Vi förlitar oss alltför ofta på logisk argumentation och att strategier ska ta oss upp ur den negativa relationssörjan. Känslomässigt avstånd som har pågått under lång tid och som vi försöker analysera och diskutera oss ur. Två som önskar bli förstådda. Eller en som kämpar med att kommunicera medan den andre tar det som sägs i välmening som anklagelser och kränkningar.

Under konflikter blir vi alltför ofta likt femåringar som har fått sina leksaker beslagtagna av ett annat barn. Reflexmässiga instinkter som gör att vi inte lyssnar och säger sådant som inte går att radera ur minnet hos partnern.

Timslånga intellektuellt begåvade samtal kommer inte att skapa attraktion. Himlande ögon, anklagelser, höga röster eller öronbedövande tystnad kommer inte att föra er närmare varandra.

Det är avgörande att fråga sig själv: ”vad behöver jag i det här förhållandet?”

Men även: ”vad behöver hon/han av mig i den här stunden? Vad behöver kvinnan/mannen som jag säger mig älska av mig på längre sikt?”

Genuina samtal kan göra underverk men även skapa undergång. Den stora utmaningen är att veta när den kloka tystnaden bör få utrymme och när de väl valda orden ska ta plats.

Några är övertaggade medan andra har nonchalans som närmaste följeslagare. Ingen av dem är till vår fördel!

Attraktionen har längtan som en ingrediens och därför kan fysiskt avstånd och minimal kontakt vara helt avgörande.

Det går inte att framkalla en kärlek som är död genom terapeutiska övningar och kommunikationsstrategier.

Jag har genom mitt terapeutiska arbete även sett de som trott att förhållandet inte gått att rädda, men där en bit attraktionsglöd legat och pyrt, vilket senare har skapat en positiv brand.

Men det har aldrig skett genom övertalning och anklagelser, utan genom en inställning av att släppa kontrollen över händelseförloppet. Och genom att lyssna till det subtila: ”vad behöver hon/han av mig?”

När vi drabbas av ångest och panik, blir vårt fokus: ”jag behöver! Jag vill ha! Jag klarar inte detta!” Från denna position gör vi aldrig det som är bäst för möjligheterna hitta tillbaka till varandra.

Det kan kännas fruktansvärt svårt, för att inte säga omöjligt att sitta lugnt i båten, men jag garanterar att det är det bästa.

Kärleken är tålmodig. De instinktiva behoven skriker efter omedelbar tillfredsställelse.

Prata med varandra i tid. Prata när ni båda är kapabla att lyssna på riktigt. Försök inte vinna debatten som inte går att vinna utan att förlora partnern.

”Patienten” (förhållandet) kan vara död, men även ge sken av att vara död. Det behövs två med puls för att hitta tillbaka till er.

”Kris i relationen & hur ni räddar kärleken” – webinar 6/10. Du/ni är varmt välkomna! Följ den här länken för anmälan. 

-Michael