Intensitet i känslor behöver inte vara detsamma som att personen du träffar är rätt för dig. Förälskelse och sexuell laddning kan vara SÅ förförisk att hela ditt ”system” lockas till att kompromissa med saker du normalt sett aldrig skulle göra. Kemiska substanser, isolerade från varandra kan vara fullständigt harmlösa, men mixade – destruktiva till tusen.
Kickarna i mötena med passionen är några av de absolut starkaste drogerna. Och så är vi skapta. Men vi fick med någonting annat i ”verktygslådan” – reflektionsförmågan: stanna upp, se, lyssna och andas djupt. Sänkta hjärtslag är en bra beslutsnyckel. Vi behöver påminna oss själva om det i stunder då vi är nere för räkning. Jag vet – inte alltid så lätt men styrkan i påminnelser är potent.
Vi tror att vi aldrig mer skall få känna det fantastiska ruset, så det klamras fast vid hoppet om personen som inte bryr sig över hela spannet, en dag skall nå ”upplysning” och se oss. Det kan hända men skulle du satsa alla dina besparingar på aktier med 50 % risk för brakförlust?
Så här tänker jag: lugn behöver inte vara likställt med tråkigt. Vi kan både vila i någons sällskap OCH samtidigt känna passionsvågorna. Att komma hem i någons sällskap är enastående.
När det blir haveri i förbindelsen till dina egna djupare värderingar/övertygelser/sanningar i förhållandet, är du inte på rätt plats. Det blir aldrig bra om vi dumpar värdet på självrespekten för att till varje pris passa in. Har själv gjort det – sålt den inre gps:n under inköpspris och vet därför vad det leder till.
Dörrar stängs samtidigt som andra öppnas.
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Jag har också tänkt sådär.
Anpasssning till idiotnivå för att kunna återgå till det som en gång var.
Men ack vad jag misslyckades.
Däremot tror och hoppas jag att den sanning som verkar gälla för mig kan gälla för fler.
Om man en gång haft kapaciteten att känna riktigt djupt så kan man nå dit igen,med en ny människa.
Förhoppningsvis är man lika stark i det mötet och vågar och vill släppa taget och ta in möjligheterna istället för att se riskerna med att man ju faktiskt kan misslyckas igen.
Fint skrivet! Jag kan tyvärr inte hitta en tro på detta, men jag ansluter mig till ditt hopp! Att det inte bara ska vara möjligt utan också inträffa.
Har läst din blogg ett litet tag nu… väntar varje dag på dina välformulerade och kloka ord. Tack för att du vägleder mig så fint just nu!
Möten av olika slag berikar och utveckar mig och de bästa är just de, som ger mig känslan av att komma hem.
Att få dela, vila och landa i det som är jag och samtidigt få ta emot en annan människa som vill delge sitt innersta, med mod, öppenhet, ärlighet och sårbarhet.
Dessa förhållanden lyfter, såväl vänskaps- som kärleksförhållanden.
Men som Du skriver… Viktigt att ha en fungerande verktygslåda, att vi vågar känna efter och lita på de där signalerna och känslorna som finns inom oss eller som kommer fram. Att våga syna dem i sömmarna, även om vi inte alltid vill se.
Vill hoppas och tro att jag lärt mig att lyssna bättre på min inre röst, så fort den talar till mig.
My god! Du skriver exakt om mig, exakt! Jag har alltid trott att riktig kärlek är detsamma som stormande passion. Det lugna har jag föraktat. Och så har jag stått där och hoppats att mannen ska nå upplysning och se mig. Vilket aldrig har hänt.
Men sedan min skilsmässa har jag fattat ett aktivt och viktigt beslut. Att kasta alla mina föreställningar om kärlek och den rätte överbord. Medvetet bestämt mig för att börja titta på de lugna män jag alltid ratat. Sagt till mig själv att om jag ska bli förälskad igen så ska det vara i en man som är helt olik alla jag tidigare fallit för. Antingen kan jag få mig själv att börja se helt andra män, män som kanske kan verka tråkiga men som står för samma värderingar som jag, eller så lever jag ensam. För alltid om det skulle behövas!
insikter kostar på ibland, lycka till nu! styrkekram!!!!
Förälskelse/Kärlek för mig – En skön känsla av välbehag i närheten av den personen. Hög trivselfaktor,bahagligt,harmoniskt, tiden går fort i dennes sällskap,lättpratat och mycket skratt…..Mmmm
Hm jag lärde mig på ett mycket tufft sätt att den lugne och trygge mannen – uppfattad så av alla+min vännina, med mycket bra värderingar, som jag gav tilllit till eftersom det kändes som att komma hem, var den värsta dubbelspelaren av dem alla. Allt var bara en massa lögner-svårt för mig att förstå först eftersom vi bor i skilda städer. Så vem kan man lita på..
Ja just det hände mig med levde med en man i två år som bara var en stor lögn, han var min hamn. Men jösses vilken bra skådis han är. Nu har han hittat en ny som han skall göra samma emot, Så tillit och kärlek aktar jag mig för.
Kommer ihåg en gång när min son frågade mig; ”- Hur ska man göra? Ska man låtsas vara någon man inte är för att bli poppis hos motsatta könet? Eller ska man vara den man är och kanske aldrig träffa någon?”
Fantastiskt bra fråga.
Han var alltid sig själv men det jag inte visste eller förstod var att det vara flera kvinnor i hans liv och när jag frågade så fanns det ingen annan. Det många många ursäkter för att vi inte kunde ses just då osv och jag var förstående och accepterade det han sa, det var ju rimligt och inte trodde jag han ljög… det gör han fortfarande och ibland funderar jag på om jag ska tala om sanningen för hans nya…
gör det…….det är sanning?