Hon har tidigt fått lära sig att spela på sin kvinnliga sexualitet. Det har gett ”utdelning” – fram tills nu. Linjerna i ansiktet framkallar panik. Liksom spegelgestalten i provhytten.
Han är en Mr Nice Guy som är övertygad att om han bara är snäll och omtänksam, så kommer hon alltid att stanna vid hans sida. Han är mästare i anpassningens konst. De egna genuina behoven är nedstoppade i flyttlådor.
Mannens psyke är i händerna på cynism och ilska, efter det att frun lämnat honom för hans bästa vän. Bakom känslorna som speglas på ytan, känner han sig ensam och maktlös. Men vreden upplevs som lättare att bära. En inbillad stryka genom aggressionen.
Kvinnan tror, nej är övertygad om att hon inte är värd ett dugg utan man, hus och barn. Hela hennes personvärde ligger fullständigt i händerna på de yttre omständigheterna. Den inre rösten har hypnotiserat:
”Jag är värdlös!”
Vi föds med olika personlighetskärnor och sedan skulpterar livsomständigheterna oss ytterligare. Vi bygger ”Sanningar” som vi troget håller fast vid. Inte nödvändigtvis för att vill det, utan för att de omedvetna krafterna är starka. De inarbetade föreställningarna visar sig särskilt tydligt i våra parrelationer. I tvåsamheten blir vi blottade och synliga – den mänskliga spegeln mitt emot trycker på känsloknapparna.
En dag (förhoppningsvis) börjar vi se och ifrågasätter våra mönster och reaktioner. Det kan vara smärtsamma erfarenheter som tvingar oss att känna klarare, årens mognad, barn som föds, en skilsmässa m.m.
Det sägs någonstans att vi föds två gånger i det här livet: den fysiska födseln och den där vi lär känna poängen med varför vi är här. När vi börja leva med öppna och mer insiktsfulla ögon. Resan från omedvetet till medvetet. Det där hjärtklivet förändrar vår syn på oss själva, partnern och relationer i stort. Brytpunkten där vi inte tar något för givet, utan kan andas in närvaro och tacksamhet.
Vilka väl inarbetade relationssanningar skulle du må bättre av att förändra?
Kärleks och bekräftelseberoende – webinar den 17/2 klockan 21.00. Du är varmt välkommen!
Michael Larsen – relationscoach
Jag har levt med känslan att män lämnar kvinnor som de tycker gnäller, tjatar och inte vill ha sex, att män pratar nedlåtande om sina respektive till andra och kan säga saker som att deras sambo/fru inte orkar eller vill ha sex lika ofta som dom och lägger också då skulden på kvinnan i deras liv för att orsaka dom detta lidande.
Har under åren sett hur män lämnar kvinnor av just de skälen och just med betoningen att det är kvinnans fel att det blivit så här. Hört otaliga historier om hur de förändrats när de skaffade barn osv. så det är ju naturligt att man tröttnar och byter ut.
Kan se nu hur det gjorde att jag varit väldigt uppmärksam på min partners behov, lyssnade på vad som sades mellan raderna, uppfyllde önskningar, tjatade aldrig och likaså tog jag hand om min kropp och utseende och tog jag på mig rollen att vara initiativtagande tills sex lite oavsett hur trött eller mentalt utmattad jag än var. Jag var dålig på att stå upp för egna behov för jag ville inte riskera vara den där tråkiga sambon som var tjatig eller krävande eller kontrollerande eller något annat som kunde associeras med dålig utan jag ville vara någon han tyckte var spännande, rolig, lättsam, omtänksam, positiv, äventyrslysten, öppensinnlig, kärleksfull, bra mamma till vårt barn osv. osv.
Det var inte så mycket en prestation som det var att jag ville helt enkelt att känslorna mellan oss skulle vara att vi var nöjda med varandra som partners och jag såg det som att jag då skulle bidra med min del av att försöka vara det jag tänkte mig var en bra partner.
Låter kanske som att jag led oerhört i min relation men så var det inte. Jag hade bara normaliserat något och tänkte faktiskt inte alls på att mitt beteende hade ursprung i den föreställningen.