Först av allt: en narcissist har många olika sidor i sin personlighetsrepertoar och är oftast väldigt mån om hur omvärlden ska uppfatta henne eller honom. Därför är du en av de få som har sett det manipulativa och mörka. Liksom ditt barn!
Den narcissistiska föräldern ser sitt barn som en förlängning av egot och så länge din dotter eller son presterar över genomsnittet, beundrar n-föräldern, inte gör för mycket väsen av sig genom att uttrycka sina behov, kan det fungera smidigt. Vilket barn orkar leva upp till det?
Den narcissistiska personligheten är skadad, och såren gör att de som lever nära n-personen drabbas av hennes/hans omättliga bekräftelsebehov, lögner, missbildade självbild och empatibrist eller t.o.m. empatilöshet.
N-föräldern är inte kapabel att se sitt barns känslomässiga behov, även om det i olika sociala sammanhang kan verka vara så. Allt handlar om ”mig”!
För den som undrar: kan den med en narcissistisk personlighetsstörning älska sitt barn? Min fråga blir: kan en person med en grandios självbild och empatistörning älska?
Små barn måste lita till föräldrarna för sin överlevnad skull, så föreställ dig hur det är för flickan eller pojken som lite högre upp i åldern, ser mamma eller pappa lova stort och hålla smått. Ett barn som inte vill göra n-föräldern upprörd genom att ifrågasätta eller ”misslyckas”, eftersom det innebär sanktioner genom tystnad, ilska och anklagelser.
Barnet till en narcissist försöker ständigt räkna ut vad n-föräldern behöver för att vara lugn och omtänksam/kärleksfull. Din dotter eller son utvecklar ett laserfokuserat seende för att kunna förutse nästa steg, vilket är fruktansvärt energikrävande.
Det är därför inte ovanligt (om barnet/barnen är hos respektive förälder varannan vecka) att frustration, ilska och andra tunga känslor kommer ut, eftersom miljön hos dig är så pass trygg så att dessa känslor tillåts komma ut i det fria.
Det är ett övergrepp att inför barnen smutskasta, förnedra och ljuga om den andra föräldern, vilket din dotter/son utsätts för av n-personen.
Men det finns sådant du kan göra för ditt barn och som är livsavgörande!
Din dotter eller son behöver bl.a. detta från dig:
- Din empati och kärlek. Få vara sårbar.
- Gränser som ger stabilitet och trygghet.
- Trygg kommunikation: ditt barns frihet att få uttrycka sina tankar och känslor.
- Exponeras för sunda vuxenrelationer.
- Vistas i naturen som ett av många sätt för att rensa ut stress.
- Löften som hålls.
- Lära sig minst tre grundvärderingar. Till exempel: rättvisa, integritet och sanning.
(Kommer att gå på djupet gällande ovanstående punkter under mitt webinar den 13/6)
Se upp så att du inte blir medberoende till ditt barn i försök att överkompensera det som hon/han inte får hos n-föräldern. Förhandla inte bort dina integritetsgränser i försök att vara den ovillkorligt kärleksfulla föräldern. Att säga nej är också vara ett uttryck för kärlek.
Michael Thor Larsen – relationsterapeut
Lämna en kommentar