Det du säger dig göra för barnens skull. Hålla ihop familjen, men där hjärtat är någon annanstans. Kalla det inte för kärlek. Nej, det är en konstruktion som du försvarar. Kärleken tvingar inte dig upp på martyrskapets bål.
Personen mitt emot dig som klandrar, förringar, är ironisk och kör ett batteri av härskartekniker på dig… Det är inte kärlek, utan ditt medberoende som sargat självförtroendet.
Ni har enastående sex, men den djupa kontakten saknas. Du misshandlas verbalt och psykiskt mellan orgasmerna. Du förminskar dig för att passa in. Du förhandlar bort dig själv för husfridens skull. Kalla det inte för kärlek!
Kärleken är inte en känsla som du har för en man eller kvinna som inte svarar på dina meddelanden och/eller inte ser dig i ögonen då ni pratar med varandra. Det är passionens inbillning.
Äkta kärlek kan emellanåt vara svår och ibland röra om starka tvivel inom oss, men den hittar alltid tillbaka till källan. Den finns där alltid likt solen. Även en molnig dag. Den känner sitt eget otvivelaktiga värde.
Den sanna kärleken är inkännande och förstående inför en partners stukningar. Den ler rofyllt i sitt eget varande. Den skyndar inte, därför att den vet var den är och vart den är på väg.
Den sanna kärleken rusar inte iväg till nya subjekt, dejtingappar, kickar, bekräftelser, därför att den är hundraprocentigt säker i bekräftelsen av sig själv. Den behöver inte kasta sig in i någonting ”nytt och fräscht” därför att den är tryggt grundad i sitt eget varande.
Den sanna kärleken strålar av skönhet, den fyller oss med allt det vi verkligen behöver och andas liv i varenda cell i våra kroppar. Den äkta kärleken vet vår innersta längtan. Den smeker våra kinder med en blick som säger allt det vi behöver höra. Den väcker vår styrka och rätar ut vår ryggrad.
Den sanna kärleken river sönder slöjorna framför våra ögon. Slöjorna som begränsar p.g.a. vår historia. Berättelserna i våra huvuden som skrivit ned agendor. Kärleken tänjer ut, vrider om och kramar ur. Den tvingar oss att offra de inövade, ärvda och allt det som omvärlden intalat oss. Kärlekens altare bränner sönder våra förnufts väl förseglade sanningar. Den stjäl koden och öppnar kassaskåpet där vi gömt våra sårbara hjärtan.
Skyll inte på kärleken då allting rasar samman. Det är inte kärlekens fel, utan våra personliga begränsningar. Tillkortakommanden och rädslorna som jagat ifatt oss och drar på baksidan av våra kläder.
Kärleken är det enda som vill oss väl. Som lyfter fram det bästa inom oss. Som skänker fullständig trygghet åt kvinnan/mannen i våra armar. Som inte behöver dölja någonting – inte någonting för att duga och räcka till. Kärleken är så fullständig i sig själv att den slår sönder allt det vi trodde var sanning. Den gör att vi lugnt kan vila under omtankens täcke när havet utanför dånar högt.
Kärleken tar fram det absolut bästa inom oss. Allt annat är dåliga imitationer! Den hittar alltid tillbaka då vi tagit omvägar och gått vilse.
Michael Thor Larsen – relationscoach
Tack för den texten. Det är så viktigt det du sätter ord på och hjälper många förstå. Undrar hur många som just idag läser din text och får en aha-upplevelse?
Jag läser.. men har så svårt att tro att det verkligen finns? Och jag får starkt för mig att den ”äkta” kärleken försvinner mer och mer. Ett virrvarv av bekräftelsesökande och det ”perfekta”! Jag är ledsen. Men jag känner att kärleken inte är nåt annat än en illusion. Hjärnan som spelar en ett spratt. Som jag önskar att jag har tokfel och att alla en gång i livet får känna the real deal!
Man går in i en förälskelse. Där allt sunt förnuft och eftertänksamhet är som bortblåst!
Man är i 40 års åldern och vips så är man 15 i tänket..
Det går fort. Man introducerar sina barn för nya människor för det känns ”rätt”, några månader senare så försvinner personen. Och besvikelsen är ett faktum.
Jösses va bitter jag låter…
Som jag sa.. jag hoppas jag är ute och cyklar big time.
Dessa orden är precis vad jag behövde läsa idag. När man ger sitt hjärta och sin kärlek till någon som ”inte riktigt är där”. Jag vet att min kärlek är äkta och innerlig. När man inte kan mötas i sann kärlek är det bättre att med högt huvud vända ryggen till och gå. ❤️
Den sanna kärleken har man till sina barn. De byter man inte ut för att det blir tonårsuppror eller andra konflikter. Alla relationer tär ibland och ingen ska behöva vara olycklig men gräset man tror är finare på andra sidan måste också vårdas annars letar sig ogräset in även där. Man har ett gemensamt ansvar att hålla kärleken i liv och ge just den fina känsla som du beskriver i din text. ❤️
Detta i en värld där dejtingappar och bonusfamiljer blivit vardag.