Jag hör och läser ofta det välmenande och omtänksamma rådet till alla dem som är singlar: ”du måste älska dig själv först innan du kan träffa någon.” Att älska är ett stort ord och filosofin om att älska sig själv kan få det att låsa sig rejält inom många av oss. För om vi skrapar på ytan: om vi förlorade våra materiella ägodelar, ett omtyckt jobb, vänner eller en partner som är allt för oss; vad händer med oss då?
När det mesta flyter på och vi känner lycka och harmoni är det lätt att tycka om sitt liv och t.o.m. uppfatta det som att vi älskar vår egen person. Men när det inte är som vi hade hoppats och planerat, hur ser självbilden ut då?
Det är lätt att älska i medvind.
Jag tänker på kvinnan som har varit singel i flera år; som tränar, äter hälsosamt, har gått i terapi och rest runt i världen. Hon har ännu inte mött den rätte. Vissa i hennes omgivning har börjat fråga sig: ”krånglar hon inte till det för mycket? Har hon inte lite väl höga krav?”
Jag säger detta till dig: du måste inte älska dig själv först! Du måste inte vara i ett förhållande för att vara någon där allt är som det ska. Om du bara visste hur många självhjälpsböcker och coachingråd som skapat känslor av otillräcklighet. Du måste ingenting! Inte ens vara lycklig.
Men det vi behöver är att få känna mål och mening. Vi behöver få känna axlar och en ansiktsmuskulatur som kan få tillfälle att slappna av. Inte som lyckohets, utan därför att det är en djup längtan som längtar efter att få bli mött. Vi behöver få känna oss respekterade och älskade. Vi behöver få känna att våra dagliga vanor skänker oss tillfredsställelse. Att vi är ok i vår egen konstighet!
Vi måste inte älska oss själva för att vara värdiga. Kärleken från en annan människa kan läka oss. Den kan göra att vi börjar tycka om den egna personen, så att vi lyfter blicken en aning. Och en aning till!
Tänk om vi sa till barnet: ”du måste älska dig själv först innan någon annan kan göra det.” Så förödande! Det finns många vuxna (många fler än vi kan föreställa) som känner sig likt barnet och som längtar efter att få uppleva kärlek så att de kan börja le på insidan.
Kärleken kräver inte att du älskar dig själv först. Men det vi däremot behöver göra, är att lyfta bort sådant som skymmer utsikten över det gnistrande havet. Människor som stjäl ditt självvärde/respekt behöver ges enkelbiljett ur ditt liv.
Vi behöver börja skapa vanor som vi tycker om. Sådant som får dig att känna tillfredsställelse och nyfikenhet. Inte som en social förväntan, utan för att du mår bättre av det. För att dina andetag blir lättare!
Att våga blotta hjärta igen – webinar nu på söndag den 10/9 kl 20.00. Du är varmt välkommen!
Michael Larsen – relationscoach
Det var det bästa jag har läst på länge.
Ja hur många i min omgivning säger inte ”om hon bara kunde hitta en redig man” eller ”om vi kunde hitta en bra åt henne” precis som att mitt liv inte kunde vara bra utan. Har det bra bättre som det är nu utan…
Skön läsning…vet precis hur det är! När man känner sig ensam å besviken både på livet och sig själv. När man känner sig ensam å inte känner mål och mening. Och behöver bära skulden för att man inte ens klarar av att vara lycklig och tillfreds med livet som singel. Då känns det som ett straff alltihopa. Som att man verkligen gjort något fel och själv är orsaken till sin egen ensamhet och olycka.
Det var det bästa jag läst på länge.
Håller med Malin, det var det bästa jag läst på mkt länge ❤️
Tusen tack för de orden!
Försöker just nu bara finna mål och mening! Men känner mig ofta värdelös då jag är ”för hård mot mig själv”.
Lär mig att sätta gränser mot energitjuvar och sånt som suger. Men det är ibland inte så lätt när jag är ovan.
Men det är trösterikt att läsa dina ord då de bekräftar att jag inte är totalt värdelös.
Tack, mitt i prick, känner igen de där kommentarerna om varför jag är singel och ihop tussad med lämpliga män. Jag vill ha en relation som stärker mig inte en som stjälper och förminskar.
Words!!!!
Du är så fantastiskt klok Michael .❤️
Gud vad jag behövde läsa det här! Tack
Vad glad jag blir!
Att hela tiden stärka upp sitt eget jag är väl förmodligen en nödvändighet för att orka med att släppa in en annan människa på djupet.
Städa förråden eller hur man nu ska tänka.
Men att inte få ta emot kärlek när man bara har flaggan på halvstång?
Att faktiskt få växa tillsammans och med en partner.
Att våga tro att det ska hålla trots att man inte är alltigenom hel.
Just denna egofixering,klara dig själv älska dig själv gör mig trött.
Vad är man mol allena i motvind när det mesta går en emot.
Vem är man utan sina nära relationer(om man nu har lyckan att ha några)
Nej,lär oss att samverka, att kompromissa och att se den andras syn på hur livet ska levas tillsammans så tror jag att man kommer långt.
Arbetet med sig själv kommer man ändå inte undan om det ska hålla i längden.
Men tillsammans hand i hand och i samklang men ändå med ett eget ben i marken tror jag på.
Bra skrivet Åsa!
Nån kort stund kan jag tänka: Tänk om jag bara skulle kunna luta mig tillbaka och försöka njuta lite av livet istället. Överlämna. Släppa taget. Lära mig leva med ovissheten. Låta det vara som det är. Sluta plåga mig själv med alla stressande tankar.
exakt så! håller med.
Att älska sig själv tycker jag är oerhört viktigt, men, inte som en prestation för att nån annan ska älska en, utan för att man faktiskt är värd att älskas. Den enda person du aldrig kan välja bort är du själv, då är det ganska outhärdligt om man inte tycker om sig.
ja, som susanne ovan säger, att lära sig tycka om sig själv är ganska viktigt och något som man kan jobba på. det går ju liksom inte att tvinga någon annan att älska en, men att jobba på självkärleken är ju i alla fall något man kan styra över. och det innebär ju inte att man stänger dörren för kärleken i relationer. så just den biten förstår jag inte.
Tack för fin text. Mitt liv just nu är perfekt (det är jag, mina barn och mina vänner) tänker jag ofta men blir ständigt påmind hur vårt samhälle är fokuserat på kärnfamiljen och tvåsamhet som det enda lyckade.
Jag undrar om ditt webbinair nu på söndag kommer igen en anan vecka!
Ja visst kan man bli trött på normen att tvåsamhet är lika med lycka…
Helt underbart. Håller med om allt. Kram till dig
Jag önskar dig en skön söndag Annita! Tack detsamma!
Åå vad lättad jag blev nu det är precis så jag har tänkt: kan jag inte hitta mig själv äve om jag har någon vid min sida? Någon som stöttar o pushar. Någon som håller om mig När det är tungt!
Tack❤
Tack, detta behövde jag få läsa. Jag älskar väl mig själv som person, min personlighet, men på ett annat sätt älskar jag mig inte. Jag vågar helt enkelt inte släppa in någon pga alla ”lik i garderoben” för just den biten med mig själv älskar jag inte. Jag dras med liken och vet inte hur jag ska bli av med de heller. Liken handlar om skulder, sjukskrivning, utförsäkring från fk och andra problem som gör att jag är utfattig och skuldsatt upp över öronen, produkten av min skilsmässa. Vem vill träffa en sådan kvinna liksom?
Men min person är det absolut inget fel på, jag är den som rensat bort energitjuvar men finns för de som behöver mig. Jag kräver inget tillbaks. Det finns en balans i vänskapsförhållandena på det planet, men jag är också den som aldrig kan göra något pga ekonomin.
Jag vill inte ha en man för att denne ska betala mina skulder, jag vill ha en man för att få en kram, känna samhörighet och skratta ihop med. Att åka med picknickkorgen till en backe, att få sitta försjunken i djupa samtal med osv. Det viktigaste är att han ändå är stabil och eftersöker detsamma jag eftersöker, fattig eller rik. Men vem vill ha en sådan som jag, med mitt bagage? Jag hade velat få slappna av någon gång och känna att jag faktiskt duger trots den där kappsäcken som jag inte kan kasta av mig. Vänner har försvunnit då jag inte kan göra saker, de är inte värda att kallas nära vänner av det skälet såklart. Men har vänner som förstår också, dock inte så många. Samhället vi lever i kräver att vi ska ha det gott ställt och att vi ska kunna göra och köpa saker. Där är inte jag, jag har inte sådana krav själv.
Men vem vet, efter att ha läst detta inlägg så kanske det finns hopp även för mig inser jag. Kanske det finns någon därute som ser bortom det materialistiska och värderar min person högre än en helhet där min ekonomi inte ha någon betydelse. Hoppet tändes lite nu iaf.
Jag hör dig syster !!! Jag är i precis samma sits och har råkat ut för samma som dig. Och har samma tankar. Jag hoppas att det löser sig för oss båda ! Stor kram !!
Så klokt och fint. Så sant.
Tack Mia 🙂
Stort tack! De orden var precis vad jag behövde få höra. Det gjorde väldigt gott för min lite vilsna och ledsna själ. ❤️
Jag tänker ibland med en rysning på texten till ”The Rose” som Bette Middler sjunger; when you think that love is only for the lucky and the strong… Hur ska man våga hoppas på att bli älskad utan att man först är lycklig och stark, och älskar sig själv? Jag orkar inte våga hoppas, vågar inte orka. Ingenting gör ondare än det gäckade kärlekshoppet.
Skön läsning för min själ
Är det inte viktigt att kanske inte älska sig själv, men att vara nöjd med sin tillvaro, singel eller ej. Är man inte det, men vill ge sig in i en tillvaro med någon annan, eller är i en tillvaro med någon, så finns risken att ens lycka läggs på den andra och era gemensamma tillfällen ihop och när man inte är ihop så blir livet skit.
Spot on! Dina ord behövde jag just nu, men tyvärr läste jag dem först idag och missade webinaret i söndag. Kommer det fler?
Men är inte det att ge sig själv kärlek att skapa rutiner och vanor som gör att man trivs?
Oj! Detta har jag behövt sägas till mig hela mitt liv !! Tack från djupet av mitt hjärta!! Detta förändrar min värld!! Har lagt till det på min hemskärm nu.