Det är en fin balansgång mellan att kunna stå kvar i och acceptera en känsla, och att andra sidan vara på ständig flykt. Det finns ett enormt brus där ute som vi försöker distrahera oss med. Att känna kan både vara ett himmel och helvete.

Mannen berättar för mig att han i hela sitt liv försökt komma undan smärtan i bröstet:

”Jag är rädd för att bli avslöjad i min osäkerhet! Att jag inte är värdig. Inte duger till. Det har färgat mig i min karriär och mina relationer. Allt skall vara perfekt! Jag har sett till att bli framgångsrik. Ett pansar av självförtroende. Jag lyckades i arbetet…. men relationerna har avlöst varandra.”

Kvinnan säger:

”Egentligen är det sorgligt – när jag i tidiga tjugoårsåldern upptäckte att jag kunde styra och manipulera män genom mitt utseende. Har alltid sett män som svaga eftersom de är så förutsägbara. De som ser igenom ytan dras jag till, men samtidigt skrämmer de mig. Jag är på många sätt stark, men samtidigt väldigt, väldigt rädd för att bli sviken.”

Känslor är inte farliga. De dödar inte! De kan göra fruktansvärt ont, men de får oss inte på fall. Om vi inte ständigt reagerar på dem. Och det är det som är konsten: att se, lyssna och känna utan att låta sig uppslukas. Jag påstår inte för en sekund att det är lätt, men allt går att träna.

Jag hade en vän för många år sedan som var en extremt talangfull konstnär. Det stora hindret var hans känslor och drickandet som vida övergick det hälsosamma. Han satte fingret rakt i såret med orden:

”Jag känner för mycket! Har så enormt mycket kreativitet inom mig, vilket gör att jag bedövar genom alkoholen. Jag är en känslomässigt fullständigt överkänslig människa.”

Som jag sagt tidigare: tänk om vi tidigt i livet fick lära oss känslomässig intelligens. Det skulle vara ett av kärnämnena i skolorna. Det kommer helt säkert dit en dag!

Jag möter sexmissbrukare som säger att sexet inte är njutning, eller ens närhet – utan ångestlindring. Allt för att bedöva/lindra känslor och ge illusionen av kontroll.

Vi behöver bli bättre på att möta det som är. Utan fixande. Tillåta oss att vara i det som känns, så att det får läka av sig själv. Klinga av genom vår acceptans. Tillit till den självläkande intelligensen.

Önskar dig en fin fredag min bloggvän!

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

Behöver du prata med någon? Kontakta michael@separation.se