Passionerad återföreningssex, tystnad, vredesutbrott, osäkerheten runt partnerns emotionella pendlande som smittar ned självförtroendet, löften om framtiden och hastigt nedmonterade drömmar.
Draman som medicin mot tristess? Människor som inte känner den trygga konstanten i hjärtat.
Den engelsktalande äldre mannen (som föresten liknar författaren Hemingway) lutar sig framåt och frågar vad jag skriver om:
”Relationer, kärlek, mental fitness och att leva sitt syfte.” blir mitt svar.
”Vet du vad problemet med människor idag är?” frågar han med sin mörka röst.
”Ja”, blir mitt svar. ”Vi vill så mycket att vi inte tar oss tid att smaka vinet, röra vid personen i vårt liv och har nödutgångar åt alla möjliga håll för att slippa tomheten.”
”Du har tänkt till”! svarar han och fortsätter:
”Är du en romantiker?”
Jag: ”Nej, men jag tror på kärlek och handling. Romantik är för filosofer.”
Han: ”Har du slutat tro?”
Jag: ”Nej! Hade inte tyckt om mig själv om jag beslutade mig för det klivet.”
Han: ”jag har älskat min fru i 47 år. Och hon mig! Jag är världens lyckligaste man! Hon tog hand om mig när jag var psykiskt nere under 2 ½ år. Vet du vad som fick mig att bli frisk? Vissheten om att hon skulle stå kvar vid min sida. Jag jobbade som läkare och var borta mycket. Sedan blev hon svårt sjuk under några månader och jag la blöta handdukar på hennes panna. Hon var helt borta, men visste att jag satt där. Läste böcker för henne. ”
Han vinkar av mig och säger: hälsa dina läsare att kickarna inte ligger där ute. De vistas här (pekar mot bröstkorgen). Ta hand om dig och den där glöden i dina ögon. Det är inte alla förunnat!”
Sitter kvar och blickar ut över startbanan: ”det där samtalet var en kärlekshandling.”
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
så underbar inspiration till kärlek! tack du! kram
Wow, vilket samtal..hoppingivande!
Kram
Vilket möte! vissa möten/människor berör och fastnar i våra hjärtan
Och det han/du beskriver så vackert så som jag vill och önskar att en dag få uppleva men tilldess ska jag ta hand och fylla mina dagar tillsammans med mina tjejer familj och vänner.
För det är med dem jag hittar min glädje och kraft igen.. Ha en fin måndagskväll
Oj, så underbart att träffa på en fullständig främling och ha ett samtal som ert; öppet, ärligt och nästan kärleksfullt.
Det är få möten/samtal i mitt liv som har berört mig mycket. Jag undrar om det är jag som ställer krav eller om jag är för djup i mina möten med andra människor? Jag har aldrig tyckt om det ytliga småpratet om ditten och datten utan älskar att beröra ämnen mer på djupet. Min son är likadan och det blir tyvärr så att detta begränsar ens umgänge.
Vart skall man vända sig, vart skall man leta för att möta människor som jag?
Det där känner jag igen mig i!!! Underbart med sådana möten…
Ja det är svårt att hitta likasinnade, man känner ofta att man inte passar in riktigt…
en bra fråga, hur hittar man sin’tribe* ? jag letar också….. 😉
Hej Christina och Mia!
Ni får gärna maila mig, jag är likadan gillar deeptalk men har lätt till skratt och gott om humor. Hittar sällan min tribe:)
hur förmedlar man sin mail?
Du kan göra det via mig mia: michael@separation.se så vidareförmedlar jag sen. Värme!
Hej Christina, Mia, Maria och Camilla!
Även jag är en person som gillar att ta livet till dess djup, även om jag också alltid vill behålla min leklust.
Kanske kan vi börja byga en tribe på det här sättet?
Varma hälsningar Marianne
absolut! 😉 B)
Härligt möte med en klok man!
Tänkte även nämna dina första rader. Där känner jag tyvärr igen mig…
Vad göra…?
Ditt första stycke sammanfattar mitt ett år långa ”kärleksförhållande” med en man som jag trott mig älska, som innehåll allt du nämnde i första stycket…
Så jobbigt… så omtumlande.. både tar energi och ger energi i kickar man får…
Till slut äter det upp en…
I fredags bestämde jag mig för att gå.. Aldrig mer passionerade återförening hur ljuva de än är och då man i stunden tänker ”allt är värt det”
Vissa människor kan man aldrig ändra. Bara själv välja vilket liv man själv vill leva.
Aldrig mer!
Hoppas jag klarar det.
Jag hejar dig! Och vill också skicka med; andra människor kan man aldrig ändra, endast sig själv. Samtidigt ändras ens relationer när man själv ändrar sig. Det ser jag ideliga prov på då jag efter många år med förhoppningen att kunna ändra min man nu äntligen fokuserar endast på mig själv och de förändringar jag vill göra. Då ändras också förhållandet till min man, men i vilken riktning har jag inte makt över, utan kan bara flyta med.
Styrkekramar för att du ska klara att inte låta dig själv ätas upp mer!
Har alltid sagt att den största kärlekshandlingen är att stå kvar där när den andre har det tufft. Har gjort liknelsen med att vandra tillsammans genom dalar och över berg. Jag drar och peppar mitt sällskap i uppförsbacken när jag orkar för jag vet att mitt sällskap gör samma sak när jag behöver draghjälp. i land vandrat vi lugnt genom dalen för att komma till ett nytt berg. Vi hjälper varandra uppför så vi kan glida nerför på andra sidan och skratta tillsammans.
Denna liknelse blev min man ganska impad av men tyvärr hörde han nog bara den biten där jag sa att jag stöttade i uppförsbacken. … Samtidigt håller jag på att hitta vägen till att sluta vara glidmedel för mannen då jag tyvärr åter igen i relation två upplever att jag underlättar och blir använd som dörrmatta. Har inte hittat nyckeln ännu….den ligger inte under mattan i alla fall för där har jag tittat
så underbart beskrivet, men är det inte så att man ibland måste låta bli att hjälpa för att orka själv uppför backen? kräva av sin vandringskamrat att denne själv tar sig upp?
Jo Mia. Det är väl lite så jag menar men är och varit otydlig med. I första han så självklart ska man själv klättra likaså den andre. Men finnas där när det blåser lite extra. Håller på att lära mig att inte hjälpa så mycket…
Jag vill ju tro att älskar man varandra på riktigt, så faller sig allt han beskrev naturligt… Då behövs inga dramakickar!!
Hoppfullt och vackert inlägg!
Åh, så sant, så sant ”kickarna finns inte där ute, utan inuti mig”!
Detta är precis det jag håller på och lär mig. Tänker även kring det du skrev häromdagen Michael om att våga stå kvar i paniken och låta den klinga av, inte distrahera den med en massa saker. Vissa dagar, som på eftermiddagen skadad, känns det som att det är helt galet att jag inte gör det lätt för mig. Att jag inte letar snabba kickar som dämpar ångesten, att kanske även jag borde ge mig ut på en dejtingsajt, som maken gjort. Att det skulle kunna ge mig lite positiv bekräftelse.
Men jag har också insett att jag inte ska göra så. Jag ska inte söka de snabba kickarna, jag ska våga stå kvar mitt i ångesten, för det är precis mitt i den svartaste ångesten som de där oerhört klara tankarna kommer, de jag växer av.
Och då är dagens inlägg så rätt för mig. För det är detta mitt växande handlar om; att söka kickarna i mig istället för utanför mig. Att bli hög på livet, att bli hög på att världen egentligen består av kärlek.
Sist jag var singel tänkte jag ofta ”det måste ju bara finnas någon även för mig”. Nu har jag insett att det är inte det jag vill tänka denna gång, nu vill jag tänka: ”här står jag på jorden, mitt i mitt liv, mitt i mig själv, och det är i sig helt gott nog”. Jag vill kunna bli trygg i mitt rum i världen, och även om jag självklart vill leva nära en man igen, så inte låta mitt liv kretsa kring det, utan låta mitt liv kretsa kring mig och min vandring på jorden. Och sedan utifrån denna trygghet möta andra.
Marianne, ditt sista stycke passar precis in på mig! Nu är JAG i centrum, jag ska bygga upp mitt liv så som jag vill leva det, och en av de viktigaste byggstenarna är självklart att finnas för mina barn. Andra byggstenar är min fysiska, psykiska och andliga hälsa, mitt hem och mitt jobb. Det kommer att finnas plats för kärlek också, men den får komma sen, när jag är stark och trygg, den ska inte GÖRA mig stark och trygg. Lycka till Marianne 🙂
Vilket underbart möte! Härligt med en sådan kontakt. Även för mig som bara läser om det….
Fantastiskt ändå att han såg glöden i dina ögon… Antar att du vet ganska väl vart du är på din väg men att någon förmår se det i dina ögon är lite fascinerande och häftigt!
Känslan när handling går väl ihop med magkänslan,det är en inre kick som är häftig! :))
Fina möten kan ge stor inspiration.
Blir helt varm i hjärtat när jag läser om ditt möte med mannen på flygplatsen.
Vilken underbar och klok man han verkar vara.
Kärlek handlar om att att ge och ta och om att finnas där för varandra.
Precis som de har gjort för varandra.