Det kan vara en kollega, chef eller partner som är så i ihärdig i sina uttalanden och beteenden, och trots att du vet att det är någonting som inte stämmer, så börjar en undran inom ta dig form: ”är det jag som inbillar mig? Kanske är jag överkänslig?”
Personer med narcissistiska drag eller om det handlar om en fullt utvecklad narcissistisk personlighetsstörning, raffinerade härskartekniker, så är de inledningsvis ofta väldigt svåra att upptäcka. Kontakten med dessa personer kan i stunder kännas väldigt bra, vilket gör det extra förrädiskt – för vem hade inte lämnat från början om det var rakt igenom katastrofalt från dag ett? Nej, vi är under tillvänjningens makt! Ett par förtroliga samtal här och där, komplimanger som leder oss in i följsamhetens hypnotiska rus: ”han/hon är kanske inte så fruktansvärd som jag inbillade mig i förra veckan…?”
Friska människor har emellanåt ett hälsosamt självtvivel som gör oss reflekterande och ödmjuka inför andras världsbild och livssyn. Undran om det vi sagt och gjort var det rätta, gör att vi kan finjustera och förändra sådant som kan såra eller skada andra människor. Samvetets röst vill få oss att se klart!
Men de som på ett utstuderat sätt använder sig av härskarmetoder, kör ständigt på i motorvägens vänsterfil utan att någonsin släppa fram någon annan. Det är full fart framåt utan att ibland lägga sig i självrannsakanfilen: ”hur påverkar mitt sätt att vara min partner? Hur är det för henne/honom att ha mig nära inpå? Vad kan göra mig till en bättre människa?”
Jag tror att jag formulerar ett helt nytt begrepp nu: ”Barnen i Bullerbyn” – syndromet. Det lilla samhället i början av 1900-talet där alla känner alla och det mesta har en logisk förutsägbarhet: ”jag vill dig väl, så därför utgår jag från att du vill mig väl.” Vi bjuds på saft och nybakade bullar hos grannen, skomakaren som är arg, är egentligen bara ensam. Det är en filosofi som vi så innerligt gärna håller fast vid; andra har samma syn på livet och liknande beteendekoder som jag. Det gör att jag kan känna mig trygg och säker.
Så vad gör vi för att hantera det ofattbara? Att det finns mörker, fullständig manipulation, människor som söker tillfredsställelse i att skada andra och där lögner är ett vapen för att kontrollera. Jo, vi försöker skapa ordning i våra egna psyken genom att först förstå varför han eller hon beter sig som de gör. En svår uppväxt, smärtsamma erfarenheter och andra analyser som ska skapa ordning i kaoset. Och sedan kommer något av det värsta: tvivlet på den egna verklighetsuppfattningen – ”det kanske är mig det är fel på? Om jag bara gör så här och så här…Det min inre kultur som måste förändras!”
Det är en stor konst att kunna se saker som de är och inte enbart hur vi önskar att de vore. Öppna ögon, kunskap och handling ger oss autentisk stryka!
Michael Larsen – relationscoach
Hej!
Jag är mycket intresserad av att lyssna på din föreläsning. Hoppas jag får till det!
Undrar över följande:
Hur ska mina barn hantera sin pappa som har dessa drag? De är 13, 12 och 8år.
Ska de få ord på sin pappas beteende? De älskar ju honom.
Kan en n person bli ”botad”?
Som skild från pappan kan jag ju hålla ett avstånd till honom. Men barnen önskar att vi kunde prata och föra rimliga samtal..
Mvh Ulrika
Barnen blir äldre och kommer en dag att förstå. Bättre att de själva får insikter, annars är risken att du blir ”elak” i deras ögon som sätter diagnos på deras pappa. Om det handlar om narcissistisk personlighetsstörning finns det ingen anledning att gå runt och hoppas på att personen ska bli botad. Din tid är för dyrbar för det.
Lyckas aldrig få egentid då du har dina webinar, tyvärr. Går det att ta del av ett webinar på annan tid, inspelat? Önskar dig en fantastisk söndag! ☀️⛄️
Hej! Kan man lyssna på denna föreläsning streamat i efterhand – håller på att försöka ta mig ur en relation med en man som ”härskat” mig i nästan 10 år- skulle behöva ha lite verktyg så jag kan stå stadigt när stormen kommer…
Tyvärr såg jag föreläsningstiden för sent.
Jag har inga inspelade webinars AE, eftersom det är svårt att gå ett sammanhang då det även är en chattdel. Det kommer ett nytt tillfälle om en månad.
All styrka till dig!
Ulrika. Det bästa är att du inte sätter något ord på hans beteende. Det du nu har chans att göra när du lever med barnen själv är att uppfostra dem i din friska anda vilket innebär att du tydligt kan säga att ingen har rätta att säga att det man tycker är sjukt eller konstigt. Att ingen har rätt att sätta sig på en, att man har rätt till sin egen åsikt mm mm. En massa sådant som gör att de själva kommer känna om deras pappa vill bestämma eller dumhuvudförklara mm. Det blir din uppgift. Gör detta utan att ens blanda in deras pappa. Om mina barn säger något som deras pappa sagt eller gjort som jag skulle kunna gå igång på så hummar jag mest. Så länge det inte är grova kränkningar och det har det inte varit. Mer manipulativa grejer han har för sig. Barnen kommer se grejer framåt för nu lever de i två hem. Lita till att du har lika mycket inflytande 50procent som han har. Om man har levt nedtryckt så kan man få för sig att den som haft makt över en själv har större inflytande på barnen. Var så skönt när jag fick höra från ett stöd jag har att du har ju lika mycket inflytande som han. Visa vem du är och var lycklig att vara av med människan. När det gäller frågan som barnen lyfter att de önskar mamma o pappa kunde prata så är jag rätt bestämd där och mycket handlar om att när man separerat från en sådan person så fortsätter man och tar ansvar även för den frågan även om man själv inte är problemet .
Jag kan tänka att han inte tar något ansvar för dem frågan för jag förmodar att han vill bestämma och inte ta till dig din uppfattning mm. Detta kan du säga kort till barnen och sedan så har du rätt att sträcka på dig.Du har rätt till ett eget fritt liv och ni har ju separerat för att ”ni inte kom överens” . Jag säger detta för att ge dig styrka i att förstå att du är viktig och är värd respekt även från dina barn i form av att du har rätt att säga i från. De är barn och ungdomar och man alskar dem så mycket men de är inte gjorda av porslin och sanningen är alltid det bästa. Mitt ex vill åt mig och har tryckt ner mig men har alltid hanterat barnen annorlunda och det har jag sagt till mina barn nu att jag upplever och är tacksam för. Jag är inget offer är värt att säga utan tacksam och stark och lyfter det mer utifrån att jag förklarar kort och tydligt för barnen min syn på saken och så är det inte mer prat om det. Sitter alltså inte på något sått och gråter vid sängkanten. Om man varit nedtryckt så behöver man jobba på att hoppa fram i förarsätet och styra sitt eget liv. Inte åka i baksätet som man gjort och levt den andres liv i medberoende mm. Ingen är heller någon perfekt förälder och man gör så gott man kan. Det är viktigast att du mår bra då kommer barnen må bra. Tänk så . Rämnar du så svajar hela skutan. Du är kaptenen! Så tänk på att ta hand om dig och ditt välbefinnande . Heja!!
Hej!
Här har ni en som till slut fick nog o hittade modet o styrkan o lämnade…jag har skrivit i detta forum till och från under 3 år, alltid fick jag samma svar:Gå Lämna! Men jag ”trodde” att det kanske var jag som gjorde fel för han alltid blev så arg…och skrek, hånade, förlöjligade mig(inför barnen) frös ut mig, ignorerade mig…MEN jag gjorde det!!
All vånda jag kännt i för vad grannar, kompisar, föräldrar skulle säga var helt plötsligt som bortblåst, jag kände att det är MITT liv! Jag är inte lycklig nu, har barnen varannan vecka, men nu finns iallafall hoppet att kunna bi lyckligare…Hade jag stannat hade jag aldrig åtminstone fått möjligheten…Du är starkare än du tror❤️
HUR gör jag för ta del av webbinariet ikväll? Stor kram
Heja dig Anna!!! Det kommer ljusare tider, det kommer
All styrka till er alla,
Tänker så här, full fokus på dig själv. Vad gör dig lycklig, vilka är dina intressen hur vill du att dina barn ska komma ihåg dig, hur vill du att ditt liv ska se utnom fem år? Försök att skapa en vardag i vilken du kan leva harmoniskt så du kan följa dina önskningar. Lägg all fokus på dig själv.
Då smittas och präglas barnen av din glädje i ditt liv. Det som varit tillhör det förgångna. Bänd andra kinden till i konversationer mot barnens far. På så vis visar du barnen hur en trygg vuxen ska vara. Tvinga dig att söka nya vägar genom att ändra ditt beteende så du klarar av att rida ut stormarna med exet lugnt och tryggt. Då får slipper du också ältande jobbiga tankar i din vardag om exet etc. Vilka upptar din tid. Tid som ska innebära tankar om din egen framtid, nuet, glädje etc. Då får du sinnesro och när du får det så får även barnen det.