Döda ursäkterna och oxytocin som bedrar dig

Det är lätt och mänskligt att hålla fast vid personen som du älskar, även om hon eller han inte längre är en del av ditt liv. Vi idealiserar den som inte längre är vid vår sida, vara sig hon eller han gjorde oss lyckliga eller inte.

Kanske är du i en situation där personen är direkt skadlig för dig, men trots detta är du fixerad vid hoppet om att det skulle kunna bli bra.

Ensamhet i kombination med separationsångest och romantisering är en kraftfull cocktail. Den gör att våra hjärnor knappt tänker på annat än relationen och henne eller honom.

Det tar tid att klippa de psykologiska nervtrådarna till personen som är skadlig för dig.

Det är nödvändigt att du samlar på dig nya minnen som blir likt en barriär mot det som har varit.

Du behöver dina små oaser av klarsynthet.

Utsätt inte dig själv för samtal, textmeddelanden, möten och återföreningar som slår på oxytocinflöde inombords och som får dig att känna romantik och tillit.

Oxytocin skiljer inte på om personen är omtänksam eller försummande eller t.o.m. elak, utan reagerar på hur du tolkar kontakten. Det kan kännas bra för stunden även om personen är skadlig för dig. Du kan uppleva tillit även om det inte finns någon tillit att få.

Du kommer att behöva stå ut med fruktansvärt jobbiga känslor när du bryter kontakten, men det går då det är nödvändigt.

Lägg inte in fler ”vedträn” som håller igång den skadliga ”elden”. Till slut slocknar det som ska slockna.

Under kvällens webinar lär jag dig hur du riktar uppmärksamheten bort från den som inte bör vara en del av ditt liv. Följ den här länken för anmälan.

-Michael