Under hög stress/fara fylls de stora lårmusklerna med extra mycket blod så att vi kan fly undan faran. Det vi uppfattar som hotfullt smalnar av utrymmet i hjärnan så att vi besparas en massa tankealternativ som skulle fördröja livsnödvändigheten av blixtsnabba undanmanövrar.
När utsatta för stress över tid är vissa delar av superdatorn under skallbenet konstant aktiverade, medans andra är på långsemester. Förhoppningsvis finns det returbiljett.
Att t.ex. leva i en ohälsosam relation över tid, minskar blodgenomströmningen till de mer förnuftsmässiga, reflekterande och vidsynta områdena. Samtidigt som de primitiva och impulsstyrda tar stor plats. Ett gnagande, ältande, bittert, argt, kontrollerande och olyckligt parförhållande gör oss helt enkelt dumma.
Föreställ dig hjärnan som en stor villa. Massor med rum och våningar, några med högt i tak, fönster, vackert inredda, källare, takterrass med oslagbar utsikt. Andra rum är små och spartanska, kanske utan fönster. Fantasin som sätter gränserna. Vi har kanske inte direkt tillgång till alla rummen (i alla fall inte medvetet).
När vi lever i emotionell trångboddhet missar vi allt det övriga i huset. Verandan ut mot det blågrönt gnistrande havet har förseglats p.g.a. relationsstress. Det enastående biblioteket med alla volymer du kan tänka dig är bortglömt och fyllt med damm. Luften står stilla!
Modiga och leende tankar har lagts åt sidan. Drömmar vi inte längre orkar tänka… cynism som slår följe. Viljan och kärleken i pausläge.
Vad händer om du sätter villan i tvärdrag, öppnar upp rummen du vill vistas och städar upp med passion? Källsortera det negativa överflödet.
När den ljumma sensommarkvällen presenterat sig slår du dig ned på takterrassen med ett glas av det överlägset bästa. Syrsor, levande ljus, en oändlig stjärnhimmel och smakerna av det du dricker är bara några av dina bästa vänner.
Göteborg – föreläsning live En Levande Kärleksrelation den 27 september
Övriga städer klicka på den här länken!
Michael Larsen – relationscoach
Läser igen, och igen, och tårarna trillar…
…starka insikter…
…hur dum har jag blivit?….och hur invaderat är mitt mentala hus, som nu ska rensas ut…
tack för dina fina kloka ord
tack för att du finns Michael
Vad innebär en utrensning för dig, G? Blir nyfiken på din historia. <3
Jättefin och tänkvärd text Michael!
A: …utrensning betyder separation för mig just nu..och även utrensning av massa prylar i ett hus…
Jag förstår, G. Nu känner jag ju inte till din historia, och blir både ledsen och samtidigt glad för din skull, om du förstår vad jag menar. Är själv på väg att ta steget. Kommer känna både sorg och ”äntligen!” på samma gång! Känner du också så? Se nu fram emot att på andra sidan avnjuta ett glas av det allra bästa på takterrassen med utsikt över livets alla färger, klokare än någonsin och med fri tillgång till husets alla rum! Kram
vi får se fram emot att kunna skåla där på takterrassen A!
kram
Jag läser, känner igen vår fina terapeut Evas ord. Ni påminner om varandra. Varma, kloka, medkännande, öppna med sina egna misstag, nyfikna på varför vi är o blir de vi blir.
Jag rannsakar mig själv. Inser att mycket av min energi fortfarande läcker ut till mitt ex nya relation. Hur chockad jag är över hans sätt att behandla mig o vårt barn.
Tänker att man kan leva i en ohälsosam relation med sig själv sim då över tid minskar blodgenomströmningen till de mer förnuftsmässiga, reflekterande och vidsynta områdena. Att det gör att nu när inte den nya relationen fungerar smärtfritt och han känner att han kanske bränt broar så tar de primitiva och impulsstyrda stor plats. Ett gnagande, ältande, bittert, argt, kontrollerande och olyckligt förhållande till sig skälv där man inte kan bli överens med oss själva gör oss helt enkelt dumma.
Jag vet inte.
Jag försöker att rannsaka mig själv och tänker att det likväl jag som också har stått på en plattform av rädsla, skam och känsla av att vara bortkastad länge så jag förstår honom och känner igen mig själv.
Jag vill inte bli dum och jag vill inte stänga mina rum.
Då e det bra att läsa dina texter, prata med nära o kära och ge mig själv tid.
Tack för hjälpen
Så fantastiskt vackra ord Anneli! De berör mig och jag ser din smärta…