Ingen av oss vet hur många fler morgnar som denna vi har framför oss. Vi lägger täcket åt sidan, sätter fötterna mot golvet, sträcker ut kroppen och startar dagens aktiviteter ett moment åt gången.
Jag lärde mig redan i unga år, vilket jag är enormt tacksam över, att ställa frågan: ”hur kan jag leva så bra som möjligt idag?”
Så bra som möjligt i mina ögon, innebär inte att vi blundar för smärta och indoktrinerar oss själva med extremismpositivitet, utan gör så mycket som möjligt med resurserna vi har till hands.
Vänlighet, vänskap, vilja att gå framåt trots en själ som känns förlamad av sorg, och kunna formulera nya drömmar trots att de tidigare raserats.
Bitterhet är troligen det värsta giftet som paralyserar. Töm inte den bägaren! Smaka inte ens trots svek som du utsatts för.
Jag vet att många av er har exponerats för sådant som kan låsa en förtvivlan. Det är lätt att fastna då jag själv en gång fastande. Hade inte kunnat skriva och föreläsa om bl.a. relationer på ett trovärdigt sätt om det inte var för mörkret.
Du och jag har inte en aning om hur många fler andetag som ligger framför oss, men en sak vet jag: det är vår uppgift att söka reda på det som gör oss levande, så att vi inte enbart existerar.
Min kropp minns fortfarande löprundan ner till havet i slutet av september för ett antal år sedan, och den efterföljande simturen bland de skummande vågorna. Sorgen var med mig, men det var en av de där stunderna av djup eufori. Hopp om någonting annat än ett eländigt nu tog plats i bröstkorgen.
Det kan ligga nära till hands att ta det här livet för givet. Gör inte det! Låt inte cynikern i tankarna få ha patent på åren som du givits.
Vad kan du göra idag som skänker hopp?
Exponera dig för människor och miljöer som tänder gnistor av tillförsikt.
En fikastund åt gången. En promenad eller löprunda åt gången. En stunds sagoläsning för barnen. Några tårar. Ett samtal med någon är likt en mjuk varm filt omkring dig. Vänliga människor är en underbar smittohärd!
Michael Thor Larsen – relationscoach
Lämna en kommentar