Igår kväll var jag i Köpenhamn och lyssnade till Michelle Obama. En mäktig och inspirerande tillställning! Och så läser jag ett par av tidningarnas recensioner som inte är särskilt positiva, vilket är helt i sin ordning. Journalisterna gör sitt jobb när det gäller att vinkla ur olika perspektiv. Vi har den fria viljan att läsa eller inte.
Problemet är när du och jag tycker till, värderar och recenserar andra människors liv:
”Varför tar hon inte bättre hand om sin kropp? Se som hon ser ut!”
”Hur kan han äta kött och flyga så frekvent? Bryr han sig inte på miljön?”
”Hennes sätt att fostra sina barn är bara så…”
”Jag hade aldrig stått ut i ett sådant förhållande!”
Oavsett om vi har faktamässigt och/eller moraliskt rätt, så är frågan varför människor ständigt måste lufta sina åsikter och sätta sig på den höga hästen? För vems skull?
Att ha starka åsikter kan ge oss illusionen av att vi är med och påverkar vad som händer i världen.
Det är riktad uppmärksamhet och handling som gör skillnad. Och att visa empati (inte inför kränkande handlingar)!
Om vi la mer energi på att granska vårt eget sätt att leva, så hade vi garanterat haft fullt upp. Jag faller själv alltför ofta ner i tyckandets träsk, men har börjat träna mig själv i att bli medveten om att det finns en kognitiv bromspedal: ”vem är jag att värdera? Hur ser det ut i mitt eget hus?”
På sociala medier; i kommentarsfälten ser vi det enorma spektret av den mänskliga naturen. Värme och kärlek vs fördömande och ren ondska. Jag påstår inte att vi inte ska tycka till, men frågan är hur mycket resurser vi lägger på andras liv. Hatfulla uttrycksformer speglar enbart egna frustrationen och ilskan. Så lätt att moralisera! Våra ord påverkar andra mycket mer än vi kan föreställa! Har vi någon aning om hur det är att leva i den andra personens kläder?
Livet är alldeles för flyktigt för att inte fokusera på ”fåran som vi själva plöjer” och fröna som vi sår (eller borde göra). Det är en stor konst att kunna inspirera sig själv till att leva så bra vi bara kan.
Michael Larsen – relationscoach
Lämna en kommentar