Föreställ dig två personer i ett förhållande: en HSP (högkänslig personlighet) och en som undviker att komma ”för” nära, där karriär och fritidsintressen är mer centralt än förhållandet och partnern. Den högkänslige har ett behov av att få prata om djupare processer, är enormt inkännande av energier och stämningar i sociala sammanhang, och ser detaljer som många andra missar. Den undvikande personen känner rastlöshet och irritation när partnern vill diskutera känslor, livsfrågor och temperaturen på förhållandet.
Mannen eller kvinnan berättar för partnern hur det känns när hon/han drar sig undan, men möts av tystnad, tillrättavisning eller ”goda” råd på hur han/hon kan bli mer ”självständig.” En som känner av det mesta och en annan som vill navigera bort från allt vad sårbarhet heter. Två helt olika världar som kolliderar!
Som HSP tar skuldkänslor form över att inte vara ”normal”: ”jag är för känslig! Jag tänker alldeles för mycket!” Den undvikande partnern distanserar sig ytterligare när allt ”blir så himla krångligt.” En destruktiv ”dans” tar form.
Jag vet att det är enormt befriande för många människor att få en förklaring och beskrivning av sina personlighetsdrag: ”jag är normal och det finns andra som är likt mig.” Jag märker detta tydligt under mina webinars; hur självtvivel ersätts av igenkänning och lättnad.
En kvinna berättar för mig att hon i hela sitt liv fått höra hur skör hon är. Hur lärare och en skolkurator i all välmening tittade på henne med blickar som kommunicerade: ”vi ska hjälpa dig ur det här.” Som om hennes känslighet var någonting som behövde botas. HSP fanns inte som begrepp och förvirringen var stor kring vilken ”diagnos” hon hade. Men en dag läste hon om det som kändes klockrent för henne: högkänslig personlighet! ”Det var som att komma hem i sig själv” berättar hon och fortsätter: ”Jag var inte ensam! Det fanns likasinnade!”
När vi börjar förstå oss själva ges vi större frihet att kunna välja en partner som plockar fram det allra bästa inom oss.
Michael Thor Larsen – relationscoach
Det är precis så det är för mig. Jag är känslig och min man är ”avstängd”. Känner ensamhet, kärlekslöshet och tomhet i förhållandet. Vi har en liten dotter ihop som är mitt allt.