förämdring

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Min erfarenhet är att människor i vuxen ålder inte förändras särskilt mycket. Mindre korrigeringar är naturligtvis alltid möjliga, men större djupgående personlighetsdrag verkar vara ganska konstanta.

Vi har en grundnatur som likt tangenterna på ett piano har en viss ton. En del personer har ett hetsigt temperament, andra är lugna och metodiska, konfliktskygga, utåtriktade och sociala, eller introverta och blyga. Variationerna är oändliga.

MEN det finns sådant som gör att människor förändras i grunden: KÄRLEK och KRISER. Båda dessa omvälvningar tvingar oss till anpassning och vassa kanter i våra personligheter slipas ned. Horisonterna breddas och vi klamrar oss inte lika hårt fast vid idéer och övertygelser. Från att ha spelat samma låt om och om igen, börjar nu en annan höras.

Det finns ett uttryck: ”anpassa dig eller dö.” Anpassar vi oss inte i förhållandet, kommer det att dö. Det är en naturlag. Trubbiga åsikter och alltför själviska vanor behöver överges. Det är som om vi måste stå nakna inför livet innan vi hittar ”kostymen” eller ”klänningen” som verkligen passar.

Under kriser sätts hela vårt väsen på prov. Vi tvingas hitta nya vägar att ta oss fram på för att inte sjunka ned i avgrunden på insidan. När jag ser tillbaka på sådant jag en gång förbannat kan jag nu med avståndet som vän t.o.m. känna tacksamhet.

Kan du se något i ditt liv som motiverat till positiv förändring? Händelser som plockade fram din styrka.

Michael Larsen – livscoach