Jag betraktade kön och människorna som väntade på att få sin dos vaccin mot Covid-19. Det kändes vördnadsfullt att stå där bland andra som antagligen liksom jag var förhoppningsfulla. Jag tänkte på min vän och mentor Jan som gick bort i detta förrädiska virus: ”detta är för dig!”
Om han hade hunnit få den här sprutan! Vetenskap i kärlekens tjänst!
Det finns så oerhört många små val som vi gör varje dag: vi kan tänka konspiratoriskt, cyniskt, uppgivet, anklagande, nedlåtande om andra och oss själva etc. Eller så försöker vi göra vår del i helheten.
Jan brukade säga: ”vi vet inte vilka effekter våra handlingar har i ett större sammanhang. Om vi kan påverka de närmaste omkring oss och den egna personen på ett positivt sätt, sätter vi igång kedjereaktioner. Gör alltid det bästa!”
Minns tillbaka på när jag var nyskild och kände mig allt annat än levande; och en morgon sa till mig själv framför spegeln: ”låt åtminstone inte det yttre förfalla så att det inre följer med! Klä dig så bra du bara kan så att du kan gå ut i världen med värdighet! Gapa inte och skrik i ditt inre om hur orättvist allting är!” (sen att det kändes så är en annan sak. Jag hade åtminstone min mentala skyddande hamn i de räddande orden).
Drick teet eller kaffet som om det var det mest betydelsefulla som finns i den här världen. Svara på meddelandet som om de var impregnerat med självrespekt. Och kärlek till den som är öppen för den.
Var omtänksam mot ditt jag, men linda inte in dig själv i patologisk optimism. Erkänn att det är mörkt om det är så det är, så att du kan börja leta efter lampan.
Michael Thor Larsen – relationscoach
Lämna en kommentar