I våra förhållanden blir det särskilt tydligt var har vi våra blinda fläckar när det handlar om förmågan att ge och ta emot kärlek. Liksom när vi stannar kvar i en relation som inte är hälsosam.
Inom det sexuella området riktas förstoringsglaset mot beteenden gällande vad andra förväntar sig av oss, eller vad vi tror att de vill ha från vår person. Men även pressen som kommer från oss själva. Jag ser alltför många göra sådant som de innerst inne inte mår bra av p.g.a. rädslan att inte duga och bli bortvalda. Eller så är de inte ens medvetna om vad som kränker integritetsgränserna. Ofta har kroppen svaret och vi behöver lyssna till signalerna i tid innan det icke sunda har blivit normalitet.
Det är en stor skillnad mellan att välja ett förhållande och en partner, och att bli vald. I det senare fallet är det som om krafter både utanför oss och inombords hela tiden agerar mot oss; som om den egna viljan kidnappats. Vi reagerar utifrån en ständig automatik som driver oss till alla möjliga felaktiga destinationer. En partner som gör oss ständigt ledsna, få oss att känna kronisk otillräcklighet, osäkerhet och kanske t.om. värdelös, fungerar som en alarmsignal.
Lyssnar eller snoozar vi vidare månad efter månad på bekostnad av självvärdet?
Skulle du vilja att din bäste vän, son eller dotter accepterade det som du accepterar? Om svaret är ”nej!” – Varför gör du det?
Frihet är att kunna se omständigheterna som de är rakt upp och ned utan att försköna, och sedan agera på ett sätt som gör att vi bara vet.
Jag vet många som vet var felet ligger, men som inte lyckas förändra sina beteenden. Som fortsätter att upprepa: självutplåning, oförmåga att sätta gränser och som hellre säger ja än nej av rädsla för att bli avvisade, och därmed få självförtroendet punkterat. Gång på gång!
En person berättar: ”Varför är han ständigt otrogen? Hur kan han göra så här mot mig? Vad är det för fel?”
Dessa frågor är mänskliga, men samtidigt säger det mycket om den egna personen: Vad är det som gör att vi vänder ut och in på oss själva gällande en partner som inte kan eller bryr sig om det mest grundläggande i ett förhållande: tilliten. Jag ser dem som försöker förstå alldeles för mycket. Så lätt att trassla in sig i dynamiken av medberoende.
Den som behandlar oss respektlöst, oengagerat och likgiltigt, är narcissistiska och/eller kör med härskarmetoder, fungerar faktiskt som lärare för oss, hur jäkligt det än känns. Därför att de visar oss var vår toleranströskel ligger när det gäller vad vi accepterar för oss själva. Det är likt ett stycke som ständigt spelas för oss: ”Vad ser du i spegeln? Hur ser självbilden ut? Vad och vem är du värd att ha nära inpå? Vad i dig själv förhandlar du bort?”
Michael Larsen – relationscoach
Lämna en kommentar