”Det var ju väldigt vad du kollade in henne!”
-Kommenterar kvinnan när hennes man tittar åt den andra kvinnan med den där alltför långa blicken.
Han viftar bort det med att hon:
”Bara var svartsjuk och osäker.”
”Kanske har han rätt?” Tänker hon för sig själv. Ett självförtroende håller på att tappa bärkraft.
Det gör ont och ensamhetens frö hade planterats. Hon börjar analysera sig själv:
”Mina förväntningar och krav är kanske alldeles för höga.”
En dialog inom henne tar form:
”Jag är nog för känslig…Han är ju man med testosteron…Låt honom titta. Det är ju faktiskt mig han lever med…”
Hon passerar ett skyltfönster och ser sin egen spegelbild:
”Usch som jag ser ut! Och jag som äter nyttigt och tränar. Jag får köra ännu hårdare så att han ser vad han har vid sin sida.”
Samtidigt tänker hon:
”Varför kan inte låta bli att dregla över yngre kvinnor?!”
”Kan jag lita på honom?”
”Varför ger han aldrig mig komplimanger?”
Tanken att hon inte känner sig respekterad och älskad, gör att hon börjar backa in i sig själv. Distanserad från mannen och relationen:
”Det är för riskabelt att ge av sina känslor till honom.”
Det börjar med en blick – ögonkast som kan vara helt oskyldigt menat. Uppskattning. Det kan stanna vid det eller fortsätta. ”Små saker” som gör att tvåsamheten långsamt börjar erodera.
En partner som inte känner sig förstådd, sedd och älskad kommer förr eller senare att skydda sig genom avståndstagande. I förlängningen leder det till att relationen tar slut.
Var på ett sätt som gör att hon eller han tycker ”den här platsen”(ditt sällskap) är fantastisk att vara på!
Michael Thor Larsen – relationscoach
Lämna en kommentar