Det är kallt och blåsigt ute, paret är på väg ut från mataffären; några sårande ord slängs iväg i frustration. Barnen/bonusbarnens och din partners f.d. har återigen ”råkat” missa en tid (irritation tar utrymme). Mannen eller kvinnan kör aggressivt och skriker i bilen, personen som sitter bredvid tycker att hon/han beter sig ociviliserat och förakt börjar ta form i tankarna.

Ständig kritik, ifrågasättande, förminskande, ”jag vet bäst” attityd, sårande ord, oförmåga till att se sin egen del i det som sker (icke självreflektion) och en inställning av att ta sin partner för givet, är fullständigt förödande för attraktionen och kärleken.

Mannen har lovat i flera månader att han ska ta tag i sitt pendlande humör. Kvinnan vill inte lyssna till kvinnan som hon lever tillsammans med, utan kör i vanlig ordning med tystnadens härskarteknik.

Om vi inte omsätter ord i handling, påbörjar och avslutar olika projekt, ständigt reagerar med verbala motattacker och inte lyssnar till vad den vi säger oss älska, kommer samhörigheten att erodera.

Att t.ex. tömma en diskmaskin är en symbolisk och konkret handling som viskar: ”vi är i detta tillsammans! Vi gör livet lättare för varandra!”

Om vi ständigt utgår från våra egna behov och översätter dem på vad vi tycker att partnern behöver, kommer ensamhet i tvåsamheten att ta vid. Om vi sveper runt i mobilen när den andre försöker kommunicera med oss, signalerar vi tydligt: ”det här är viktigare än det som du har att säga!” Vi kanske inte själv tycker att så är fallet, men det är upplevelsen hos den andre som är avgörande:

”Hur känns det för henne/honom just nu? Vad ser hon/han då tittar på och lyssnar till mig? Hur är det att vara (uttala namnet) i det här förhållandet?”

Till synes små, små saker som upprepas dag efter dag, aggressivitet, passivitet, ständiga politiska uttalanden som inte är i närheten av att intressera den andre, fem till tio angrepp om dagen på folkhälsomyndighetens policy är kanske inte det som vår partner orkar mer utav, utan att få känna sig betydelsefull.

Kärleken är inte komplicerad! Det är vår likgiltighet/oförmåga inför att praktisera empatisk kommunikation och ett ego som tar alldeles för stor plats.

I våra nära relationer vill vi få känna oss valda – inte en gång utan många. Vi behöver få känna oss respekterade och älskade, bl.a. genom att den andre ger oss av sin tid (närvaro).

”Vem blir jag i sällskap tillsammans med dig? Hur får dina ögon mig att må? Ger detta förhållandet mig en känsla av att jag blir till en bättre person? Existerar eller lever jag på riktigt i tvåsamheten?”

Anknytningsmönster & varför vi blir de vi blir i våra relationer – webinar torsdagen den 6/1 klockan 21.00. Du är varmt välkommen! För anmälan till torsdagens webinar, följ den här länken.

Michael Thor Larsen – relationscoach