De har träffats i fyra månader och allting har känts fantastiskt bra fram tills för en tid sedan. Till synes ”små” saker har fått henne att tvivla.

De ska träffas på stan för en lunch och han är tjugo minuter sen. Inget meddelande på förhand om att vara sen. Ett hastigt ”förlåt”. Och så händer det några dagar senare igen.

Två veckor senare: hon fyller år och han har köpt en reseguide i present. Inget annat! Ingen middag på kvällen. Inget handskrivet kort eller brev. Själsligt torftigt.

Nu kan någon argumentera: ”men det kanske är sådan han är. Han tänkte ju på henne genom att köpa en bok. Saker är inte allt.”

”Tjugo minuter sen är väl inte hela världen”.

”Djävulen” verkar genom detaljerna. Och det är sant att det inte handlar om materiella ting, utan den bristande ansträngningen eller avsaknaden av den. Det handlar inte om ett klockslag, utan om noll kommunikation och respekt för att kvinnan fick vänta.

Omtanke, kommunikation, prioritering, respekt och förstå en dejt eller partners behov är allt för att en relation ska kunna blomstra.

En händelse här och en händelse där. Det biter tag och infekterar tilltron. Trygghet som inte skapas på p.g.a. omedvetenhet, slarv, ”ta för givet” attityd eller vad det nu må vara.

Kvinnan skuldbelägger sig själv för att inte vara tacksam och bete sig krävande, när det i själva verket han som skapar negativa känslor inom henne genom att projicera på henne att hon är ”sur och otacksam”.

Michael – relationsterapeut