En mycket vacker kvinna var ute och åt efter en lång arbetsdag. Det tog inte lång tid förrän män började närma sig, med förhoppningar om att skapa kontakt och försöka vinna fördelar. En gav uttryck för hur vacker hon var och en annan vilken fantastiskt fin kropp hon hade. Hon kände sig så innerligt trött på den här typen av repliker och frågade:
”har du någon som helst aning om hur många gånger en kvinna får höra på den här typen av ytliga närmanden? Och hur mycket du kommunicerar gällande din person genom ditt sätt att se på mig.”
Smack!!
Ju mer djup och autentisk självkännedom vi skaffar oss, desto starkare emotionell intelligens vill vi se i en partner, eller eventuell sådan. När vi känner det högre jaget, nöjer vi oss inte med ytliga kontakter, någon som skall se till att hålla ensamhet borta och en att dela boendekostnader med etc. Utbudet smalnar alltså oundvikligen när vi ser oss själva i ett starkare ljus.
Varför?
Jo, därför att när vi rört oss högre upp på behovspyramiden, händer det någonting: vi behöver…Nej, vi måste ha och få känna en samhörighet som är långt utöver det vanliga. Platta klichéer och objektifiering duger inte längre. Vi söker någon som vi kan spegla oss själva i, som utmanar det vi aldrig tidigare känt och som ser oändligt mycket mer än ett ”pretty face”.
Vem ser du i spegeln?
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Tack Michael, där satte du huvudet på spiken. Dessa kommentarer får man höra rätt ofta och man ger inte någon sådan man en chans att visa vem han är. Många har ju säker svårt att få fram någon bra öppnings replik och så kommer det något platt. Som man är trött på att höra. Man vill ha mera innehåll. 🙂
Jag mår så dåligt pga vad min fd orsakat oss i smärta så jag vågar inte närma mig någon av motsatta könet ännu ..Hör inte komplimangerna även om de är låga ..Ser ingen nytra med att jag skulle behöva en ny man i mitt liv …inte ännu .
Det är ungefär lika tröttsamt som att få höra av sina vänner och bekanta: -du som är så snygg borde inte ha några problem att träffa någon ny.
Nej det är inga problem att träffa någon. Utan problemet är det som Michael så träffsäkert beskriver!
Precis så känner jag. Lever i ett förhållande. Men får söka de mötena i andra grupper. Det kan kännas tomt ibland att inte möta det på hemmaplan. I vardagen.
Tack för en superbra blogg Michael!
Så klockren 🙂
Nu vet jag vad jag skall svara när man än en gång får frågan om varför singel och inte skaffat familj.
Tack!
Efter skilsmässan, så har jag tänkt på ifall vi verkligen älskade varandra på riktigt, och kom fram till att vi inte gjorde det. Jag såg väldigt bra ut när vi träffades. Hans vänner påpekade också det. Ändå säger han;- ”hade du bara varit blond med bruna ögon, så hade du varit perfekt ”!! Redan där borde jag ha fattat signalen. Jag sa vid något tillfälle att jag tycker om mörkhåriga män, typ Sam Elliot och Richard Gere. Redan där borde min man ha förstått att något inte stod rätt till. Men vi såg inte vad vi höll på med. Vi har aldrig visat varandra Respekt för de personer vi är. En massa kritik om utseendet däremot. Jag har verkligen funderat kring detta. Jag inser att en pokal att visa upp skapar verkligen ingen lycka. Jag värdesätter HUR och vad som sägs. En lätt beröring på armen, en varm kram eller den uppskattande blicken genom ett folkhav, av min älskade.
Ja du Michael, detta kanske förklarar en del och det känns ju inte direkt som en uppmuntran att sträva efter att bli en bättre människa.
Jaaaa, det är ju det här jag också känner är svårt! Det ska ju verkligen till något utöver det vanliga för att det ska gå att känna en djup samhörighet. Ibland upplever jag det på dansgolvet, eller ja där upplever jag illusionen av det iaf. När det ibland känns så rätt att vara nära och så lätt att bli så samspelta…två som smälter ihop till ett. Antar att den upplevelsen kan vara det som bedrar när man funkar klockrent ihop sexuellt. Men samhörighet på ett djupare plan, det är ju dit man vill komma. Till en hel och djup relation.
Ja, å när jag nu bestämt mig för att välja bort de där bedrägliga illusionerna så känner jag mig väldigt skraj för vad som blir kvar. Om jag inte ens får njuta av illusionen…vad får jag njuta av då? Min självrespekt? Min ensamhet? Eller kommer jag möta det där som är allt jag är värd? Tiden får utvisa…
Kram <3
Wow!! Jaaa såklart, så är det ju… Tack Michael, huvudet på spiken. Men det känns ju inte så hoppfullt… Det ska MYCKET till att träffa ”rätt”, som många antytt. Som Petra35 skrev; Tiden får utvisa. KRAM
Vet ni, vänner som läser och skriver här med mig. Flera av er har förmodligen lite koll på min resa från fullständigt nedbruten till lycklig i mitt singelskap. Och hur jag med stor medvetenhet har börjat vända blickarna mot en helt annan typ av män än jag alltid har attraherats av. Och nu skulle jag vara lycklig singel i minst ett par år!
Men det verkar som att jag gjorde min läxa lite för bra…. För nu stod han plötsligt där, mannen som är helt annorlunda från tidigare män. Men som verkar ha alla de där saker som jag nu förstår är viktiga. Mannen som jag känner mig lugn, tillfreds och glad med. Som jag tror kommer att funka så bra med min älskade bror.
Och när jag läser dagens inlägg inser jag att den här mannen har inte gett mig några glittrande komplimanger om hur vacker etc jag är. Men han har sett på mig med värme. Han har sträckt ut en hand när jag hamnat i problem. Han tittar uppmärksamt på mig när vi ses.
Han utmanar verkligen det jag aldrig tidigare känt – trygghet med en man som vill MIG väl, inte fylla sitt eget liv. Och det känns som om han faktiskt inte ser mitt pretty face, utan skönheten I mig.
Och jag är förundrad, förvånad och förvirrad. Tänker ”VAR kom han ifrån???”. Och inser att det inte är så konstigt. Allt började med mig. Det var jag som började välja mig. Och utifrån det börja göra medvetna nya val gällande en partner. Kastade alla mina fördomar och föreställningar om kärlek överbord.
Jag är inte himlastormande förälskad. Men jag känner mig lugn och glad när jag tänker på honom. Känner ett spirande pirr i att se vart detta leder mig.
Underbart att läsa Marianne! Önskar er all lycka till! ❤️
Tack så mycket!
Så underbart 🙂
Önskar dig all kärlek, lugn, pirr, trygghet, tillit, och en mängd andra underbara känslor som inträffar när något kan vara på G. Det är du värd! <3
Vad härligt att läsa, Marianne! Lycka till med kärleken 🙂
Vi är separerade men har ännu inte skickat in skilsmässopapperna så jag känner mig inte som singel riktigt än, men jag ställer mig ofta frågan VAR kommer jag träffa en eventuellt ny kärlek? Jobbet är uteslutet, alla vänner och vänners vänner är gifta…nätet? Njae.. Jag har fått uppfattningen att många som är singlar dejtar flera samtidigt, jag är kanske för seriös men det tycker jag känns lite knepigt.
Ibland önskar jag att jag inte hade påbörjat denna utvecklingsresa med mig själv. Livet var lugnare och tryggare (men tråkigare) innan och barnen hade inte separerade föräldrar.
…litet tillägg 🙂
Dejta flera samtidigt ett kortare tag kan kanske vara ok, men att ha igång mer eller mindre seriösa relationer på samma gång känns märkligt i mina ögon. Det får nog mig att ta ett steg tillbaka eftersom jag troligtvis skulle uppleva det som om ett sätt att döva sin ensamhet. Varför måste man annars ständigt vara på jakt?
Vad roligt att läsa ditt inlägg Marianne. Jag känner att det är lite mer speciellet än om det hade varit någon annan som skrivit. Du har varit/är ett stort stöd för mig personligen. Jag har inte funnits här på bloggen så länge men dina fina ord till mig har verkligen gjort nytta. Tack. Jag är fortfarande på botten och kryper men det positiva är att jag kommer nog inte längre ner. Nu finns det bara en väg – uppåt. Vet inte när den resan börjar men den kommer.
Jag är så glad för din skull och önskar dig all lycka i världen.
Kram
Marianne, min vän…jag hoppas du ser vilken positiv inverkan du har på många människor…du inspirerar med din egen resa!!! 😀 Kram
Den person jag ser i spegeln är en ganska ensam person. Det är inte så att det saknas vänner som fiinns för mig men jag saknar NÅGON. Jag saknar någon att dela vardagen med.
Jag vill inte gå ut på krogen, after work mm för det du beskriver Michael är precis så det är. Jag ser inte dessa kommentarer som komplimanger utan bara ett sätt att ragga. INGEN man med stil inleder ett samtal med ”får jag bjuda på en drink”, ”du ser ensam ut”, väntar du på någon” eller så är det bara obehagliga blickar som bara gör mig förbannad!
Jag vill möta NÅGON på promenaden, på gymet, på ica eller i en annan vardaglig situation. Det känns som om jag är den enda på hela jorden som känner så här. Vänner säger ”du kommer aldrig att träffa någon om du inte är ute i svängen” etc etc.
Är jag krass som känner och tänker att intelligenta män som är något att ha inte finns ute i vimlet?
Christina
Nej du är inte ensam men vad skulle göra att den du möter på promenaden skulle börja prata med dig? Kanske mer troligt om du utövar en hobby eller nåt? Nätdsting tror jag inte på..
Vi fortsätter vara ensamna och vilsna eftersom vi inte får till det. Möjligtvis hittar vi något substitut för kärlek i att arbeta för mycket (blir behövda där och uppskattade) eller så söker vi andra kickar.
Det finns många intelligenta män ute i vimlet. Som också känner precis som du gör.
”Jag vill möta NÅGON på promenaden, på gymet, på ica eller i en annan vardaglig situation.”
OM du gjorde det, vad skulle du göra då?
Skulle du sänka blicken, och gå vidare, som inget hänt, eller söka kontakt…Eller förväntar du dig att killen går fram till dig och frågar dig ifall du är ledig?
Ifall ingen har modet att fråga, så får man aldrig heller något svar.
Exakt! Visa mig att du vill upptäcka min insida, att du är nyfiken på min själ. Jag vill tro att du finns därute någon gång i framtiden när jag känner mig redo.
Jag har inga problem med att få höra en komplimang på tex krogen eller på en annan plats heller. Jag tar åt mig av komplimangen som den är, utan att den överhuvud taget leder någonstans. För mig är utseendet på en ev partner hyfsat viktigt. Han behöver inte se ut som Brad Pitt, men han måste ha något. Kan vara ögon, mun, kroppshållning eller något annat. Hel och ren. Fysisk attraktiv för mig. Sedan måste det självklar finnas något innanför pannbenet som tilltalar mig också. Så både utseende och personlighet är viktigt för mig och det står jag för. Sen är det ju även så att en man kan bli attraktiv utseendemässigt efter ett tag, det har hänt, men som sagt det måste finnas något med utseendet som gör mig mer nyfiken på att lära känna personen mer. Vi får se vem jag kommer att falla för och som kommer att falla för mig. Det jag vet som är säkert är att jag kommer inte att kasta mig in i något för det har jag inte gjort hittills i mina få förhållanden jag haft.
Oao !
Du sätter ord, Tack Michael.
!!!
Ok. Så bra att veta hur kvinnor känner sig…
Som man så känner jag så här: jag tar inte aktivt första kontakt med en okänd kvinna om jag inte känner mig attraherad av henne.
Och inga kvinnor är speciellt aktiva om dom inte tycker att jag är snygg och charmig.
Jag kontaktar inte en oattraktiv kvinna för att se om hon är trevlig.
Så hur gör vi då vi vilsna och ensamma själar?
Så sant. Frågade precis mig själv hur det kan vara så svårt att bli kär i någon igen…efter att ha läst detta så inser jag. Killar o män är så ytliga nuförtiden och allt handlar om sex sex…så tröttsamt ! Var finns de normala, djupa och känslosamma fina männen där man genast känner kemi och trygghet?
Ja, detdär har jag hört många gånger. Hur kan du som ser ut så, vara singel ? Är ganska trött på det. Brukar bara säga tack och försöka förklara att det inte handlar om utseende alltid. Verkar vara väldigt svårt att hitta någon man klickar med på ett högre plan.
Min kollega som hade utseende och var kärleksfull som en jordängel samtidigt var gift true love och har 3 barn, ett lyckligt äktenskap tills en dag, hon tog ut skilsmässa och han blev ledsen för några år sen och sen träffa ny kille att bo ihop med och han gjorde slut med henne i våras och hon festade i somras och sen blev deprimerad och det började gå dåligt på jobbet och dåligt ekonomi. Självmord!
Svårt att träffa kvinnor.Jag är en man på 60år jag undrar om jag någon gång mera kommer att träffa en kvinna.Jag vet inte hur jag än gör köper presenter bjuder på mat.Bara att få dricka en kopp kaffe med en kvinna på ett fik.Jag längtar så mycket efter kärlek och närhet och att vara vän med henne.Jag försöker vara attraktiv klär mig snggt.Men ingenting duger.Jag är lite överviktig men ändå ser jag bra ut.Jag undrar varför blir det fel ändå.och i en relation varför kan man inte dela intressen tillsamans?Jag är inte ute efter att någon tar hand om mig.Utan tänk att få resa tillsamans tågluffa.Skratta tillsamans.Är det omöjligt.undrande man