Föreställ dig ett barn som får alldeles för lite närhet under de första levnadsåren, eller en ung människa som får gränserna invaderade. Vilka budskap det sänder! ”Man är ensam i världen och står sig själv närmast.” Eller: ”det går inte att lita på någon! Svek, svek, svek…” Smärtsamma upplevelser som kapslats in i våra psyken. Det pågår inte sällan ett krig mellan det medvetna och omedvetna. Det vi kan tänka och resonera kring, och det som brusar distanserat och irriterande i bakgrunden. Det omedvetna/undermedvetna kan bl.a. komma upp som framgent i drömmar, som dofter/lukter och uttrycker sig genom känslomässiga reaktioner. Våra nära relationer triggar dolda minnen.
Kvinnan är omtyckt av alla, har koll på sitt liv, ser bra ut och är socialt väldigt begåvad. Hon är läst en rad böcker i personlig/spirituell utveckling och har jobbat med sig själv. Men när det kommer till romantiska relationer händer det något.
Hon känner sig avslappnad med rätt slags person och har blivit förälskad vid flera tillfällen under sitt vuxna liv. De första sex månaderna är som en dröm, men sedan gör sig gamla mönster bekanta. Förälskelseintensiteten har börjat dämpas något och nu börjar hon tvivla på att det är rätt man som hon mött. Bristerna i honom blir allt tydligare och hennes kognitiva förstoringsglas ställer in sig på dessa.
När de romantiska färgsprakande fyrverkerierna har börjat släckas ner, uppsöker den speciella känslan henne. Den som viskar: ”han kommer med all sannolikhet att såra dig! Avsluta innan du utsätts för svek!”
Hennes medfödda personlighetsdrag i kombination med övergivenhet från två emotionellt handikappade föräldrar har kodat hennes reaktioner. Hon har aldrig kunnat bottna i tillitens sköna lugn. Kropp och psyke reagerar instinktivt!
Hon uttrycker: ”det kliar på huden när någon kommer nära!”
För den som är undvikande i sin anknytningsprofil är det en stor utmaning att kunna stå kvar, utan att ständigt söka skydd i den ”säkra” självständigheten. Det medför alltid en risk att blotta hjärtat. Se vad som sker om du ger det ytterligare lite tid (gäller inte inte om du har ett medberoende i bagaget).
Michael Larsen – relationscoach
Usch, det är precis så jag gjort. Jag har stannat när allt inom mig velat fly. Jag har trott att jag gjort rätt och att det handlat om att jag måste komma förbi mina spöken. Det har, tyvärr, varit fel .
Mitt medberoendemönster har ersatt den ”mognad” jag naivt trott på.
Så synd att inte webinaret är för mig. Ser fram mot kommande .
Mitt i prick vad gäller mej, vill lära mej att vila i tillitens trygga famn, som du skriver. Detta har inte alltid varit möjligt med mina föräldrar, och förstår det nu o mönster det har givit mej i nära relationer till män. Övar på detta nu och övning ger färdighet sägs det ju, så jag får lita på att jag med tiden vågar vila i tillit, så härligt det måste vara tänker jag. Därför värt mödan med övningen och risken det är med att våga det.