De allra flesta kvinnor har vid fler tillfällen än de vill minnas, fått höra billiga kommentarer, uppblåsta uttalanden om hur förträfflig mannen mitt emot henne är, och händer som tar på hennes kropp på ett sätt som enbart är motbjudande. Hon har fått ta emot grova meddelanden och bilder i sin mobil som är etthundra procent patetiska. I vissa fall har hon varit följsam i sina kommentarer därför att hon inte vill såra. Men inombords tänker och känner hon sådant som är allt annat än komplimanger.
Generellt sätt har vi män inte fått lära oss att lyssna till och prata om vad vi känner. Känslor anses som någonting komplicerat och tecken på svaghet. Istället uttrycks de genom aggression, känslokyla eller ointresse.
Att visa sig sårbar är inte lika med feminint!
Jag pratar med många kvinnor genom mitt arbete, och lär mig enormt mycket om vad de söker efter i en partner: samhörighet! Connection! Någon som förstår utan att allt måste förklaras.
Samhörighet ligger bortom de logiska resonemangen! Vi kan läsa på i ämnet, men i slutändan skapas den genom våra beteenden. Sättet på vilka vi är som personer bygger antingen avstånd eller närhet. Utan förmågan till självreflektion kommer vi ingenstans!
”Vem är jag? Hur påverkar mitt beteende andra? Hur är jag mot andra människor? Hur behandlar jag mig själv?”
Samhörighet är en djup känsla som föds ur tillit och trygghet. När hon inte behöver undra vem kvinnan som skriver på din FB sida är, när hon känner att hon går före mobilen, när du frågar om hur hennes dag har varit och verkligen menar vad du säger, skapas ett lugn inom henne.
Du behöver inte förstå allt förnuftsmässigt – förmågan att vara är viktigare än att ständigt lösa. Det är en fantastisk egenskap att hitta lösningar, men den står sig slätt i jämförelse hur du beter dig. Hur ser ditt tålamod ut? Har du impulskontroll? Ilska, frustration och andra känslor – hur kommer de till uttryck?
Vi behöver ha modet att kunna visa oss sårbara och inte låtsas som om allt är ok, när så inte är fallet. Hon känner på sig när du försöker dölja det som av olika anledningar plågar dig. När du gömmer undan, förskönar och slätar över känner hon sig förrådd.
Det handlar om att kunna vara stabil då det stormar. Att vara stabil är inte detsamma som tystlåtenhet, icke kontaktbar och bete sig emotionellt otillgänglig. Det är att vara avstängd, vilket är det sista hon söker i en man.
Det går att vara sårbar och samtidigt ha integriteten intakt.
När vi är trygga i vår manlighet blir inte känslor till någonting hotfullt. Vi vet att vi har känslor och att det är ok att visa dem. Ju mer lär känna vår egen person, desto mer kan vi dela med oss, utan rädsla för att förlora ansiktet. Hon vill se dig – inte maskerna som hängts på som skydd.
Hon känner sig attraktiv i ditt sällskap då du delar med dig på ett sätt som visar vem du verkligen är, ger henne komplimanger och rör vid henne på ett sätt som kommunicerar: ”jag älskar ditt sällskap!”
Hur är du som person när hon har det som bäst med dig nära? Och självklart gäller det omvända: Hur känner han med dig nära?
Föreläsning live – Göteborg den 27/9 – En levande kärleksrelation!
Umeå – den 9/10 – Föreläsning: en levande kärleksrelation!
Michael Larsen – relationscoach
Vilken fantastisk text! Älskar och berörs särskilt av dessa stycken;
”Det handlar om att kunna vara stabil då det stormar. Att vara stabil är inte detsamma som tystlåtenhet, icke kontaktbar och bete sig emotionellt otillgänglig. Det är att vara avstängd, vilket är det sista hon söker i en man.”
Åh, vad jag instämmer!
”Hon känner sig attraktiv i ditt sällskap då du delar med dig på ett sätt som visar vem du verkligen är, ger henne komplimanger och rör vid henne på ett sätt som kommunicerar: ”jag älskar ditt sällskap!”
Tänk vad underbart det vore, att leva med en man som förmedlar – genom en blick, ett ord eller en beröring – att han älskar mitt sällskap! Min man förmedlar nästintill det motsatta… vad gör det med mig som människa i längden?
Lyssnar på din bok Michael, ”Skiljas utan att förlora sig själv”, och den är sååå bra! Jag lever i en relation men tvivlar på att jag vill fortsätta i den, så jag laddade ner boken i ett förebyggande syfte för att kunna förbereda mig på hur det är att gå igenom en skilsmässa. Jag trodde inte att den även skulle beröra ämnet när man inför beslutet står i valet och kvalet så mycket som den gjorde, så jag blev väldigt positivt överraskad! Flera gånger har jag blivit träffad som av blixten av dina insikter och ord, de har träffat mitt inre med sådan kraft så jag fysiskt ryckt till och blivit rörd till tårar – av igenkänning, bekräftelse, insikt. Tror din bok kommer bli en otrolig hjälp på vägen. (Och gud vet att stöd behövs, särskilt då det är barn med i bilden…)
Tack Michael! 🙂