobanor som kan vara oerhört svåra att förändra. Men det går!
Vi kan inte tänka oss ur en destruktiv attraktionsrelation. Jag kallar det inte för kärleksrelation, därför att kärleken alltid är uppbyggande, närvarande, empatisk, förstående, bekräftande…
Vi kan koda om oss själva genom vanorna. Vilka personer vi har nära. Genom att nå djupare insikter kring vad vi faktiskt förtjänar av tvåsamheten. En människa förändras bara på riktigt när de inser och känner i hela sitt väsen att det gamla inte längre tjänar dem.
Lägg aldrig din energi på någon som inte anstränger sig för att du skall vara en del av deras liv! Emotionella brödsmulor är ingenting för dig!
Låt det få göra ont! Sörj det som inte blev som du hoppats på! Se med klara ögon att han eller hon inte är personen som du kan bygga lycka tillsammans med. Plocka ned personen från piedestalen som du rest. Låt tårar få rensa ut det som inte ger dig trygghet och glädje. Ensamheten kan vara fruktansvärt svår! Jag vet! Vi kompromissar sönder våra självförtroenden för att slippa känna stinget av att behöva vara själva.
Förväxla inte det du uppfattar som fantastisk sex med kärlek. Om det var kärlek hade du inte mått så här av hans/hennes handlingar.
Hitta några citat som berör dig och upprepa dem för dig själv, många gånger om dagen under minst trettio dagar. Läs inte bara orden – känn dem! Under löprundan, promenaden, på tunnelbanan, i bilen, i rummet…
“Life is too short to waste any amount of time on wondering what other people think about you. In the first place, if they had better things going on in their lives, they wouldn’t have the time to sit around and talk about you. What’s important to me is not others’ opinions of me, but what’s important to me is my opinion of myself.”― C. JoyBell C.
“It is an absolute human certainty that no one can know his own beauty or perceive a sense of his own worth until it has been reflected back to him in the mirror of another loving, caring human being.”― John Joseph Powell, The Secret of Staying in Love
“Sometimes the hardest part of the journey is believing you’re worthy of the trip.”― Glenn Beck, The Christmas Sweater
Michael Larsen – relationscoach
Så fruktansvärt sant och klockrent. Där är jag precis. En del dagar önskade jag att jag inte hade några tankar alls. Hålet i min själ är så stort och smärtar så.
Det är exakt precis som du skriver- jag vet vad jag borde göra men jag har så svårt att göra det. Att säga ”nej”. Att säga du är inte bra för mig, du vill träffa mig för att du bara skall ha kvar de saker du vill ha från mig, pengar, någon som hjälper dig med barnen, en snäll person som ser upp till dig och gör som du säger, en fasad utåt. Men du älskar mig inte, du attaheras inte av mig och du tar fortfarande ut dina egna misslyckande på mig, som du alltid gjort.
Jag hoppas att jag nu får det mod jag söker. Det kommer göra ont, det kommer göra ondare men det kommer bli bättre på sikt. Jag vet det så väl. Fortsätter jag som nu kommer jag tillslut att gå under.
Ååååh vilsen Man ; inse Ditt värde !
Hon finns därute som vill ge Dig Allt.
Som är känslomässigt mogen och verkligen vill ge av sin tid, sima känslor.
Jag är kvinna ( och rätt så gammal ) och jag kommer Aödrig mer att ” kasta pärlor till svin.”
Jag känner mitt värde idag. Det jar varit en
Tuff och lång resa.
Det Går. Och det är nu 100% Bra.
Ahhh precis så är det!! Jag har vetat långe att min tidigare relation var destruktiv och inte gav mig det jag ville. När vi bröt upp kändes det som att jag dog. Idag kommer det stunder av saknad men jag finner mig snabbt i att jag har det bra nu. Jag får vara jag. Att sakna någon är inte samma sak som att vilja ha den tillbaka.
Ensamheten skrämmer inte mig längre, tanken på ett nytt förhållande skrämmer mig mer. Jag är inte rexinatt anpassa mig, ge av min tid eller energi.
Jag bara läker, är trött och behöver bara få vara utifrån mina villkor. Men det tar tid.
Åhhhh…..
Det är exakt som jag lever nu… jag har varit fast i detta nät och inte kunnat tagit mig ur.
Destruktivt attraktionsförhållande och ena dagen är jag inne i dansen och nästa dag kastas jag ur…
Jag älskar dig så mkt säger han och det är bara vi…jag kommer aldrig släppa dig.
Jag inbillar mig att jag tror honom men jag kan ej ljuga för mig själv utan bara väntar på nästa besvikelse
Jag söker efter bevis och får de om och om med otroheter
Är detta kärlek??? Jag har brutits ner under 4 år att idag vet jag inte vem jag är längre.
Den enda styrkan jag har är min son jag måste kämpa för och vara stark för.
Känner så väl igen mig ……
Men försöker blicka framåt
’Bara i huvudet’…jag hade inte ens förnuftet eller verktygen att faktiskt förstå hur destruktivt vårt förhållande var. Jag insåg inte. Men i backspegeln började jag förstå. Och det uttryck jag sagt många gånger här på bloggen börjar jag nu omvärdera eller att man kan se det ut olika perspektiv.
’Det var som att han dog för mig fast värre då jag måste förhålla mig till honom!’
Detta att det var som att Han dog för mig….handlade om att Jag hade inga egna ben att stå på! Anpassningen hade blivit så stor att kjg visste inte vem kag var. Anpassningen och den snedvridna belastning av familjens alla sysslor hade tömt all energi.
Visst fixade jag separationen…praktiskt. Klarade av att behålla hus…stöttade mina unga vuxna barn som båda tog separationen väldigt hårt. Har klarat ekonomin etc.
Men självbilden!!
Först nu snart sex år efter separationenhae jag dels fått råd och har dels ett jobb som möjliggöra tid hos en psykolog.
Nu börjar det nödvändiga arbetet som Michael säger med att byta ut negativa tankar och känslor till positiva.
Men vissa ord och handlingar sitter så hårt fastetsade så det är mycket kraft som går åt till att förändra banorna i hjärnan. Men det går sakta åt rätt håll.
Viljan (öppenheten) finns att skapa förändring av mina beteenden.
Och jag hoppas snart att all ät arbete ska bära frukt för det är extremt jobbigt med insikter om sig själv.
Kan det inte vara så att hjärtat vill, men att hjärnan säger, detta är inte bra för dig!?
T, Jo jag kan känna igen det. Precis så är det för mig. Hela min kropp, mitt hjärta vill så gärna bara krypa in i hans famn. Vill bara ta kontakt, saga förlåt och börja om. Men hjärnan vet, hjärnan säger att det funkar ändå inte. Det kommer in i det negative med en gang. Mina barn tycker inte om honom. De ser vad han gör med mig, vem jag blir i en relation med honom. Det är så svårt. Så visst tror jag att hjärtat vill men hjärnan säger nej.
Precis så känner jag med…..man måste kunna vara sig själv, inte bli någon annan i relationen. Handlar om oss, inte varandras barn som inte gillar respektive.
För några veckor sedan tog jag steget och bröt jag upp från ett förhållande med en N-man i vars person jag verkligen trodde jag hittat min ”tvillingsjäl”. Men med tiden framstod personen i sin verklighet o jag förstod att jag älskade en illusion. Jag har aldrig upplevt så konstiga ”saker” i ett förhållande; triangulering, ”wordsallad”, brist på empati samtidigt som jag skulle stötta denne man som var extremt känslosam o som det ”var så synd om”. Jag kan känna saknad över den kärlek jag trodde vi hade o de fantastiska naturupplevelser vi delade. Min nuvarande livssituation innebär att jag pga intressant jobb har flyttat mkt långt från mina barn/barnbarn o jag har här inte många nära vänner utöver arbetskamrater. Men trots att jag blivit väldigt ”ensam” efter att ha brutit upp från förhållandet med N-mannen kunde jag inte gjort på ngt annat sätt. Jag blev tvungen att inse att jag inte mådde bra i förhållandet o jag kommer aldrig att dagtinga med mina värderingar eller låta mig bli trampad på! Hur ledsamt det än var att bryta o hur ensamt det just nu än är vet jag att jag vill ge kärlek till någon som på lika villkor kan ge tillbaka! Because I’m worth it!
Aspera, starkt gjort! Själv känner jag att jag tvivlar så på mitt beslut. Jag vet att denna man inte är bra för mig. Vi är inte bra för varandra. Mycket bråk och hårda ord. Som jag skrev tidigare så tycker mina barn inte om honom. De ser vad han gör med mig. Jag känner mig själv väldigt låst när jag är med honom. Ändå kan jag sakna dem fina stunderna. Sakna den goa person han var. Hur tanker du? Saknar du din fd partner ibland?
Tack Vilsen!
Du sätter fingret på komplexiteten i förhållande o att bryta upp från förhållande. Dualiteten, två sidor, det goda o det onda. Vad är rätt o vad är fel?!?! Jag tror inte det finns ett mer rätt svar än att varje person måste känna efter? Ofta vet man då svaret men vill inte alltid ”lyssna” på sig själv, det gör för ont att inse sanningen!
Det går nu, flera veckor efter uppbrottet, fortfarande inte en dag då jag inte tänker på honom. Ibland med enorm ledsenhet o saknad men än mer med funderingar om vad som var ”äkta kärlek” o vad som inte var det. N-personer ser ju inte förhållande så som andra ser det, o agerar också på ett helt annat vis. Mer intensivt på alla sätt… Vi hade också så många gemensamma intressen o beröringspunkter både i samtal men även i ett aktivt friluftsliv. Dessa delar kan jag sakna enormt mycket så det gör ont! MEN detta övervägde ändå inte helheten med de alltmer frekventa subtila gliringarna, triangulering, enormt bekräftelsebehov från andra kvinnor, stor brist på empati mm mm. Jag är enormt inkännande o empatisk (typiskt den personlighet som N-personer gärna träffar…), men har tack o lov också stor förmåga till självreflektion o självvärde. Detta fick mig att inse att det inte var den slags kärlek o förhållande jag trodde vi hade.. Och att jag för honom nog mest var en ”illusion” av den kvinna han ville sätta på piedestal samtidigt som dessa gliringarna, klagomålen o kritiken eskalerade. Så jag lämnade. Och jag ångrar inte en sekund att jag gjorde detta. Vad jag däremot ångrar är att jag inte lyssnade på mig själv när jag såg en del röda varningsflaggor i början! Å andra sidan fick jag så många underbara äventyr o upplevelser som jag på ett sätt inte vill vara utan (kanske dock allra helst skulle upplevt dem i ett varaktigt förhållande)
Jag har blivit enormt hjälpt av att se på youtubeföreläsningar om Narcissism (känner igen så mkt från mitt eget förhållande…) o detta stärker mig då jag ibland själv tvivlar o känner saknad!
Stå upp för ditt eget värde! Lita på din egen magkänsla o intuition! Tro på att det finns så mkt kärlek för dig hos andra människor i andra framtida förhållande/förhållanden. Älska dig själv (o dina barn) på ett sunt o icke narcissistiskt sätt!
För det är du värd! Jag, och alla andra också!
Vilken vishet och styrka du hämtat inifrån! Glad för din skull att du klarade ta dig ur den där relationen. Det är nog många som skulle ha stannat och brutits ner mer och mer med tiden. Varifrån tror du att du fått din inre trygghet och styrka? Vad har gjort känslan av ditt självvärde så stark? Det är ju fantastiskt vilket skydd du har inom dig.
Petra35. Jag vet inte om jag skulle vilja påstå att jag har en jättestor inre styrka men jag har varit med om en hel del o därför behövt jobba med mig själv. Har pga tidigare jobbigt förhållande o en sjuk nära anhörig gått till terapeut o där fått feedback på att jag har stor metakognitiv förmåga, reflektion o ska lita till min magkänsla o stå upp för mig själv. Har jobbat o jobbar mkt med affirmationer bl.a. Har även ganska lätt att klara av att vara ”ensam med mig själv”. Detta har medfört att jag alltid vågar ”gå min egen väg” trots att jag inte alltid vet hur det ska bli eller vad som väntar runt hörnet… Det jag behöver jobba på är att än tidigare se ”varningssignaler” o lita ännu mer på min magkänsla/intuition så att jag inte inleder ett förhållande där jag ser varningsflaggor som jag ignorerar pga min medberoendepersonlighet. Det finns alltid någonting att jobba på!
Aspera, tack för dina tänkvärda ord! Så rätt så, svaret finns inom en. Jag vet att han o jag tycker väldigt mycket om varandra, men det har varit för mycket negativt. Men sanningen gör ont!
Tack o kram på dig!
Kram och lycka till!
Det citatet skriver du själv Micael Larsen
Lägg aldrig din energi på någon som inte anstränger sig för att vara en del av ditt liv
Jag bröt upp efter 17 år tillsammans…önskade så att han hade ansträngt sig för oss men det var bra enligt honom. Det har nu gått någon månad och nu har han träffat en ny och jag var inte beredd på mina känslor av ensamhet och sorg igen. Men nu sitter jag här och gråter över det som aldrig blev… Mitt förstånd säger att det är det bästa men mina hjärnspöken vill till ”tryggheten” och tvåsamheten igen nu känner jag mig bara ENSAM och ledsen…
Tack för era kloka ord och fina tankar❤️ Har saknat detta forum Michael Du har skapat något stort och värdefullt med denna blogg
Rosie – jag är där du är just idag. Vi bröt upp för 4 månader sedan efter 20 år och det var skönt att slippa irritation och bredvidliv.
Jag har ångest och panik idag efter att han och jag på mitt initiativ pratat med varandra. Det tog 2 timmar! Jag har ångest för jag känner att vi har ju inte pratat med varandra om hur vi känner för varandra. Vi har låtit tystnad och irritation leda fram till detta. Jag vill prata mer, förklara hur jag känner innan vi tar detta längre! Jag vill vara säker på att detta är vad vi båda vill nu när vi ändå har lite perspektiv på vår relation.
Han har träffat en mycket yngre kvinna genom en dejtingsida men det är så nytt så de vet inte hur det blir. Ändå har hon pratat om boenden… Det river och sliter i mitt inre! När han och jag pratade häromdagen sa han att han ville inte att det skulle bli så här egentligen. Jag vill hem och prata igenom. Jag vill hem!