Min pappa sa en gång något i stil med:
”Min omtanke till mig själv och vår relation är så stark att mamma kan lita fullständigt på mig. Vad andra än säger och gör kan aldrig komma emellan vår kärlek.”
Det är kraftfullt! Tillit som är så väl grundad att ingenting kan sabotera. Alla förhållanden ställs i perioder inför utmaningar. Vad gör vi då? Låter den destruktiva och skenande fantasin ta stryptag? Tidigare relationserfarenheter som förmörkar nuet? Det är så lätt hänt! Gamla röster och bilder som ropar inombords. Hur många har inte känt paniken?
Jag tänker så här: tillit är någonting som vi ger och tar emot. Det är ett val att vara tillitsfull – att behandla vår partner såsom vi själva vill behandlas. Förenklat? Nja, egentligen är det inte ett dugg komplicerat. Om vi inte är dramaskapare.
Om jag inte vill se henne/honom på en otrohetssajt, eller vilken annan relationskross som… kommer jag inte att utsätta vi för det.
Utmaningar är en oundviklig del av livet och hur vi möter dem i tvåsamheten, berättar hur horisonten kommer att gestalta sig.
Kärlek är ständigt återkommande och omtänksamma handlingar över tid. Att gång på gång visa:
”Jag finns här för dig och önskar dig alltid det bästa. Jag står pall!”
När vi har detta som vår mentala/emotionella GPS, kommer vi inte att göra sådant som bryter ned, sårar och paralyserar.
Vissa menar att det är ”orealistiskt” med två hjärtan som slår i takt….att vi inte kan lova tillit. Jag vet att vi lever in en värld som skapar narcissistprofiler och inställningen: ”romantik är för de naiva. Att livet är för kort och att det bara är att ta för sig.” Ger rent ut sagt f-n i det där, eftersom jag vet att våra attityder bygger verkligheter. Har åkt på min beskärda del av smällar, men tror du att det skall få dra mig nedåt? Tvärtom! Det gör mig ännu mer beslutsam. Följ med…
Vi behöver konfrontera cynikern som försöker tugga i sig våra drömmar. Och välja att ”komma hem” med någon som finns där för oss.
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Kraftfulla ord…härligt! Jag vill också fortsätta tro och hoppas på det där. Att få träffa någon man vet att man hör ihop med, och att kunna lita på att människor som hör ihop också kan hålla ihop…
🙂
” våra attityder bygger verkligheter” så sant och bra skrivet!
Tack Ulrika!
Hur gör man för att inte förlora tilliten trots motgångar?
Hur fortsätter man tro och hoppas och lita på att det finns äkta tillitsfull kärlek. Någon som står kvar..
Det handlar om att resa sig upp…igen och igen…Tron på att kärleken bär.
Tack!
Hur får jag då bort den rädsla och panik som som fanns i mitt förra förhållande och som fortfarande ligger och gnager i mig? ”En skenande fantasi…” precis! Den fantasin kan nästan leda till panikångest och är så smärtsam och skadlig att man nästan går under. Den sitter fortfarande i och jag vill bara ha bort den!
Är separerad sedan ett tag tillbaka och blir besviken när jag ser hur män närmar sig på fel sätt; kollegor, män i samma fastighet där man bor, blickar på gymet, f d kollegor som ”vill ta en öl och snacka gamla minnen”…jag vill ha det där du beskriver att man ska känna i ett förhållande Michael men är rädd att aldrig komma att få detta.Jag verkar nästan vara unik med att inte vilja vara ute på datingsiter eller på alla dessa ”after work” som poppar upp på fler och fler ställen på fredagar. Jag har inget problem med att vara ensam en fredag eller lördag kväll och jag har vänner och jag är hyfsat trygg i mig själv men ändå…känner saknad efter en man som vill mig väl och som ler med hela sin kropp när han ser mig!
Varma hälsningar
Christina
Hej. Jag är inte Heller på sajter. Det ger mig ingenting av värde. Inte Heller på fatet workshops och trivs jätte bra med det. Känner och saknar precis det som du längtar efter. Du är inte ensam
Så otroligt vacker text, denna ljusa och härliga söndag!
Tack Michael!
Hoppfullhet, tro och glädje..
glädjen i att vara sann mot sig själv och andra, att våga tro och hoppas.
Plötsligt kom en strof, en textrad till mig…
”Som när ett barn kommer hem om kvällen och möts av en vänlig famn”.
Ha en riktigt fin söndag!
Önskar även dig en fin söndag Rebecca! Tack för dina uppmuntrande ord…
”Om jag inte vill se henne/honom på en otrohetssajt. .kommer jag inte att utsätta vi för det.”
Menar du att otrohet är något som skapas och som därmed kan undvikas? Är inte det att lägga skuld på offret?
har precis tagit mig ur en relation där jag blev bedragen flera gånger.
Och jag vet nu i efterhand, att han varit otrogen i alla sina relationer.
Sliter med känslan av att jag kanske kunde gjort något för att förhindra otroheterna..men samtidigt så tror jag inte det. Man har alltid ett val, alltid! Att vara otrogen är ett val. Och inte ett resultat av partnerns handlingar eller icke handlingar.
Menar tvärtom där…att inte göra sådant mot partnern som vi som personen inte själv vill utsättas för. Vi väljer våra handlingar.
Det ligger inte hos dig Yazmina – vissa har bara det där med gränsöverskridande i sig… Inget du kunnat göra för att förhindra det. Värme!
Vilka ord, vilka fantastiska formuleringar du kan bidra med. Jag slukar varje stavelse och försöker hitta vägen till att finna den här relationen. Har letat i snart 19 år nu. Kommit till insikt att jag kommer nog inte kunna bygga allt det där med en man. Ett hus, en bra grund att stå på. Planera, konversera och bygga framtid verkar hopplöst för mig. Men tack för dom givande orden
Tack!
Så vackert skrivet precis så jag längtar och hoppas att få uppleva. Där tilliten och kärleken och känslan stt komma hem finns varje dag till varandra genom syrar tealationen
Kan inte låta bli att tänka på mina föräldras relation som var så, där de fanns där för varandra från den dagen de träffades som sjuttonåringar till i våras då de precis fyllt 72.. Fick i julklapp av pappa ett halsband som var det första han köpte till mamma som hon hade nästan varje dag nu bär jag det varje dag som ett minne av mamma men också av den värme och omtänksamhet hon gav..
Ha en fin söndag
Vilka vackra ord du delar med dig utav Kerstin. Tack! Önskar dig detsamma.
Tillit hade jag till mitt ex, men de skulle jag inte haft… Levde med honom nästan 8 år, han var nog otrogen de sista 5 åren utan min vetskap! Fick reda på de efteråt av kvinnorna !!! De är jag är så ledsen & arg över är att han förstår inte hur illa han gjort mig, har ingen tillit, självkänsla längre & de är snart 2 år sen jag lämnade. Förstår inte de som är otrogna att de är så mycket mer än sveket de förstör?
Åh Eva ❤️ den resan har jag också tvingats göra och den är så tuff…Jag tror inte de har en aning om hur mkt de förstör hos den som drabbas…för då skulle de förhoppningsvis inte göra det!
Mitt ex blev bedragen av den kvinnan han bedrog mig mig strax efter han lämnat mig och förlovat sig med henne. Jag tror inte han fungerar som mig för han förlät henne och planerar nu bröllop.
Jag är inte ens redo för en relation fullt ut för min tillit har fått sig en törn och jag vet inte hur jag ska våga älska fullt ur igen men jag tänker att det måste gå!
Eva vi förtjänar kärlek och vi borde inte låta våra otrogna ex få förstöra det! De borde inte få en minut till av våran framtid!
Många kramar till dig❤️
Vi överlever detta jag lovar!
Och hur många gånger ska man orka resa sig efter livets käftsmällar? ! Försöker känna tilltro till andra vill mig väl och går att lita på men ibland tvivlar jag på att det är rätt väg, det är ett sådant överflöd av de som är gränsöverskridande, bara det att otrohetssiter finns säger ju mycket om vår tid.
Det är inte lätt…men det är ett val. Antingen reser man sig eller så ligger man kvar. Antingen bestämmer man sig för att våga tro gott om människor. Eller så ger man upp och tror att alla människor är opålitliga. Det är väl samma sak som att läsa tidningen eller se nyheterna…då måste man också välja att tro på allt gott som händer som ingen pratar om…VI måste fokusera på kärlek och ljus…kraaaam på dig Skogsblomman!!!
Michael.
Helt fantastiskt formulerat. Det är många som inte vågar erkänna att det är detta som är ÄKTA kärlek, rädslan att förlora lite av sin ’frihet’ håller dem tillbaka tror jag.
Tack för att du skriver som du gör.
❤️ Mimmi
Håller fullständigt med. Det enda jag har bestämt mig för är att aldrig, aldrig någonsin, låta rädslan ta över. Skulle jag göra det, så skulle det onda i världen ha vunnit. Och jag vägrar. Jag tänker hålla kvar i min tro på kärleken, tro på att det går att komma hem, först i mig själv, sedan tillsammans med en man.
Mitt facit är ju inte speciellt bra hittills. Och just nu kör jag varianten att jag träffar många människor, och ser inte minst från dejtingsajterna hur väldigt, väldigt många män det finns där ute som inte vill detsamma som jag. Som inte vill ha den relation vi alla skriver om här på Michaels blogg. Men jag har bestämt mig för att benhårt hålla kvar i tron på guldkornen. På att de finns därute, kanske på dejtingsajterna, kanske någon helt annanstans. Jag ser hur här i bloggen att ni män finns, ni som vill detsamma som jag. Så visst ska jag kunna träffa på en av er live också! Tills dess jobbar jag hårt på att vara ett guldkorn själv.
Vilken fin text.
Jag inser hur tur jag haft att jag lyckats hitta en man på en datingsida.
Det var enbart honom jag skrev med och träffade.
Har förstått av goda vänner att det verkar svårt.
Vi mejlade en hel del innan vi träffades första gången och jag var väldigt försiktig och är fortfarande det med vår relation.
Vill inte ha bråttom och vill att vi ska få tid att verkligen lära känna varandra.
Vi kommer varandra närmare i lagom takt och jag lär mig hela tiden något om mig själv genom våra samtal, de erfarenheter vi gör. Vi har barn sedan tidigare och det gör att det måste få ta tid.
Hörde av Annika Tibblin att det tar tid att bygga en ny familj. 10-15 år. Alla relationer som ska byggas upp. Att finna tillit till varandra med det bagage man har med sig.
Jag har ett tungt bagage men det är lätt att bära när man finner någon som har förståelse och samtidigt kan se att det finns något i bagaget som faktiskt kan användas i nuet.
Jag ser det som oerhört värdefullt med nära vänner att inte glömma dem när man går in i en ny relation.
Att inte glömma att vårda de relationerna oxå.
Livspusslet löser vi om du och jag kan bli ett . Vi lägger nya pussel och ibland kan det vara svårt att hitta alla bitarna. Vissa färger är dominerande och vi ser inte klart vilket motiv eller vilken bild som kommer att bli. Frustration uppstår…om vi väntar någon dag så kanske vi hittar den där pusselbiten som saknas. Helt plötsligt lossnar det och vi ser vad bilden föreställer . Harmoni uppstår och du kan landa en stund i detta här och nu. Tilliten växer och du kanske inte alltid är medveten om hur det gick.
Vissa saker sker på ett omedvetet plan och allt går inte helt att kontrollera.
Tror jag….
Lycka till med att bygga relationer och ni som är inne i dåliga livspussel försök att lämna dem. Har du försökt tt lägga samma pussel många gånger och inte lyckas då är det dax att dra…
Så fantastiskt fint skrivet! Exakt så här känner jag och min make för varandra. Våra hjärtan slår i takt. Han har funnits där för mig under den långa depressionsperiod som jag har haft och jag har försökt finnas där för honom. Vår relation har testats och visst har vi haft våra meningsskiljaktigheter, men i slutändan har vår starka kärlek till varandra vunnit. Det finns inga andra som vi vill tillbringa våra liv med. Bara varandra.
Jag önskar att fler kan få uppleva en så stark och underbar tillit. Alla förtjänar en sådan kärlek.