Låt mig ge några tankar som når dig efter ett antal tangentnedslag.
Mentala bilder är något av det mest kraftfulla som finns. Allt du ser omkring dig i den fysiska verkligheten kommer från en idé, dröm, längtan efter förbättring och ett vidare perspektiv i någons sinnevärld. Handling.
Någon sa (minns inte vem eller exakta formuleringen) att en idé vars tid är kommen är en kraft som inte går att stoppa. Aldrig någonsin! Tänk den tanken om dig själv:
Du är starkare än du tror – du ÄR starkare än du tror. Tänk om det verkligen är så! Vinna dig själv trots förlusten av någon/något som står/stått dig nära.
Det går inte att förstå allt – vi har inte alla svaren även om vi så gärna vill. Vända ut och in på varenda detalj gör dig inte till segraren. Utan av vad du kan lära. Ta in så att du börjar leva ännu större.
Acceptans och förlåtelse innehåller koderna som öppnar dörrar. Jag vet – det kan ibland kännas olidligt svårt, men tänk om det är så att nya vyer tänker ta plats. Om livspulsen tänker bjuda dig på någonting oändligt mycket större.
Känner du hjärtslagen? Känner du dem?
När du kan stå kvar trots intensiv smärta. Inte fly in i massa aktiviteter för att driva rastlösheten på flykt – utan istället andas igenom det som är. Spring men stanna även upp.
Dina känslor, tankar, upplevelser och emotionella sprickor – gör dig till du. Några djupa andetag, sekunder eller t.o.m. minuter av klara tankar som gör att du kan hämta in dig själv. Fotfäste för en stund – som ger en bättre hållning. Och nästa steg framåt. Din mentala karbinhake.
Bambuträden är enormt starka men samtidigt flexibelt böjliga för att hålla genom stormarna. Det är du med.
Känslorna av sårbar utsatthet upplevs i kroppen – men du är inte detta. Är du skrapmärket på armbågen? Du är mer än!
Du är mer än självförminskande, tunga minnesekon från förr, stukat självförtroende, förlorad kärlek, känslomässig oro, svartsjuka, kliande rastlöshet, en f.d. eller nuvarande partners förminskande och tillrättavisande kring vem du är. Du är mer än!
Du är:
Oändligt mycket mer än mapparna som någon försöker stoppa in dig i, egenskaperna som personen med härskartekniker försöker tilldela dig…
Tänk om du är mer än ett smärtsamt malande nu och misstagen från igår.
Tänk om nya värmande soluppgångar väntar på att få förföra dig… så att du kan le igen.
Michael Larsen – relationscoach
Om du som liten blev ”skämd” av dina omsorgspersoner när du kände behov av närhet, ömhet och värme, kommer du förmodligen påverkas som vuxen så snart känslan uppstår i ditt inre. Du kommer förmodligen (omedvetet) bete dig på ett sätt som blixtsnabbt tar dig bort från och skyddar dig från den skam och övergivenhetskänsla som uppstår när ”behovet” av närhet (som inte får finnas) uppstår inom dig. Hur många känner inte igen sig i att man längtat efter sin partner och när man väl ses, ”uppstår” något som skapar ett avstånd, ett avstånd som man eg inte vill vara i… Du blir ledsen och fattar ingenting, du hade ju längtat så… Att ha fokus på vad den andre gör eller inte gör, dvs fortsätta vara arg över ev brister leder ingen vart! Vad har du lärt dig om dig själv när det gäller närhet? Var det ok när du växte upp? Blev du tystad när du hade ett behov? Blev du ”skämd” i någon situation när du var liten? Att bli arg, snabbt börja kritisera, anklag din partner etc flyttar fokus från din inre smärtsamma scen…där du eg når ditt sanna jag, där är ditt behov av närhet och sårbarhet, men där blev du tidigare skämd av personer som var viktiga för din överlevnad.. Du lärde dig snabbt dina ”larmsignaler” och hittade strategier som ledde dig bort ifrån dem, till vilket pris som helst, för att överleva.. Så, hur gör du som vuxen för att undvika den känsla som du tidigare fått lov att lära dig undvika..?
Vad händer när du träffar en man som ger genuin och äkta kärlek, som ser dina behov och tvingar dig möta det äkta och fina du tidigt i livet tvingats radera, eftersom direkt känslan tidigare uppstått? har du blivit avvisad och skämd .. Så hur gör du nu..?
Jag förstår detta mer och mer; hur kraftfulla mina tankar är när jag låter de utvecklas i mitt eget space.
I tre år har jag varit singel nu. Visst saknar jag en relation, men kommer då och då också på hur osannolikt nyttig denna tiden varit. Hur jag genom att hinna hitta min egen väg blivit trygg i mig själv och vad som är viktigt för mig. Och ser nu hur viktigt det är att ge de egna tankarna tid och utrymme. Ser så tydligt hur det jag är trygg i idag, var jag otrygg i för ett år sedan.
En relation kommer när den kommer. Idag vet jag vad som är ok för mig att kompromissa om och inte.
Tack för påminnelsen ! Det är lätt att hamna på sidan av vägen ibland. Dina liknelser är så fantastiskt bra och i dag behövde jag höra precis detta. Så lätt att hamna i det där diket där man bara ser sina misslyckanden och tillkortakommanden och bara känner den där hemska ångestklumpen i magen och saknaden… Men jag vet ju att det är precis som du säger, att i tanken bor en enorm kraft. Så idag blir en bra dag! Tack för att jag får ta del av din klokskap och erfarenhet. Det hjälper mig att styra tillbaka upp på vägen där jag nu allt mer sällan hamnar. Det känns tryggt.
Tack för påminnelsen ! Det är lätt att hamna på sidan av vägen ibland. Dina liknelser är så fantastiskt bra och i dag behövde jag höra precis detta. Så lätt att hamna i det där diket där man bara ser sina misslyckanden och tillkortakommanden och bara känner den där hemska ångestklumpen i magen och saknaden… Men jag vet ju att det är precis som du säger, att i tanken bor en enorm kraft. Så idag blir en bra dag! Tack för att jag får ta del av din klokskap och erfarenhet. Det hjälper mig att styra tillbaka upp på vägen från diket där jag nu allt mer sällan hamnar. Det känns tryggt.