Under ett besök i Thailand för ett år sedan tillsammans med mina döttrar, mötte vi ett svenskt par med två barn. En jättefin familj som utstrålade värme och vänlighet. Kvinnan som jag gissar var i 35 års åldern, berättade att hon arbetade som mäklare. Av hennes 14 kollegor, hade tre gått bort i cancer inom loppet av bara två år.  Hennes berättelse tog tag i mig och samma kväll beslöt jag mig för att aldrig mer slösa med mina dagar.

Nu känner jag smaker och dofter tydligare. Osäkerhet och rädslor som tidigare höll tillbaka och begränsade mig, har inte längre samma inflytande. Närvaron har blivit större.

Tidigare tog jag mina föräldrar för givet. Det gör jag inte längre. När jag löptränar känner jag fotnedsättningarna tydligt mot underlaget och kroppen ler. Varje dag jag har tillsammans med mina vackra döttrar gör mig lycklig. Mitt arbete och skrivande har slipats och koncentrerats på ett sätt som jag tidigare inte var i närheten av.

Jag påstår inte att varje dag är fantastisk och att det råder konstant flow, MEN jag känner mig tacksam och tar inget för givet. Vilka berättelser har gripit tag i dig?