”Det är inte ENs fel när två träter.”
”Myntet har två sidor.”
Dessa klyschor!
Det kan helt och hållet vara den ena partnerns fel när relationen mår dåligt eller är rent desturktiv. Myntet må ha två sidor, men motivet kan vara samma oavsett vilken sida som kommer uppåt.
Det finns en märklig inställning i vår kultur; den att man på ett demokratiskt sätt ska dela på skuldbördan i en relation. Att det vid kriser och konflikter i tvåsamheten alltid måste vara bådas fel.
Det behöver inte vara så! Inte i närheten!
Det finns människor med en fantastisk medkänsla, som kan se sig själva i spegeln och säga: ”det där gjorde jag fel! Jag kunde ha pratat lugnare och inte varit så anklagande.” Individer som är lyhörda, kärleksfulla och vill väl.
Och så har vi dem som drivs av ”jag ser till att vinna!” Som aldrig går nära spegeln självrannsakan. Personligheter som känner sig kränkta och reagerar med ilska vid varje form av utmaning i relationen.
Myntet som har samma motiv hur det än vänds: ett ego som saknar all form av självreflektion och ödmjukhet. Hon eller han är den som genom sitt beteende ser till att förhållandet smittas av bristande tillit, otrygghet och sorg.
Denna dela på skulden demokrati som förslavar oss, och övertygar vårt jag om hur fel vi ständigt gör.
Det finns människor som beter sig kränkande och är lättkränkta. Kvinnor och män som är relationsanalfabeter även om ytan skulle ha en aura av enastående social kompetens.
Kom ihåg att det inte är din uppgift att bete dig självutplånande i den nedbrytande förståelsens tjänst. Hon eller må ha haft en svår uppväxt, en smärtsam skilsmässa, ha en bokstavsdiagnos etc. Men du måste inte stanna! Du måste inte offra din integritet och lycka p.g.a. alla anledningar till varför personen är som hon/han är.
Michael Thor Larsen – relationscoach
Så väl formulerat!
Håller med om allt!
Vi behöver hjälpa varandra med att lära oss visa känslor. Att man på ett förutsättningslöst har rätten till sitt eget känsloliv utan att behöva bli nedtryckt av någon anledning.