”Han var så fantastiskt omtänksam och förstående när vi träffades. Nu lyssnar han inte. Hon var okomplicerad och vi skrattade tillsammans. Nu är det alltid tjats om allt.”
Attraktion och förälskelse. Det är enkelt att vara charmig, förstående och göra allt för en annan. I början. Vem vinner inte på att inledningsvis anstränga sig? Den ständiga uppmärksamhet och bekräftelseinjektionerna.
Två jag som gör allt för att vävas samman, egogränser som tillfälligt raderas ut, feromoner som sänds ut och förför. En njutningscocktail av kortisol, dopamin, oxytocin, adrealin m.m. stimulerar till stordåd. Förälskelsens portar har slagits upp på vid gavel. Vi solar oss i paradiset! Trista automatiska vanor har tillfälligt klivit tillbaka in i skuggorna.
Några månader går och de vanliga jagen presenterar sig gradvis. En kommentar här, en attityd där, några meningar som vi inte förväntade oss höra eller behöva säga: ”jag tycker att det är trist när du inte hjälper till här hemma. My God, vad du är på mig! Vad är problemet? Du gör att jag känner mig ensam!” Smekhalvåret är över.
Nu står vi plötsligt inför valet att fråga:
”Hur är jag som person i den här relationen? Vill jag väl i alla lägen? Hur ser min närvaro som partner ut? Vilka negativa beteenden börja sippra ut från mig?” Eller sova vidare i omedvetenheten.
Förälskelsen är en extremt stark känsla – en startraket mot drömmarna där uppe. Kärleken är val, vilja och handling. Varje dag. I orden, blickarna och andetagen.
Några frågor till oss själva: vem blir jag när förälskelsekicken lagt sig? Vem är jag en trist dag i november? Är jag en behaglig person att vara nära?
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Behöver du prata med någon? Kontakta mig på michael@separation.se
Exakt sådär! Tog exakt 6 månader, så började ”En kommentar här, en attityd där, några meningar som vi inte förväntade oss höra” samt reaktioner som jag inte förväntade mig av min lugna härliga partner, komma. Nu i efterhand ser jag det så tydligt.
Du sätter pricken över i som vanligt. Igenkänning på det!
Tack för dina tänkvärda inlägg. Och du är man!
Hur är du en novemberdag ? Inte i tanken men i handling?
Jo, så där var jag och exmaken förstås också i början. Och sedan gick det som det gick.
Just idag är raderna i texten extra aktuella. Är jag en behaglig person att vara nära? Som jag ju vill vara i nästa relation. Och just idag när ensamheten dök över mig sådär helt plötsligt så tänker jag att det är precis i den känslan jag ska lära mig att stå ut. Det är precis i den känslan jag ska leta efter JAG, som jag ska hitta den där behagliga personen som jag alltid är nära, dvs mig själv.
När ensamheten slår klorna i oss är det dock så lätt att göra nästan vad som helst för att slippa. Det är varken roligt eller lätt att stå ut med. Men det bygger. Det bygger karaktär och det bygger jag. Det bygger värdighet och det bygger tro på att jag förtjänar ett bra liv och bra relationer.
Har du last mina tankar idag Marianne. Precis så känner jag det idag. Är sååå nära att skicka det där förlåt sms:et till honom. Längtar så mycket efter att hålla om. Men jag vet att jag vill ju egentligen inte. Jag vill inte ha alla bråk, alla fula ord… Och jag har inte gjort något att saga förlåt för. Jo att jag sårade honom när jag bestämt sa att nu är det over. Jag vill inte mer. Men jag ska inte smsa eller ringa. Jag vet att känslan av ensamhet försvinner. Några djupa andetag och känslan av att jag gjort rätt infinner sig liten stund efter.
Du har så rätt i det du skriver att stå ut med känslan bygger. Ha en underbar dag Marianne och hoppas att dagen känns bättre och bättre.
Åh Vilsen, jag vet var du är! Men du klarar det, du gör det!! Och man växer så av att klara av känslan utan att ge efter för den. Vi kan tillsammans!!
Ja Maranne, denna gången ska jag fixa det. Försöker att inte tänka på honom…
Det svåra är att tänka mig om han redan ”hittat” ngn annan.
Tack för din omtanke!
Vi är med dig allihopa här! Och jag vet precis vilka tankar du går igenom. Så mycket tid jag har ägnat åt att tänka på vad mitt ex gör, vad han tänker på, vem han är med osv osv osv. Tills jag en dag insåg att ”men, nu har jag inte tänkt på vad han gör, trots att vårt barn är med mig och han därmed kan vara ute och roa sig hur mycket han vill”.
Plötsligt en dag hade det blivit naturligt att inte tänka på honom. Och nu har det blivit så naturligt att när jag pratade med honom häromdagen och han refererade till saker han hade gjort när vi levde tillsammans insåg jag att jag hade glömt bort att han hade agerat som han beskrev.
Du kommer att gå så stärkt ur detta!
Marianne och Vilsen, jag beundrar er att ni kämpar på…ni kommer att bli väldigt starka båda två då ni nu väljer att stärka er själva i kanske det svåraste att stå ut med, ensamheten. Vill bara säga att ni är inte ensamma om att känna ensamhet.
Vilsen, jag hoppas det går bra för dig, du är väldigt stark som står emot vad dina känslor säger… det svåraste.
Det är inte bara ensamheten utan en massa andra saker som ofta medföljer en skilsmässa när man håillt ihop väldigt länge. Idag fick jag en stor löneökning…jag närmar mig tryggheten att slippa den enorma stressen över att knappt få ekonomin till att gå ihop och därmed inte äventyra det hus jag lagt så många timmar i under 20 år. Det är ton av kilon som lättar från mina axlar, när ekonomin var som värst orsakade stressen enorma svettvallningar…. vilken lycka idag.
Tillslut inser jag att det är mycket positivt som följer med blottandet med att ha gått igenom en stark separation. Jag har bland annat fått flera nya goa vänner och gamla som börjat betyda ännu mer för mig. Man kan liksom ”välja”/ha glädjen att ha fått lära känna vänner som har samma slags grundvärderingar och är inspirerande. Kanske vänner som jag aldrig hade lärt känna om jag inte skilt mig utan gått i samma slags inrutade spår. Dessa vänner berikar mitt liv så mycket. Tack!
Lycka till alla med att finna den inre styrkan efter otroligt jobbiga separationer, oavsett om man är den som lämnat eller den som blivit lämnad.
Tack för dina kloka ord, Anna klok. Som du skriver, ekonomin e inget roligt kapitel. Men det löser sig väl ngn gång, på ngt sått.
Grattis till din löneökning! Härligt !
Vad härligt med din löneökning Anna Klok, grattis!!
Och jo, det är mycket positivt som följer med en svår separation också. Jag är mycket mera orädd numera. Jag har ju gjort det värsta, så det finns inget kvar att vara rädd för. Det enda som vore värre nu är om det hände mitt barn något, annars kommer jag att klara vad jag än ställs inför. Det har gjort att jag både är öppnare och tydligare i många sammanhang, tar mindre skit och släpper saker lättare, för det finns inget att hänga upp sig på mer, det värsta är avklarat. På ett lite skruvat sätt är det väldigt väldigt skönt att ha klarat av det värsta.
Att inte göra det känslorna säger. Att stå emot. Ja, det är ju precis det jag behöver bli bättre på också. Jag misslyckas ofta med det. Och slår mycket på mig själv över det. Det är nog min allra största utmaning, impulskontroll. Att inte bara följa känslan när den stiger och trycker på i kroppen.
Det är så svårt just det, att stå emot. Att låta känslorna rasa igenom kroppen utan att gå igång på dem. Men kämpa på, för varje gång blir det lite lite lättare!
❤️ Det är skönt att vi kan känna igen oss i varandra. Kram på dig Marianne.
”Love is what is left when falling in love has gone”