Hon känner stark oro i kroppen då hon stängde av ringsignalen på mobilen som skulle väcka henne klockan 05.00. Vid nyår bestämde hon sig för att påbörja skrivandet av en bok som hon under många år drömt om att få publicerat. Under flera månader har det sett ut på samma sätt; hon har missat ”morgontåget” för sitt skrivande. Endast ett par sidor har tagit form vilket skapar enorm frustration inom henne.

Mannen slösar stora summor pengar på kvinnorna som han dejtar. Behovet att visa sig framgångsrik är starkt inom honom. Priset han får betala är högt, både materiellt och känslomässigt. Nattsömnen blöter ner hans lakan.

En kvinna i trettioårsåldern har ännu inte insett hur begåvad hon är, och har därför avstått att söka till en utbildning på universitetet som hon länge drömt om. Hennes självbild förnekar henne att ta steget, vilket ger henne ångestsymtom.

Vissa former av ångest kommunicerar till och försöker väcka oss när vi lever våra liv för litet, ohälsosamt och i vissa fall rent destruktivt. Oron i själen och kroppen är ett alarm som skriker: ”vakna! Gå inte tillbaka till sömnen!”

Våra sinnen kan försöka förföra oss bort från beslut som skulle vara fantastisk bra för oss att fatta, men istället resonerar vi: ”jag är så hemskt förvirrad!”

Att känna sig förvirrad kan i en del fall vara en liten del av någonting större. ”Förvirrad” kan vara ett omedvetet sätt att inte behöva ta det avgörande steget eftersom det kommer att göra ont.

”Jag vet inte. Jag är så förvirrad!” Säger kvinnan som vet att mannen är allt annat än kärleksfull mot henne. Hon vet att hon måste lämna, men förvirring blir strategin för att hålla beslutet om att gå på behörigt avstånd.

Existentiell ångest knackar ofta på dörren, inte för att bli insläppt, utan för att vi ska bli utsläppta. Vi behöver öppna dörren så att ångesten inte slukar oss när vi lever för litet i förhållande till vad vi är kapabla till.

-Michael