Räcker det inte med villkorslös kärlek? Kan vi inte bara marinera våra barn i kärlek och visa den unga människan hur mycket vi älskar henne/honom?
För det första behöver vi definiera vad ”villkorslös kärlek” är för något. Om det innebär att vi alltid ställer upp, försöker balansera det som den narcissistiska medföräldern inte kan eller vill ge, beter oss smidigt för att inte väcka konflikter, och därmed raderar ut våra egna gränser, så har vi begått ett gigantiskt misstag; som står för allt det som en narcissist kräver av oss: destruktiv anpassning!
Det ligger nära till hands att överkompensera då vi har barn tillsammans med en n-person, och vi kan hamna i medberoende.
Sätt inte ditt barn på piedestal, utan kommunicera genom ditt beteende att din dotter/son är unik och enastående, men också normal (som de flesta andra). Och att det för ditt älskade barn finns det ramar, gränser som inte överträds (i alla fall inte utan konsekvenser).
Ditt barn kommer med all sannolikhet att manipuleras av den narcissistiska medföräldern, och du behöver i handling visa att du varken manipulerar eller låter dig manipuleras. Av någon!
Barn till en n-person kan inta två helt olika beteenden: bli självutplånande eller kopiera den härskande föräldern. I det första fallet behöver vi hjälpa barnen att hitta sin röst (klä tankar och känslor i ord), och sedan använda den i en trygg miljö tillsammans med förtroliga.
När det gäller barnet som kopierar drag hos n-föräldern handlar det om att så tidigt som möjligt lära din dotter/son att se andra människors behov. Det kan t.e.x. innebära att köpa julklappar till andra, och därmed göra givandet till en osjälvisk handling. Ring Facetime samtal till äldre familjemedlemmar/släktingar. Det handlar helt enkel om att flytta fokus från sig själv till andra.
Barn och ungdomar behöver lära sig att de är en del av andra människors upplevelser, vilket betyder att inte ta över rummet som de träder in i, utan är lyhörda. Att kunna kommunicera egna behov på ett balanserat sätt.
Livet utkämpar en kamp mellan narcissistiska drag i människan: ”jag vill ha och jag har rätten till!” Och självförringande beteenden: ”jag är inte värd…min röst betyder ingenting…”
Barnet med en introvert läggning behöver få med sig självhävdelse (känna uttrycksfrihet). Barnet som är extrovert och tar stor plats behöver få lära sig ödmjukhet och anspråkslöshet.
Det må låta enkelt, men det är det sista det är!
En ständig balans mellan olika ytterligheter och vi behöver hitta en sund rytm. En rytm som en narcissistisk personlighet helt saknar, då allt drivs av ett patologiskt ego.
Michael Thor Larsen – relationscoach
Otroligt otroligt bra skrivet!!
Intressant! Hur hanterar man de om man hela sitt liv varit medberoende själv pga uppväxt och sedan knasiga relationer på vägen till vuxenlivet/i vuxenlivet och nu dessutom har ett barn på 2.5år och delad vårdnad med en narcisisst? Golvad av relationen som nyss är avslutad men varade i nästan 7år. Barnet såg och kände att mamma for illa och mamman märker på barnet att även de tagit stor skada. Märker att barnet inte mår bra när han kommer från pappan dels pga att pappan lämnar över till farföräldrar så fort något ”roligare” dyker upp(han flyttade hem till föräldrarna vid separationen) samt ett helt annat beteende mönster och högljud/gapig vid minsta lilla.