En kvinna berättar om kärleksdrama, svek, lögner, otrohet och män som hon mött med ett omättligt bekräftelsebehov: ”jag har varit inne på dejtingsidor och många av dem som jag varit i kontakt med har verkat jättetrevliga. Men när vi väl har träffats, verkar det som om de söker en terapeut eller enbart sexuell spänning. Antingen har de inte hämtat sig från ett tidigare förhållande eller så befinner de sig redan i en relation. Vad är det med människor?”
Jag förstår henne och det finns alltid en risk imed dejtandet. Människor vill möta någon och längtar efter att få bli fria från tidigare trauman och tristess. Sökandet i appar och sex kan ge tillfällig lindring – ångestmedicin mot ensamhet och tomhet. Psyket kan rationalisera egna beteenden: ”jag ha en stor livsaptit!”
Det är inte alls konstigt att det är så turbulent på dejtingarenan. Vi lever i en tid av ouppklarade relationer och känslor. Vi kämpar med att komma vidare från det gamla genom att försöka möta en ny kärlek. Problem uppstår när vi inte har återhämtat oss från besvikelser, utan istället blivit bärare av cynism. Våra sinnen designas på både gott och ont av det som varit.
Det sker många emotionella kulturkrockar där ute. En som är redo för ett vi och en som inte ens ser sitt jag. Eller två desillusionerade själar som desperat vill komma vidare från det som varit.
Kvinnan menar att hon känner sig mycket tryggare som singel och jag förstår henne! Hon vill inte kännas vid mer kaos. Men samtidigt är det viktigt att komma ihåg: det finns också de som är redo och som har tagit har hand om sitt bagage. Kvinnor och män som söker en partner. Någon som berikar livet och lockar fram det bästa inom oss.
Ofta sker det någonting väldigt bra när vi släpper taget om både kravlistor, misstänksamhet och blind romantisering. Ett avslappnat jag ser mycket klarare!
Michael Larsen – relationscoach
Jag förstår henne oxå! 😀 Har gått in i 2018 med fokus på att läka och stärka mig själv. Det är min tid för en riktig detox. Vill kliva rakt ut i känslor av frihet, ljus, glädje, läkning, tillit, lugn, hopp. Ta hand om mig själv. Ta med mig lärdomarna från förr, men inte låta gammal smärta dra ner mig och hålla fast mig. Jag kanske är redo för att möta kärleken om några år. Men just nu känner jag som hon. Nu är det bara mitt välmående som är viktigt. Jag vill stanna kvar hos mig själv tills jag vet att det är tryggt att släppa in någon igen. Det får vara så nu. Nu ser jag bara fram emot en härlig vår och sommar. ❤️
Som jag känner igen mig i just det läget. Det känns verkligen skrämmande att öppna upp sig för en ny människa igen och riskera att bli besviken eller sårad igen. Det tar så mycket energi. Och samtidigt förstår man ju att man måste våga om och om igen tills man hittar den som verkligen är rätt för just mig… ❤️
Precis…❤️ Men jag försöker oxå tänka att man utvecklar en stark inre motståndskraft och styrka varje gång man faller och sen reser sig igen. Man blir som en krigare som sårats, läker, får ärr, sen fortsätter kriga för att man vägrar ge upp tron på kärlek!!! Det är något vackert i det…att aldrig, aldrig ge upp om sin tro, sitt hopp och det största av allt KÄRLEKEN!!! HAHA…man är ju bevisligen mer seglivad än man tror 😀 ❤️ Ljuset tränger undan mörkret igen, å igen, å igen…man får lita på det!!!
Hej
Det stämmer så fullt ut det du skriver/kvinnan berättar. Jag har precis avslutat alla mina dejtingappar för jag har märkt just detta. Jag pratade med nån som precis fått en bebis, var 6 mån gammal o sökte ny partner, en som inte flyttat isär från den sk sambon pga boende och bank osv och barn, en som jag faktiskt gick på dejt några ggr med som det visade sig att denna åkte med en tjejkompis på spa, solresor och delade rum o säng och de hade ett tidigare förhållande för nått år sen. E detta normalt? Var finns dem som faktiskt e färdiga med sitt gamla? För jag tvivlar faktiskt
Känns som det oftare är en regel än ett undantag att folk utnyttjar de som redan är sårade. Den enes död, den andres bröd. Tyvärr!!
What comes around, goes around!
Så man kan ju hoppas de som utnyttjar en dag själva blir drabbade!
Som jag känner igen mig i det du Petra35 skriver, så bra sammanfattat och för mig så sant.
tro hopp och kärlek.. 🙂
Jeanette
Jag har varit singel i flera år nu. Eller jag har relationer men på avstånd. Vill inte ”vara ihop” och känna mig fast. Jag vill bara vara mig själv och må bra. Jag har aldrig mått bra i 100%-iga relationer. Kanske nåt fel på mig men jag har hittat ett sätt att leva där jag mår bara bra. Aldrig ångest eller dåligt samvete. Jag är en stor empat och har tidigare dragits till män med total avsaknad av empati vilket totalt utplånat mig. Nu har jag istället fler relationer som ger mig energi och med avståndet jag håller mår jag bra. Lite okonventionellt och konstigt för många säkert. En dag kanske jag träffar någon som har allt det jag behöver men gör jag inte det så gör det inget.
Så skönt att läsa detta. Min pojkvän gjorde slut väldigt hastigt efter en svår tid för oss båda (med andra saker i livet) för ca 2 månader sen.
Han hämtade sina sista saker för tre veckor sen. Då berättade han hur starka känslor han fortfarande har för mig – och tron om att jag ändå är den rätta. Men han vågar inte börja om på ny kula med en dejt då och då, han är rädd att han inte kan släppa det gamla.
Jag har samma känslor – förutom att jag faktiskt inte är kvar i det gamla. Men jag är den som jobbat på mitt mående sen dess också.
Fy fan. Hur lång tid tar det innan man kommer över ”den rätte”?
Han kör ju med modellen ”seriös dejtingprofil på dejtingsida där han letar efter ett seriöst förhållande”. Jag vet ju att det bara var någon vecka sen han skrev att han älskar mig så otroligt mycket. Tänker att det är så taskiga förutsättningar för nästa tjej…
Själv satsar jag på mig själv nu. Tänker att jag själv inte velat träffa nån som inte är över sitt ex…
Som så många gånger tidigare läser jag precis det jag tänker och känner i din blogg. Du sätter ord på svårigheterna som så många befinner sig i! Mycket kloka ord även i läsarnas kommentarer. Jag har haft två år av singelliv. Till en början var det svåra månader efter ett uppbrott från en mycket destruktiv man. Han visade alla tänkbara sidor man INTE vill möta i en relation. Numera känner jag mig läkt, efter att ha fokuserar på livsstärkande aktiviteter och relationer. Jag har även gått i samtalsterapi, vilket bidrog ytterligare till att jag blivit en helare människa. Nu kommer det nästa steget i mitt liv, att våga möta en man och kliva in i en relation. Nu kan jag inte längre säga att jag måste bli hel först, nu handlar det om mina egna rädslor. Frågan är om jag vågar dejta en man igen eller om jag skyddar mig genom att leva kvar som ensamstående. Jag har ju ändå mina barn, min familj och mina vänner som fyller mitt liv med innehåll..
Jag tänker att det gäller att hitta den där balansgången mellan mod och trygghet. Eller egentligen att hitta så mycket trygghet i sig själv att man kan vara modig med andra.
För visst är det så som du beskriver att den där kvinnan har upplevt det. Efter två år på dejtingsidor kan jag också konstatera att de människor som inte bara har bekräftelsebehov, söker fylla tomrum i sig själv, söker att komma över den förra relationen eller är väldigt rädda för att släppa in – de är lätträknade. Bekräftelsebehov har vi i sig alla. Tomrum vi vill fylla likaså. Rädda är vi också. Och vi har alla sår från förr. Men att hitta en man hos vem detta inte dominerar, där detta är den mindre sidan, inte den större – det är onekligen inte lätt.
Samtidigt. Jag vägrar att ge upp. Jag vägrar att bli rädd och stänga in mig. Jag skapar och återskapar varje dag mer och mer trygghet i mig själv, så att jag modigt ska våga ta för mig av nya möten. Rätt man har inte kommit i min väg hittills, men jag har lärt mig av varje möte, lärt mig något om mig själv.
Det är inte antingen eller enligt min mening. Det är både och. Att både träffa nya människor och vara rädd om sig själv. Att både vara lite skeptisk och att ha tilltro. Och framförallt att bygga. bygga och bygga trygghet, glädje och kärlek i sig själv med hjälp av det man har runt sig – barn, vänner, familj, natur etc.
Marianne, så mycket igenkänning i det du skriver! Ler inombords när du beskriver balansen mellan mod och trygghet. Mellan rädsla och att våga ta språnget in i ovisshet. Tänker precis som dig att jag har behövt (eller behöver…) både och. Både utmana mig i att söka nya bekantskaper men samtidigt skydda sin egen integritet.
Har tillbringat tid på dejtingsidor och min upplevelse är att de allra flesta kvinnor där är inte redo för en seriös relation. Men-det finns undantag. Det finns diamanter. Precis som i dagliga livet utanför cyberspace. Är i en relation sen 8 månader, vi träffades på en dejtingsida. Man behöver vara stark för att klara alla bakslag när man är öppen för en ny relation. Samtidigt envis med stark tro på att det går. Och mjuk och följsam när man väl hittat rätt, men varsam om sina egna kärnvärden….All lycka till dig Marianne!
Åh så mycket nyttigt att läsa… Ett avslappnat jag ser klarar…så rätt! Du har verkligen lärt mig sätt ord på mina känslolägen.
Det är en fröjd när man kommer till insikt att man aldrig kan förändra andra människor (barn, syskon, föräldrar, kollegor, grannar). Det är ingen maktlöset…tvärtom, man tar makten över sig själv och vartåt man vill lägga sin energi.
Pendlingen mellan mod och trygghet ersätts till en vilsam inre balans gällande det mesta i livet, så även inre styrkan att veta hur det ska kännas när känslorna känns bra för en annan partner.
Livet börjar lysa i de mest fantastika färger redan innan man träffar på en ny partner…det får ta sin tid innan man kommer till vilsamheten i att känna tillit, tro och glädje till sig själv.
Kul att höra Håkan att du träffat en partner…all lycka till dig och er andra. Kramar